Lördag 24 februari
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Axman: En viktig pusselbit för Bollnäs

/

Det är för tidigt att se om det (nästan) färdiga pusslet är – ett mästerverk.
Men nog var det en väsentlig blåorange bit som föll på plats på fredagen.
Med Christian Mickelsson adderas något som de senaste åren har saknats i Giffarna – en offensiv rollspelare av det rätta virket.

Annons

Eller kort sagt – det bästa forwardsförvärvet på 2000-talet åtminstone.

Och då spelar det ju mindre roll att det inte var någon oväntat bomb som briserade.

Inget ont om Ville Aaltonen, som gnetat på starkt och ofta levererat för Bollnäs – 30 mål i grundserien 2011/12 exempelvis.

Men de senaste åren har den lojale finske kämpen tappat lite av sin offensiva spets, och fått andra roller i laget.

Och inget ont om slitstarke Tobbe Björklund och lovande unge powerforwarden Oskar Olsson, hos både finns potential för mer.

Men det stora hoppet för att hålla torkan på avstånd ställs ändå till en 30-årig bandynomad som, skadefri och i form, är en målsökande topptorped med både speed och krut i bössan.

Dessutom kvick i tanken, här kommer spelmotorerna Per Hellmyrs och Daniel Berlin att erbjudas fler välkomna spelalternativ på vägen framåt.

Per Hellmyrs betydelse för Bollnäs kan knappast övervärderas, vare sig på isen eller i det som händer utanför. Inte minst påtagligt i värvningsarbetet.

Världens bäste högerhalv spelade en avgörande roll när Daniel Berlin antog en ny utmaning i Bollnäs GIF, trots en vardaglig arbetsplats (Sävstaås) stundtals hårt utsatt för beskt klimat.

Och lita på att Hellmyrs även den här gången haft långa samtal med sin gamle, ett år yngre, lekkamrat från Roteberg utanför Edsbyn.

Det var en sedvanligt avspänd Christian Mickelsson som såg ut att trivas förträffligt, väl på plats i Snoddaslogen och på ett Sävstaås som äntligen blir hans hemmaplan.

– Det här har varit på gång några år, och jag ser verkligen fram emot att spela här och bidra i ett topplag, sade Mickelsson.

Och han gjorde det med en lovande mix av självförtroende, förväntan och revanschlust efter den senaste motiga säsongen i Vetlanda som bara gav 22 mål.

Det var knappt att "Mickel" ville prata om sinkande orsaker som flera sega skador, det går absolut inte att vara nöjd med den skörden.

– Nä, jag hade knappt ens varit nöjd med 30 mål, det är ingen skamgräns för mig. Den ligger högre, betydligt högre...

Klubbchefen Robban Lindgren hade även han orsak att se nöjd ut, han har ju levererat precis ungefär exakt det han lovat; en spelare av landslagsklass.

Det är en Christian Mickelsson på max – som säsongen 2010/11 pangade in 46 mål i elitserien och året därpå gjorde VM-debut i Kazakstan.

Okej, kanske inte någon av de allra största kanonerna, som en del lokala bandyvänner hann börja drömma om.

Men absolut av en kaliber som heter duga för ett lag som förra säsongen lyckades fälla en del storvilt med ett starkt drivande grundspel – och knallpulver.

Med den förlorade sonen Anders Spinnars, också det en spelare i landslagsklass, tillbaka kan Bollnäs därmed öka sin kollektiva slagstyrka och får bättre förutsättningar att nå De Stora Matcherna.

Det är också uppenbart att hela föreningen har en hög målsättning, där lagom verkligen inte är gott nog.

Det ger också alla lokala bandyvänner mandat att drömma stora drömmar.

Och funderar ett varv extra på vad klubbchef Lindgren menar med att butiken kanske inte är helt stängd, att det kan finnas en "rysk bakdörr" öppen för spelare som "skulle passa väldigt bra i Bollnäs"...

Annons