Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Axman: Tre steg tillbaka kan ge sex steg framåt – Finalen behöver ballonger för att lyfta igen

/

Nu är det läge att ta en rejäl tugga av det sura äpplet, och svälja förtreten.
Nu är det läge att ta tre steg tillbaka för att ta sex steg framåt.
Nu är det läge att agera aktivt för att lyfta bandyns finalfest – innan det är för sent.

Jag var synnerligen tveksam redan efter fjolårets första SM-final i Tele2 Arena.

Jag citerar mig själv från krönikan för ett år sedan ;

"Det är ett önsketänkande att storstan skulle bry sig nämnvärt om en bandyfinal. Storstan har så mycket annat att tänka på, så mycket annat att pyssla med.

I Uppsala var det mer än en fokuserad fest under några timmar, det var en festival i flera dagar som färgade hela staden.

Och det var en unik kvalitet. Den är borta nu."

Det var en hel del som höll med mig redan då.

Det är ännu fler – många fler – som gör det i dag.

Läs mer: Mayborn om sitt öppna brev

Det börjar närmast likna en massrörelse, där många spelare sällar sig till klagokören som vill se en comeback i Uppsala.

Missnöjet har flera fronter, där ventileras allt från tämligen hutlösa biljettpriser till "dunka-dunka-musiken" i spelavbrott.

Jag kan förstå den kritiken, och vart den kommer ifrån.

Bandyn passar illa i en alltför modern kostym – bandyn mår bäst tydligt förankrad i en djup tradition där alla kan känna igen sig

Kort sagt – bandy är inte hockey.

Allt det här spelar sin roll när flera tusen åskådare liksom tappats bort på bara några år.

När Edsbyn spelade sex raka finaler (2004-09) låg snittet på runt 22 000 åskådare på Studenternas.

När Bollnäs och Hammarby möttes i den galna snömatchen 2010 kom 25 560 åskådare.

Och året därpå, när Sandviken slog i Bollnäs i sudden, hade det slirat till 19 117.

Men även då – och det här är viktigt i sammanhanget – kändes det som väldigt många fler.

Inte minst när det yviga blåorange tåget marscherade genom Uppsala på sin hoppfulla väg mot Studan.

Läs mer: Så tycker spelarna.

Det handlar om en atmosfär som är svår att återskapa.

Det handlar om ett mervärde bortom 90 effektiva minuter med bästa sportsliga förutsättningar.

(Det är också en orsak för en evig bandyromantiker att drömma om en världscup tillbaka på IP i Ljusdal.)

Med allt det bortsopat försvann också den breda marginalpubliken som lockades mer av evenemangets unika kvaliteter än av säsongens viktigaste bandymatch.

Därom vittnar de två senaste årens magra publiksiffror i Tele2 Arena.

Särskilt besvärande är såklart 15 748 åskådare i årets final – trots ett så starkt publiklag som Villa Lidköping på ena sidan.

Nu är det tydligt att förbundet tar åt sig av kritiken, och medger att det finns brister.

Men lika uppenbart är att förbundet målat in sig i ett hörn i Stockholm, och tänker driva finalen vidare på Tele2 .

Där finns ju alltid en from förhoppning om Hammarby som ett av lagen i finalen, den enklaste lösningen. Åtminstone på kort sikt.

En annan väg vore att öka trycket på torget mellan Globen och Tele2, kanske med en scen och fler "festliga" aktiviteter.

Men jag tvivlar på att det räcker.

Jag tror bestämt att SM-finalen behöver ballonger för att lyfta igen...

Rösta: Var tycker du SM-finalen ska spelas?

Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons