Fredag 23 februari
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett spöke hemsökte arenan

/

Ni minns nog skylten, kanske sitter den kvar någonstans ännu.
När Bollnäs ville sälja sig själv med en vägvinnande slogan som "staden med 1000 fria P-platser".
Turistströmmen ville aldrig sina.
I dag, denna rätt dystra tisdag, är det kanske läge för en ny variant – "staden som vill ha sin bandy väl kyld, on the rocks".

Annons

Eller staden där "alla 12-timmarsbarn får frukt när vi inte behöver ge bort pengarna till bandygubbar".

Tja, nåt ska väl Bollnäs skylta med.

Det är ju inte riktigt läge att peka på ett torg, eller en välbevarad stadsmiljö – eller hur väl vi omhuldar och förvaltar den djupt rotade kulturtradition som kallas bandy.

Den är älskad av generationer, men inte god nog för att släppas in i finrummet på allvar.

Det är som om Bollnäs skäms lite över sitt arv, och duckar för det faktum att bandyn (och profeten Snoddas) är det enda som faktiskt sätter staden på kartan.

Så enkelt är det.

Och så svårt är det.

Och efter måndagens kommunfullmäktige är det inte värt ett skit.

Jag hade inte räknat med att skriva en dyster krönika.

Inte efter en rad positiva besked, inte minst när KF röstade i frågan i december och det blev "seger" för förslaget att ge Bollnäs GIF bandy ett lån på 61 miljoner kronor för att bygga en bandyhall i egen regi.

Jag fattar fortfarande inte vad den voteringen handlade om, vad den var värd. Eller jo, det gör jag ju – den var inte värd ett skit.

Nu är ju inte heller den politiska arenan min hemmaplan. Och jag fattar faktiskt inte riktigt vad som hände där i slutet av "matchen" i stadshuset på måndagkväll.

Okej, den gamla fajten mellan kärnverksamheten och bandybidrag hängde med långt in i den, ähum, aningen segdragna debatten.

Men den kändes inte som en avgörande faktor till slut.

Det gjorde det däremot när plötsligt den gamla hägringen SJ-området smög in på arenan igen, som ett sorts seglivat spöke.

Ni kommer väl ihåg – klimatsmart multiarena för hundratals miljoner, komplett med spelhall för asiater och ett Delfinarium i källaren. Hmm, det där sista kan komma ur en annan dröm.

Och visst, absolut, jag vill gärna ha ett tivoli på min bakgård – OM någon annan betalar för det.

Ett tulipanaros-projekt, med ett annat ord.

Bollnäs klubbchef Robban Lindgren muttrade på måndagen om "politisk prestige", och Per Hellmyrs (som väl minns den ystra energin när Edsbyn började bygga sin hall) var bedrövad som efter den där bittra SM-finalen 2011.

"Tja, man får väl spela av sina säsonger och söka sig en ny klubb", sade den stukade stjärnan, närmast chockad av förlustsiffrorna 20–25.

Ni hör ju själva, inte precis bästa bränsle för en blåorange lagmaskin som laddar för toppattack.

Samtidigt går där att ana en knuten näve, BGIF kommer att oförtrutet jobba vidare för att hitta en väg till en hall.

Men den kommer då knappast att leda till vare sig Sävstaås eller SJ-området.

Och här drar jag min lans för ett tredje nygammalt alternativ – tillbaka till de ursprungliga rötterna på Långnäs!

Bollnäs GIF Bandy är ett starkt varumärke, föreningens attraktionskraft kan möjligen locka externa finansiärer – till slut.

Kanske tillräckligt starka och många för något lite större än en budgethall, något som kan ge föreningen bättre förutsättning att generera intäkter.

Men vid det laget är det nog pensionärsrabatt som gäller för mig.

Jag hade hoppats på lite mer, lite snabbare. Och jag är nog inte ensam...

Annons