Lördag 24 februari
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Åberg: Jag hörde Zekes röst – och såg storspelet på isen

/

Vissa saker ska man aldrig glömma.
Andra ska man glömma på en gång.
Det är bara för SAIK att hålla rätt på sakerna nu, när semifinalduellen med Hammarby fortsätter efter 7–2 i Göransson Arena.

Annons

Det var total dominans i en halvtimme. Det blev en övertygande och stor seger till slut som svällde och smällde iväg till den största marginalen hittills i serien.

Men jag hoppas att segern rann av SAIK-spelarna redan i duschen – för nästa uppgift kommer direkt och är lika dallrande och utmanande: fredag kväll på Zinkensdamm, räkna med tryck från hemmapubliken.

Det var just inledningen som imponerade, och jag såg banderollen i SAIK-klacken och hörde nästan den tidigare lagkaptenen Daniel "Zeke" Erikssons röst:…

Ensamma är vi starka – tillsammans är vi oslagbara.

Just så spelade SAIK. Inte som i den första matchen i Göransson Arena när man körde huvudet i Hammarbysäcken och tappade boll, fattning och möjligheten att vinna.

Nu var fler spelare med i spelet, fler intresserade klubbor och vässade skridskor, och plötsligt fick Hammarby så mycket mer att hålla reda på än att bara täppa till i mitten och vänta på kontringschanser.

Under den första halvtimmen smekte SAIK sig fram över isen och tvingade Hammarby till ett svettigt försvar, och dessutom tog SAIK ändå inga risker utan tappade aldrig bollen på fel plats vid fel tillfälle.

Det borde ha stått 4–0 eller 5–0, men SAIK gjorde bara två mål på sina chanser och självklart kom Hammarby tillbaka under den sista kvarten och fick lika självklart fick man en straff som man ännu mer självklart använde till reducering till 1–2 på tilläggstid.

Där kunde magin ha brutits, men här slänger jag in det sista och säkraste SAIK-kortet: Martin Falk, målvakten.

Falk Security gjorde två mycket bra benparader i den första halveken – och en till i inledningen av den andra. Den var segern värd, verkligen.

Erik Pettersson missade en av de där straffarna på Zinkensdamm. Nu klev han in när Patrik Nilsson hade skjutit över på en straff i den första halvleken, och i 68:e dundrade han in viktiga 3–1 sedan Mossberg hade blivit fälld.

Då hade han redan gjort ett mål.

Sedan gjorde han två till, och inte ens 20 år fyllda har han nu gjort 200 mål i SAIK-dräkt.

Av bara farten gjorde SAIK till och med ett hörnmål också – och det är väl egentligen något som oroar mig nu. Mot Broberg i kvartsfinalerna gjorde SAIK två mål på 31 försök. Nu gjorde man det första hörnmålet mot Hammarby just på den 31:a hörnan i matcherna.

Det får inte dröja lika länge till nästa...helst bara någon enstaka hörna till på Zinken. Jag är heller inte emot ytterligare hörnmål, verkligen inte.

Västerås SK är redan på finalplats i Tele2 Arena, efter 8–0 (!) mot Villa-Lidköping. Jag är säker på att Svenska bandyförbundet måste anlita delgivningsmän för att tvinga Villa till den där bronsmatchen som nu införts, och jag såg några såna på plats i Göransson Arena – men de fick plocka undan kuvertet.

Ny match på Zinken på fredag!

Ny match i Göransson Arena på söndag?

STISSE HISSAR

Martin Falk. SAIK-målvakten stod och huttrade länge – men var vig och varm när det verkligen gällde med några viktiga räddningar.

Erik Pettersson. Gör många mål, och gör viktiga mål.

Patrik Nilsson. Verkar vara på gång på allvar efter skadan. Två mål nu.

STISSE DISSAR

Utklassningar. Det ska inte bli 8–0 i en SM-semifinal i bandy. Det ska faktiskt inte det.

Annons