Lördag 24 februari
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bandypuls krönikör "Zocke": Framtida bandystjärnor slutar – här är största anledningen

/
  • Tobias

Det har tydligen varit breddläger för landslagen i P15 och P16 i Västerås nu i veckan.
Någon frågade mig vad jag tyckte om kvaliteten och om någon stack ut.
Jag svarade att jag inte hade en aning – för att jag inte hade sett en enda minut och att jag faktiskt inte kunde bry mig mindre.

Annons

TV: "Zocke" tillbaka som krönikör på Bandypuls

Att förbundet fortfarande lägger fokus och resurser på detta är för mig en gåta. I bandyn pratar vi ofta om problemet att vi tappar för många spelare när de närmar sig junioråldern. Att vi inte begriper detta och förstår att vi själva är anledningen är på sätt och vis sorgligt.

Belgien låg på plats nummer 65 i världsrankingen i fotboll när man bestämde sig för en annan syn på hur man ska träna och skola talanger. Den stöds av forskning och går ut på filosofin att alla barn ska spela efter sin nivå. Det viktiga är att de motiveras och fortsätter. Det innebär i stora drag att de som ligger längre fram i sin utveckling tränar och spelar på sin nivå. Ålder är ointressant, det viktiga är att alla fortsätter spela. Denna strategi genomförde Belgiens förbund i samspråk med samtliga stora föreningar och akademier. Gallra inte, behåll de som kan bli stjärnor.

Att vi har ett inofficiellt SM för 15-åringar är, enligt mig, en av de största anledningarna till att vi tappar framtida bandyspelare och landslagsstjärnor. Klubbar som satsar helhjärtat på att vinna detta ger sina tränare en direkt order om att spela det för året bästa laget – och då slutar många barn. Tro mig, de som är bäst i åldern 13-16 år blir sällan de bästa seniorspelarna. Det finns det många exempel på. Dessutom är det alldeles för många ledare som blandar ihop talang med fysisk utveckling. Det kan skilja två år i fysik mellan två 15-åringar beroende på hur långt fram man ligger i puberteten.

LÄS ÄVEN: "Zocke": Bandyfamiljen är för slätstruken

1998 vann pojkar födda 1979 SM för P19 med Västerås SK. Det var en riktig satsning från 16-årsåldern för att klubben äntligen skulle bärga det juniorguld man inte vunnit på lång tid. Under resans gång slutade många av mina kompisar för att de inte fick spela eller vara med. Guld var det enda som räknades. När jag ser tillbaka konstaterar jag att när Sveriges bästa 19-åringar 1998 var i 30-årsåldern, och bandymässigt borde ha stått på toppen av sina karriärer, så var det bara en som fortfarande spelade bandy: Daniel Liw. Har man som förening lyckats då? I det här exemplet tog jag VSK då jag själv var med i klubben, men jag är övertygad om att det ser likadant ut överallt.

Statistiken säger att en majoritet av landslagsspelarna i de stora lagsporterna hållit på med flera idrotter tills de var 16 år. Därför gläds jag åt bandyförbundets syn på säsongsbetonade idrotter, även om det paradoxalt nog går stick i stäv med SM-satsningar för 14-åringar. Satsa på att vinna SM och låta barnen hålla på med fler idrotter är en ekvation som tyvärr inte når en lösning i många ungdomsledares huvuden.

SM, officiellt eller inofficiellt, ska tidigast spelas från P/F18. Landslag från P/F19. Att göra det från tidigare åldrar syftar bara till att tillfredsställa egon hos föreningar, ledare och föräldrar. Att tro att de barn som är duktigast i sin idrott slutar för att de inte är med i någon form av landslag som 15-åringar är imbecillt. Lägg pengarna på att utbilda föreningarna inom dessa områden istället.

För övrigt är Belgien rankade som nummer 3 i världen numera.

Annons