Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

IFK Rättvik är bygdens lag som gått tillbaka till grunderna för att hitta framtiden

IFK Rättvik kämpade till sig nymodigheter som inomhusarena, men gick back to basic för att hitta sin väg in i framtiden. Nu är klubben mer stabil än någonsin och är redo för att skriva nya kapitel i sin egen historia.

Annons

Under stora delar av 1900-talet och in till sekelskiftet hade nästan alla mindre samhällen en förening. Ett lag, en knytpunkt att samlas kring - ett bygdens lag. Så ser det inte ut längre. Det föreningssverige många växt upp med, har försvunnit. Eller, det kommer åtminstone inte i samma form längre.

Det är svårt att säga när den ena eran tog slut och den vi upplever nu tog vid. Kanske var det vid milleniumskiftet, kanske hade det hela börjat tidigare. Det mesta i samhället centraliserades, föreningar ute i bygderna försökte hitta nya vägar för överlevnad. Den lilla byns eget lag, fanns till slut inte mer när orken sinade.

Men sen finns det också undantag i det som fått epitetet föreningsdöden, det finns föreningar som istället för nedläggning går i motsatt riktning. Det finns också föreningar som väljer att gå back to basic i tron om att hitta lösningen i framtiden och en sådan förening är IFK Rättvik Bandy.

När andra vacklat och gnuggat sina tinningar blodiga i frustration över det rådande läget valde IFK Rättvik Bandy att söka sig tillbaka till föreningslivets grundbultar: lojalitet, respekt och kärlek.

Och av allt att döma så har det så här långt lyckats utomordentligt bra.

Efter att ha hållit till i division två under både 90- och början av 00-talet hände, år 2009, något som förändrade IFK Rättviks spelplan i grunden. Föreningen skulle få en inomhusarena, plötsligt var det mesta möjligt.

En inomhusarena skulle innebära mer istid för spelarna, bättre träningsmöjligheter, starkare publiksiffror och bättre förutsättningar för framgång.

Bygget av Rättvik Arena under 2009.

Framgången lät inte heller vänta på sig. Med en ny arena på ingång studsade Rättvik upp i seriesystemen. På två år hade klubben nått Allsvenskan och har sedan dess aldrig återgått till det som en gång varit.

– När man gjort klart med arenan visste vi vad vi hade att förvänta oss i framtiden, så då tror jag motivationen ökade hos många inom föreningen. Så att få en arena har bara varit positivt för vår utveckling, säger IFK Rättviks tränare Gusse Bjernulf.

Det har dock inte enkom varit positiva tongångar kring Rättviks arena. Röster har höjts om att arenan kan ses som sportslig doping, att IFK Rättvik fått den till skänks från ovan och nu plötsligt kan konkurrera med orättvisa villkor att stadga sig mot.

Men bilden av att IFK Rättvik blivit välsignade med en inomhusarena kunde inte vara mer fel.

För när panel skulle spikas var föreningen där och hjälpte till. När väggar skulle målas och tak hissas stod klubbens representanter längst fram och visade vägen.

Arenan var aldrig nedsänkt från ovan, det var aldrig kommunal doping. Det var hårt slit, timmar med papper och timmar på byggplatsen som i slutändan gav resultat.

– Vi som förening har jobbat för varje centimeter av den där arenan. Det var hårt slit som låg bakom att vi fick den. Vi hade inte tur, vi kämpade för det.

Arenan som klubben varit med att byggt upp från utsidan.

Att ungdomarna, föräldrarna eller A-lagsspelarna hjälpte till vid arenabygget var inte någon välvillig engångsföreteelse. Det är så klubben jobbar, det är så deras väg till framgång ska se ut.

– Vårt omklädningsrum är byggt av oss i laget. Till en början fanns här bara furubänkar, nu finns allt som ett lag kan behöva och allt det har vi gjort själva. Det är viktigt att alla känner att de gjort något för föreningen och så blir det ju faktiskt billigare att göra det själva också.

Det är klart att det gör något med ett barn, det är klart att viljan att lyckas inte blir mindre.

Involveringen av spelare och ledare är givetvis inte endast byggt på ekonomiska intressen. Visst blir det billigare om klubben kan göra saker själv, men om ett barn kan få dela målarfärgsburk med sin stora A-lagsidol tror Gusse att det i sin tur föder något annat. Något som är svårt, om inte omöjligt att köpa för pengar – lojalitet och kärlek till klubben.

– Förstå vad stort att vara ett barn och få möta, umgås och bekanta sig med sina idoler. Det är klart att det gör något med ett barn, det är klart att viljan att lyckas inte blir mindre. Det tror jag på starkt i alla fall.

A-laget arbetar efter samma modell, för att nå långsiktighet. I dagens IFK Rättvik finns det endast två spelare som inte bor och arbetar i Rättvik. Det är något som är en utstuderad strategi för att skapa lojalitet och kärlek till klubben.

– Vill vi ha in en ny spelare så ser vi till att personen kan erbjudas både jobb och bostad i Rättvik. Vi fungerar som en liten Arbetsförmedling här i föreningen, alltid känner någon som kan erbjuda jobb.

– Det som jag tror är viktigt med att så många bor i Rättvik är att de får en närhet och koppling till hela samhället, inte bara bandyn. Det i sin tur tror jag gör att man som spelare ger mer för laget, då man känner en tillhörighet på ett annat sätt.

Gusse Bjernulf vill att hans förening och lag ska stå för något som också märks utanför isarna.

Gusse vill att IFK Rättvik också ska stå för något. Han vill exempelvis att arbetsgivarna ska veta att ifall det är en IFK Rättvik-spelare som söker jobbet, så kan du lita på att han kommer göra sitt arbete utmärkt.

– Här i föreningen lyssnar vi på ledarna, vi är tysta när vi ska och vi sköter oss. Vi hjälper till med det som behövs, även om det inte i första hand gagnar oss. Jag vill att våra spelare ska vara bra människor även utanför planen och omklädningsrummen. Jag vill att de ska vara engagerade i samhället Rättvik, inte bara klubben.

IFK Rättviks strikta linje verkar ha gett resultat, Gusse berättar att flertalet arbetsgivare nu har börjat uppsöka klubben istället för tvärtom.

– Det är så jag vill ha det. Våra killar och tjejer ska ha gjort ett så pass bra jobb att företag kommer till oss och ber om arbetare, istället för att vi ska söka dem och be om arbete. Då vet vi som förening att vi gjort ett bra jobb.

IFK Rättvik gör mål i allsvenskan mot Karlsborg år 2015.

Att få företag att uppsöka föreningen är något som går igen vad gäller föreningens framtidsplaner. I nuläget ser Gusse att det finns potential kvar, att publiken och de som engagerar sig i IFK Rättvik kan bli större.

– Tanken är att vi ska bjuda in fler att deltaga. Det kan vara släktingar, vänner, föräldrar eller syskon. Alla som vill ska få vara en del av vår förening. Om vi lyckas med det kommer det också att ge ringar på vattnet. Rätt vad det är så kanske vi har en fullsatt arena vid varje hemmamatch.

En förening är bara så stark som dess ledare.

De konkreta stegen för att nå ut till fler kan inte Gusse prata om. Men han trycker på att det överlägset mest viktiga är att vara en stark förening.

– En förening är bara så stark som dess ledare. Vi startar exempelvis aldrig ett ungdomslag om vi inte vet att vi har en person som kan sköta skridskor, en som tar hand om övrigt material och en lagledare.

– Jag tänker att man alltid måste vara stark på ledarsidan, för då skapar man en attraktiv miljö för spelarna och i längden även anhöriga.

Föreningen är idag redan stark, så pass stark att man nu är redo att ta nästa kliv.

– Vi vill spela i superallsvenskan när säsongen är över, så är det. Vi har en del nya killar, sju stycken tror jag, och vi behöver tid för att spela ihop oss ordentligt. Men jag tror att vi når dit.

Om de lyckas med målsättningen? Kanske, kanske inte. En sak är åtminstone säker: Det ska mycket till om IFK Rättvik inte ska förbli bygdens lag, för den platsen har de kämpat alldeles för hårt för att släppa greppet om.

Annons
Annons