Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Borlänge Bandys 17-årige talang om den otäcka knäskadan: "Kände direkt att det är kört"

/
  • 17-årige Elias Engholm har varit en av bandysveriges största talanger under pojkåren. Den här säsongen skulle han få sitt stora genombrott i seniorbandyn, men i stället förstördes säsongen av en knäskada.
  • Elias Engholm på isen efter situationen i matchen mot Tellus som sedan visade sig innebära slutet på hans säsong.
  • Elias Engholm får hjälp av isen efter situationen.
  • Elias Engholm.

Borlängesonen är en av svensk bandys största talanger. Den här säsongen skulle han få sitt stora genombrott i Allsvenskan.
I stället råkade 17-åringen ut för en otäck knäskada som kommer att hålla honom borta från isen i upp till ett år.
– Jag kände direkt att det här är kört, berättar Elias Engholm en månad efter mardrömsmatchen.

Annons

8 december. Borlänge bandy möter Tellus en tisdagskväll. Matchen är jämn, och i början av andra halvlek ser Elias Engholm sin chans.

– En spelare i Tellus kommer uppförandes med bollen, och sedan blir han i obalans av två spelare i mitt lag. Han vänder sig väl om och så får jag tag på bollen och driver mot mål.

Den 17-åriga talangen, som varit med i både P15- och P17-landslaget, vet inte då att situationen kommer att förstöra resten av hans säsong.

– Det är klart jag önskar att jag inte åkt in i den situationen, då hade man ju inte suttit i den här situationen, men nu hände det och då…

Elias Engholm tystnar. En månad efter matchen i december har han släppt kryckorna, men har knät stabiliserat.

Närkampen med Tellusspelaren utvecklade sig till en riktig mardröm.

– Jag kan inte säga om det var meningen eller om det inte var meningen, men jag får hans knä på utsidan av mitt knä så det bara viker sig inåt. Jag kände direkt att det här är kört, berättar Elias Engholm, som låg och vred sig på isen i flera minuter innan han fick hjälp av planen.

– De säger att jag skrek mycket, de som stod på läktaren. Jag minns inte själv, det blir väl så, man får sådant j-vla adrenalinpåslag när det händer så jag kommer faktiskt inte ihåg så mycket av det.

Engholms pappa bar honom till bilen och de körde direkt till akuten.

Fem dagar senare konstaterades att både främre korsband och inre ledband i knät var av.

– Det är klart, man vill ju ha hoppet uppe så länge som möjligt, så innan beskedet kom tänkte jag "fan, det här kommer gå bra". Men sedan kom ju beskedet att korsband och ledband var av och minisken var hoptryckt, så då kände jag att jag har mycket rehab framför mig.

Nu väntar en operation för att sy ihop korsbandet, med en beräknad rehabtid på 6-12 månader.

Och innan operationen kan genomföras måste ledbandet läka.

– Det är klart att det var sjukt tungt att höra, jag har ju liksom aldrig haft några riktiga skador. Visst har man varit borta någon gång för att man haft ont, men på den här nivån har det ju aldrig varit... Men skador kommer och det var min tur den där gången.

Elias Engholm har varit en talang länge. Den här säsongen såg han framför sig sitt genombrott i seniorbandyn.

LÄS OCKSÅ: DT:s reportage med 15-årige Elias Engholm: "Lever för skidskor, boll och klubba"

– Jag körde stenhårt på försäsongsträningen och tänkte väl att för det första vill jag ha en plats i laget, för vi var många spelare också, det är konkurrens om platserna, säger Engholm och fortsätter:

– Jag tränade hårt och har alltid försökt göra mitt bästa. Så gick det ju bra också, jag spelade de flesta matcherna.

Men den 8 december tog det stopp. Någon mer bandy blir det inte den här säsongen.

Det måste vara ett väldigt tungt besked att få?

– Ja, det går i vågor, vissa stunder är det liksom hur tungt som helst, man vill mer eller mindre försvinna. Men sedan ibland så känner man, fan, nu ska jag göra det bästa av det här och komma tillbaka ännu starkare. För jag vill ju tillbaka, bandy är ju det roligaste som finns.

Tillbaka på skridskor hoppas Engholm vara före nästa bandysäsong. Förhoppningen är att rehabiliteringen efter operationen ska bli betydligt kortare än 12 månader.

– Det kan ju gå fortare, gör man rehab ordentligt och inte latar sig så då går det ju. Men det är klart, det är ju knappt om tid...

När Borlänge möter Katrineholm på hemmaplan den 6 januari står Elias Engholm på läktaren. Han har börjat med rehabträning för att stärka upp knät under tiden ledbandet läker.

Trots att skadan kommer att hålla honom från isen i upp till ett år är han på plats på alla lagets träningar. Det är ingen skillnad mot innan skadan, menar han.

– Först är jag väl med grabbarna och snackar, så att jag fortfarande är med i laget trots att jag inte kan vara där ute på plan, säger Elias Engholm, och berättar om hur lagkamraterna stöttar och motiverar honom att komma tillbaka.

– Det är alltid samma glada miner vare sig man stapplar in på kryckor eller om man går in vanligt. Det är bara positivt, "kämpa på och kom tillbaka starkare".

När resten av laget går ut på isen går Engholm in i gymmet, gör sina rehabövningar och tränar styrka.

– Så jag kommer tillbaka med några mer kilo muskler, lägger på mig någonting.

– Nästa bandysäsong vill jag vara fit for fight, och fortstätta utvecklas.

Talangen som varit lagkapten i P15-landslaget, och vunnit ett VM-brons med P17, siktar nu mot P19-VM. Mästerskapet som gör hans pojklandslagsår kompletta är ett självklart mål.

– Det är väl det jag siktar mot. Men det är väl inte bästa uppladdningen direkt att dra korsbandet.

Engholm hade planer på att flytta från Borlänge när han skulle börja gymnasiet. Han hade plats på både en fotbollsakademi i Skåne, och på Sandvikens bandygymnasium.

I stället blev han kvar i Dalarna, och efter att förra säsongen spelat med IFK Rättvik i både Allsvenskan och deras P18-lag, bestämde han sig den här säsongen för att återvända till moderklubben Borlänge.

– Jag utvecklades mycket, men fick inte det genombrottet som man kanske ville ha. Det var väl därför jag sökte mig lite vidare också, kom hem till Borlänge.

Hur länge tror du att du kommer att vara kvar i Borlänge?

– Beror väl på utvecklingen, hur fort det går. Först vill jag ju ha en tongivande plats i Allsvenskan och kunna utvecklas där, sedan får jag väl ta det steget vidare när jag känner att jag är redo. Jag vill ju inte gå upp till Elitserien eller något annat och inte vara redo, jag tycker att det är bättre att få speltid och köra på här. Borlänge funkar jättebra, jag är mer än nöjd.

Att han satsar högre är dock en självklarhet.

– Man siktar alltid högst, jag vill ju bli A-landslagsspelare, det är klart jag vill i framtiden. Men man kan inte ha för bråttom, jag är ju ung än så jag har många år på mig.

Och knäskadan, som kom i kanske sämsta tänkbara läget, tänker han inte låta stoppa karriären.

– I början blir man ju ganska pessimistiskt när det händer, men sedan försöker jag se det ur ett längre perspektiv. Då finns det inget att göra, mer än att bara kriga.

Annons
Annons