Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Esplund om nya konstmålet, landslaget – och sin fotbollstalang: "Jag hade nog kunnat spela i allsvenskan"

/

Johan Esplund är bandy-Sveriges största bolltrollare.
Mot Vetlanda slog Villa-stjärnan till med ett nytt konststycke.
I en lång intervju med Bandypuls berättar han om sin bollbegåvning, bandyns artister, landslaget – och sin fotbollstalang.
– Jag hade nog kunnat spela i allsvenskan om jag satsat på det, säger Johan Esplund.

Annons

Han har kallats "bandyns svar på Zlatan, Xavi eller Iniesta" av Västerås SK:s klubbchef Micke Campese. På frågan i Svenska bandyförbundets enkät om vem som är mest teknisk i elitserien var han totalt överlägsen med 73 procent. Om bandysporten hade varit lika stor och bevakad som fotbollen hade kvällstidningarna listat Johan Esplunds konstverk på samma sätt som med Zlatan Ibrahimovic.

På tisdagen, borta mot Vetlanda, lade Johan Esplund ett nytt supermål till sin samling. Villa-stjärnan kom loss centralt i planen, bröt sig emellan två försvarare med bollen i luften, rundade målvakten och slog in 1–0 på tennis.

TV: Se drömmålet här

När Bandypuls når honom på onsdagen har han precis avslutat ett cykelpass på Sparbanken Lidköping Arena.

– Man blir ganska mör efter en bortamatch med buss och sådär. Man är lite gammal numera och får ta hand om kroppen, säger 32-åringen.

Han berättar om konstmålet från kvällen innan.

– Det kommer i situationer där man inte tänker, det är då man gör de sakerna. Hade jag tänkt vad jag skulle göra hade det nog bara blivit fel, säger Johan Esplund och utvecklar:

– Det bara händer egentligen, den vägen var väl den bästa. Jag har gjort det mycket på träning, men där vet de om att jag gör det så där kör de över mig. Men det är något jag har tränat på och vet att jag klarar av. Försvararna tycker ofta det är jobbigt när man hoppar in med bollen i tomma ytor. Ofta får man straff om de tar en. Det är riskfyllt, men du får mycket med dig.

Hur reagerar du efter ett sådant mål? Rycker du på axlarna och går vidare eller är du nöjd?

– Kände väl att det var en prestation, men tänkte inte att det var så speciellt – jag kände inget "wow", liksom. Jag är ganska trygg med boll i de lägena även om det kanske låter konstigt. Jag tränar mycket på att behandla bollen i luften och i det här läget var det ganska tight, så jag hade mer kontroll i luften än efter isen, säger Johan Esplund.

– Men det är kul att få göra sådana mål, man får energi. Redan på uppvärmningen kändes det bra och jag kände att om får jag boll i rätt läge så åker jag igenom. Får man det självförtroendet kan det bli sådär, men så känner man inte alltid.

Du som har tekniken – skulle du kunna göra de där sakerna oftare?

– Jag vet inte. Jag skulle kunna bjuda på mer givetvis, men det beror lite på hur matcherna sitter och vad man kommer i för situationer. Leder man med två, tre eller fyra mål kanske man kan bjuda till och "riska" lite mer. Men oftast kommer det när man inte tänker så mycket.

Har du något annat konstmål som du minns särskilt?

– Jag har ett från när jag spelade i Ryssland. Jag tog emot bollen i luften, trixade över två-tre spelare och lobbade över målvakten i samma sekvens. Tekniskt sett, om man ser till hur svår den prestationen var, så var det ett fantastiskt mål. Men sedan tycker jag att det är en prestation att spela fram också. Att spela bort fem man i en passning är minst lika häftigt som att göra ett snyggt mål.

För trollkarlen från Sjötorp handlar bandy om, förutom segrar, att "bjuda på bra saker och att publiken vill komma och titta". Därför är han bekymrad över att flera lag prioriterar en mer försvarsinriktad taktik snarare än att ge åskådarna mer show.

– Där är man lite rädd för bandyns del just nu. Många lag spelar väldigt tråkigt och backar hem, tänker på defensiven och minimerar misstagen. Det blir inte lika roligt att titta på, säger Johan Esplund, som var öppet kritisk mot Bollnäs när Villa vann med 4–2 i november.

– Att just Bollnäs fick sig en känga var just för att de inte bjuder på mer offensiv bandy när de har så fantastiskt duktiga spelare framåt. De har ju Hellmyrs (Per) och Berlin (Daniel) som är spelare i världsklass. Det är de spelarna man vill se på motståndarnas planhalva, inte dribblandes på deras egen. Så hade jag resonerat om jag var tränare i deras lag. Jag vet inte om Bollnäs tog åt sig av vad jag sade, men det känns som att de blivit mer offensiva nu.

Vilka tycker du själv är artister i dagens bandy?

– Daniel Andersson (Villa) gör fantastiska saker. Jesper Jonsson (Hammarby) som har kommit upp och slagit igenom nu i år gör också fantastiska saker. Sedan är det alltid kul att se Hellmyrs och Berlin när de hanterar bollen, hur enkelt det kan se ut. Almaz (Mirgazov, Jenisej) är också fantastiskt sevärd och även Ishkeldin (Maxim, Neftyanik) är väldigt duktig.

LÄS ÄVEN: "Zocke" listar svensk bandys tio största artister

Bakom Johan Esplunds unika klubbteknik, som gjort honom till en av elitseriens allra största artister, ligger träning i massor. Åtminstone tror han sig inte ha ärvt bollkänslan genetiskt. "Döback" kallar han pappa Conny och mamma Laila idrottade aldrig.

– Det som pappa pratar om är när han körde på och proppade folk. Men jag har nog fått hans inställning, att jag aldrig ger mig och att jag alltid tränat hårt. Han har betytt jättemycket för min träning och har en kunskap inom bandy som är bra, säger Johan Esplund, som tror att grunden till hans bollkänsla kommer från spontanidrottandet i ungdomen.

– Jag tänker på vad man gjorde när man var ung. Man höll på med olika sorters bollar i stort sett jämt. Det spontana saknar man hos de yngre i dag, som använder telefonen och spelar dataspel. Det fanns inte när man själv växte upp. Jag håller fortfarande på med boll i stort sett hela tiden på träningarna – mellan övningar, när man står och väntar, jag tränar med boll hela tiden.

Många vet att du spelar golf, men hade du kunnat vara en stor lirare i någon annan sport? Ishockey, fotboll?

– Det är något man tänkt och undrat över lite grann, hur bra man hade kunnat bli i en annan idrott. Jag spelade fotboll ganska länge och var med runt pojklandslaget och elitlägret i Halmstad. Men det var för hård konkurrens och jag var kanske inte tillräckligt snabb. Men jag hade nog kunnat spela i allsvenskan om jag satsat på det, det tror jag nog.

Så pass?

– Jo, men det tror jag.

Han fortsätter:

– Men man var mer överlägsen i bandyn än i fotbollen. Man dribblade inte på samma sätt i fotboll, så i bandy var det mycket roligare. Hockey hade också varit roligt att testa, att se möjligheterna på små ytor och göra det bra i trånga situationer.

Men det blev bandyn – och i bandyn blev Johan Esplund bäst. Som 32-åring har han vunnit fyra VM-guld (tre som Johan Andersson), ett SM-guld med Västerås SK och varit proffs i Ryssland under flera säsonger. I våras utsågs han till Årets man i svensk bandy.

– Jag har haft en bra karriär ändå. Jag har varit i Ryssland och tjänat pengar, spelat i hallar och i landslaget. Det är bara ett guld här hemma som saknas egentligen. Ett guld med Villa hade varit det häftigaste och pricken över i med karriären.

I helgen spelar herrlandslaget sina första landskamper med Svenne Olsson som förbundskapten. Johan Esplund tackade för sig i landslaget efter den superdramatiska VM-final mot Ryssland i Chabarovsk i april.

För Villastjärnan lockar det fortfarande att vara med och spela med och mot de allra bästa, men generellt känner han sig färdig i den blågula tröjan.

– De sista åren i landslaget har jag börjat känna att man inte får vara med och delta i den roll man vill. Man får spela där det saknas folk egentligen, säger Johan Esplund.

Att VM dessutom avgörs mitt under brinnande elitserie talar ytterligare emot en resa till Uljanovsk i januari.

– Jag vill kunna vara hemma och preparera mig för ett slutspel. VM-guld lockar inte på samma sätt som att vinna SM-guld med Villa. För mig är Villa viktigare.

Stänger du VM-dörren helt?

– Jag ska aldrig säga aldrig. Jag och Svenne får ta en dialog efter landskamperna och om var man ska spela i så fall. Det ska kännas rätt för att det ska vara värt det. Annars är det bättre att någon annan som har energin får åka.

 

Du har väl inte glömt att ladda ner Bandypuls app? Gör det här!

Annons
Annons