Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Edsbyn har tron – vad har Bollnäs?

Sådärja!
Nu har det bjudits upp till dans – och den stora slutspelsfesten kan börja.
Den lovar att bjuda på en rafflande svängom med täta kamper och krutrök.
Men frågan är om det bjuds på några mer oväntade skrällar?

Annons

En av tidernas jämnaste elitserier skulle kanske antyda den möjligheten – men det blir tufft nog att sabotera den räls där Sandviken och Västerås tuffar så stabilt mot en repris på fjolårets final.

Och på tisdagen valde topplagen att lägga den rutten förbi Hälsingland.

Sandviken tvekade inte att återigen välja Broberg som motståndare i kvartsfinalen, trots att det förra året blev en skakig resa som gick till en femte och avgörande match.

Det vittnar om ett hyggligt stort – och välgrundat – självförtroende.

Västerås funderade heller inte länge innan valet föll på Bollnäs GIF.

Fanns där några tvivel kvar, då försvann de snabbt efter tisdagens övertygande seger på Sävstaås.

Där klarade Bollnäs att stå upp i spelet, men saknade den tyngd och offensiva spets som krävs för att hota VSK på allvar.

Inte minst då "Bästerås" kan säkra upp med en nytänd Andreas Bergwall – en jätte i buren.

Efter två tunga förluster, 2–12 borta och 2–7 hemma, är det många som tvivlar på Giffarnas möjlighet att skrälla sig till en semifinal.

Det är rimligt. Men värre om spelarna själva gör det, och kanske nöjer sig med att ändå ha nått ett slutspel.

Många i laget minns ännu den där tunga hemresan från Göteborg för ett år sedan, då Giffarna avslutat en eländig säsong med att förlora (3–4) mot Gais och sluta på tionde plats – fem tunga poäng från en biljett till festen.

På tisdagen var det ett dämpat och skakat lag som hängde med det kollektiva huvudet i gula huset på Åsen.

Tränare Jocke Forslunds viktigaste uppgift de närmsta dagarna blir att öppna fönstren på vid gavel, vädra ut all den sura lukten och se fram emot nya möjligheter.

Serien är trots allt historia, nu är räkneverket nollat och allt finns att vinna.

Men hur ska det gå till?

Jag tror det finns tre nycklar;

1) Tätare defensiv - kanske måste BGIF spela lite "tristare" och lite mer omsorgsfullt, och libero Andreas Westh hålla sig på rätt sida mittlinjen.

2) Stjärnduo som levererar – det är en enkel matematik, Bollnäs står och faller med firma Hellmyrs/Berlin. De måste vara på sin absoluta toppnivå. Punkt slut.

3) Hörnorna – Bollnäs vann båda "hörnmatcherna" mot VSK, totalt med 18–9 (11–5, 7–4) – men gjorde bara ett mål. Det är lägen som BGIF inte har råd att missa, och låt gärna Pär Törnberg fiska extra på vänsterkanten så även Andreas Westh kan ställa sig i skyttelinjen.

I bussen till lördagens första batalj i ABB Arena Syd föreslår jag dessutom att laget livar upp sig med att, på högsta volym, spela Lill-Babs gamla slagdänga "Dom ska få se vem dom roat sig med".

Den kan funka även när Edsbyn på lördag, hemma i Svenska Fönster Arena, gör sig redo för den första akten i slutspelets stora revanschdrama.

Förra året var det aningen oförskämt när Villa-Lidköping dissade ett väntat västkustderby mot Vänersborg – och i stället valde att möta Edsbyn.

Något som var nära att straffa sig, även om det blev snabb sorti i tre raka för ett Edsbyn som sannerligen inte hade de där små marginalerna på sin sida.

Sällan har siffror som 3–0 i matcher varit så bedrägliga. I båda de två första kvartarna (3–5 i Lidköping, 4–6 på Ön) hade Edsbyn precis lika gärna kunnat vinna.

Och frågan är vad som hänt om inte Simon Janssons kvittering (på övertid) i första kvarten, blivit bortdömt för en mycket tveksam offside.

Det var först i den tredje kvarten som Edsbyn plötsligt drabbades av akut identitetskris och tappade farten, även om det inte var så långt borta (4–7) där heller.

Nu är det ombytta roller när Edsbyn kontrar med att välja just Villa, det är ett på många sätt smart val.

Inte minst rent psykologiskt, här finns tändvätska för att sätta en hel bygd i brand.

Dessutom tror jag ett offensivt präglat Villa med stundtals aningen svajigt försvar ger ytor och ett uppskruvat tempo som passar för dagens Edsbyn – som starkt och välförtjänt spelade sig till en tredje plats i elitserien.

Ett friskt och oskadat Edsbyn är starkt i alla positioner på isen.

Den nya fyrbacklinjen är en klockren succé, bara 86 (minst av alla lag) insläppta mål är ett kvitto på det.

Och lagom till slutspelet har Jonas Edling, lagets egen Lucky Luke, hittat formen på allvar och dunkat in åtta mål på två matcher.

I Edsbyn finns i dag också en stark tro på det egna spelet, och på möjligheten att nå ända till Tele2 Arena.

Det är nog så viktigt.

Den som även Bollnäs måste hitta – kanske genom att blunda och minnas den där första halvleken borta mot Sandviken...

Annons
Annons