Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Ajaj - först Jönsson, sedan Nilsson och så Bertilsson

/

Det här gjorde ont.
Riktigt ont.
Jönsson först. Sedan Nilsson. Och så Bertilsson.

Fredagen den 13:e slog till i efterhand, kändes det som den här lördagen.

Först i Östersund, där Emil Jönsson gick i backen med en smärtande högerljumske under världscupsprinten.

Sedan i Göransson Arena, där skyttekungen Patrik Nilsson kolliderade med en lagkamrat på uppvärmning och skadade ena knäet.

Och i Göteborg åkte tydligen viktige Brynäsbacken Simon Bertilsson på en knäskada i inledningen.

Jag läser i ett pressmeddelande från svenska skidförbundet där Jönsson säger: "Jag inser att det blir en kamp mot tiden, min största utmaning hittills i karriären. Men jag hoppas kunna starta i VM, det är målet."

Så måste självklart Jönsson känna och tycka så länge han inte brutit såväl armar och ben.

Men för en VM-insats på hans egen nivå var det här troligen förödande, och jag tror tyvärr det är som han med ett snett leende sa till min kollega Patrick Sjöö medan han väntade på transport till sjukhus:

"De kan hissa flaggorna på halv stång för mig”.

Trist.

Jag ställer in den korta resan till VM i Falun i ren sympati redan nu, efter att ha sett Jönsson i flera OS och VM världen över.

Att se sin skyttekung ledas av isen och ut i omklädningsrummet minuterna före avslag skulle nog kunna skaka om de flesta lag.

Dock inte Sandvikens AIK.

Utan Patrik Nilsson blev det 3–1 mot Broberg. Långt ifrån de målexplosioner vi sett tidigare under säsongen mot många andra lag och även mot just Broberg.

Men 3–1 var just 3–1 i en match som aldrig blev spännande och där Broberg fick sitt tröstmål som spräckte nollan för hemmamålvakten Martin Falk i den andra tilläggsminuten.

Så här i en enda match klarar SAIK i stort sett vad som helst, men det är i ett längre perspektiv som Nilssons skada kan vara allvarlig för laget.

Nilsson, som återvände till SAIK efter spel i Ryssland och Hammarby inför den här säsongen, har en historia av knäproblem – men har under den här säsongen förvandlats till den gamle Nilsson, en tungviktare med hög fart och explosiv klubba.

Det är bara att hoppas att det inte är så allvarligt, och om möjligheten till spel finns; att SAIK-ledningen inte skickar ut Nilsson på isen alldeles för tidigt.

Det här slutspelet ska ju bli långt, som de flesta för SAIK. Klubben har ju den unika sviten att sedan 1988 varit i minst semifinal alla år utom ett enda. Snacka om nivå.

Utan Nilsson gjorde nu SAIK "bara" tre mål – men i stället tre mycket snygga och jag rankar dem så här

1) Henriksen till Pettersson och en nedtagning på tennis – och 3–0.

2) Henriksen till Haraldsson och sedan fram till kometen Erik Säfström – och 2–0.

3) Mossberg med en genomskärare till Erik Pettersson – och 1–0.

Det var dock betydligt mer spännande på andra arenor

Vänersborg hade en chockledning med 5–1 mot Hammarby på Zinkensdamm – men Hammarby vann efter straffar.

Bollnäs hade 2–0 på Västerås SK i ABB Arena – men VSK vände och vann efter förlängning med 3–2.

Enda bortasegern i kvartsfinalspelet tog nu Villa-Lidköping, som, slog Edsbyn med 4–1.

Till sist: Det var bedrövligt att se gurglet på läktarna där vakter gick emellan och till slut föste ut aggressiva Brobergsupportrar. Det är alltid lika bedrövligt.

Annons
Annons