Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Axman: Kan supermakten SAIK stoppas?

/

Silly Season sjunger väl på sista versen.

De flesta lag har nu någon sorts balans i trupperna, orkesterdikena är fyllda.

Om de sedan klarar att hitta rätt harmoni, och sin kollektiva segermelodi – det återstår ju att se.

Men ännu finns där några frågetecken att räta ut.

Det gör det ju alltid.

I bandyland Hälsingland saknas exempelvis fortfarande en solist för att få den blåorange rocksymfonin att svänga på allvar.

Och på Bollnäs gator, torg (nåja...) och affärer mumlar bandyvänner i hörnen – och alla ställer de sig samma angelägna fråga;

Blir det någon ny The Big Målskytt i Giffarna, eller..?

Frågan är lika angelägen som utbudet är begränsat, närapå obefintligt.

Åtminstone med klubbchefens Robban Lindgrens hedervärda ambition att endast "värva spelare av landslagsklass".

Christoffer Edlund flämtade förbi som en undflyende hägring. En del började drömma vått, men fick snart vakna till den krassa verkligheten.

Den mäktigaste av moderna målskyttar är nu tillbaka i ett Real Sandviken som väl aldrig gjort mer skäl för smeknamnet "stålmännen".

Med ett så tungt artilleri som Patrik Nilsson, Erik Pettersson och Edlund i samma anfall kunde Hollywood spinna ihop en ny superhjältefilm i exotisk bandymiljö.

Frågan är om det borde vara tillåtet, om inte förbundet borde införa något sorts "potentiellt måltak" – ungefär som NHL har sitt lönetak för att alla stjärnor inte ska samlas i några få välbärgade klubbar.

Det här är en trio med kapacitet att tillsammans dundra in 200 mål bara under en grundserie.

Det här är en trio som tillsammans redan hystat in 1 033 mål för Sandviken.

Det här är en trio som kommer att ge många tränare (och målvakter) sömnlösa nätter – du kan kanske stoppa en, men då är det två kvar därute...

Supermakten SAIK hemma i Fort Göransson mot ett tappert bottenlag blir sannolikt som när USA hade en hobby att invadera mindre sydamerikanska länder – en kort symbolisk strid innan överlägsen vapenstyrka har gjort jobbet.

Men just här skulle det vara möjligt att hitta ett spår till en lösning för Bollnäs GIF.

Patrik Nilsson var nära att dra åt Hälsingland redan på Sören Perssons tid som sportchef i BGIF.

Och teoretiskt kan Söderfors store skarpskytt vara i ungefär samma läge som härförare Daniel Berlin, måhända sugen på en sista (?) stor utmaning i en redan framgångsrik karriär.

Det är en viktig ingrediens för stjärnorna Berlin och Per Hellmyrs, som lätt kunde välja en mer bekväm (läs; hall) klubb till liknande löneläge.

Men det ligger, tror jag, en lockande utmaning i att just ta ett lag som Bollnäs till de Stora Matcherna. Sådär kärvt och mot oddsen, i regn och rusk med Flames som håller värmen på Sävstaås.

Med en mödosam väg till toppen känns belöningen så mycket rikare.

Men i praktiken leder nog även det här gästrikespåret till en återvändsgränd.

Inte för att Nilsson ligger under kontrakt med Sandviken, sådant går alltid att lösa om alla parter kan komma överens.

Mer för att Nilsson under förra säsongen fick en rejäl nytändning, han var lika vass (61 mål i grundserien) som han var avtänd säsongen innan med utelaget Hammarby.

Patrik Nilsson levererar helt enkelt bäst inomhus, en kraftkarl som inte trivs så bra på slaskig och tung is.

Och se, en hall är ju något som Bollnäs är rätt långt från att kunna erbjuda.

När Bollnäs tränare Jocke Forslund gästade Bandypuls livestudio utanför Tele2 Arena – inför årets SM-final – gjorde han en sak tydlig, och det utan darr på stämman.

Han trodde inte och han hoppades inte – nä, han räknade kallt med Bollnäs som ett av lagen i finalen nästa år.

Men om den ekvationen ska gå ihop, då tror jag ändå att det krävs att klubben snart kan kalla till ny presskonferens på Scandic och presentera den variabel som fattas.

Kanske går den att hitta i öst..?

Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons