Lördag 24 februari
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Finns alltid lite rödblått i hjärtat"

/

Sex säsonger sätter sina spår.
Både hos Edsbyns IF – och hos Simon Jansson.
– Jag kommer alltid ha en del av hjärtat som är rödblått, säger det 24-åriga kraftverket från Köping som nu drar hemåt igen, till mästarlaget Västerås.
Men det är inte doften av pengar som lockar i det nya kontraktet på tre raka år.

Annons

Det var ett minnesvärt lyckokast för 14 år sedan.

En bandytokig tioåring från Köping kommer närmast i bollkastningen i pausen på Rocklunda i Västerås.

– Det var grymt. Jag vann en resa med Silja och en signerad matchklubba. Kolla här, där är Pelle Fosshaug och Thomas Liw, säger Simon Jansson, när han (fortfarande stolt) visar den gamla 90-talsklubban som står i hallen.

En träklubba med de stora initialerna HEJ – Hans Elis Johansson.

Sålunda korsar han sina egna spår, just som legendaren Hans Elis kommer hem till Edsbyns nya tränarteam – då drar Jansson tillbaka till sina hemtrakter.

– Lite så är det ju. Jag har visserligen aldrig tidigare varit VSK:are, men vi hängde ju alltid på Rocklunda. En säsong såg jag och pappa alla hemmamatcher.

Och pappa Tomas, entusiast för sport i allmänhet och bandy i synnerhet, har under åren följt sonen på nära håll.

Men nu får han tre mil till hemmatcherna i stället för 25 mil enkel resa. För Simon Jansson blir det också bara en dryg kvart med bil hem till Köping, och mamma Gunilla och 21-årige lillebror Martin.

– Visst har det där sin betydelse. Det ska bli skönt att komma hem ett tag, jag fick ju växa upp fort och har varit en borta i åtta år nu, säger Simon.

Den långa sejouren i norr startade på bandygym i Sandviken, andra året var han ordinarie i SAIK men inför det tredje drog han vidare till Edsbyn inför säsongen 2009/10.

– Där fanns ju hallen, och alla framgångar på 2000-talet. Och pappa hade ju fixat flera träningsläger där under ungdomsåren. Det var lite av mitt drömlag.

Det kom också att bli en lyckad relation när den unge talangen under åren kom att utvecklas till dagens landslagsnivå.

– Jag har blivit så väl mottagen här, accepterad, och fått många vänner och bekanta. Och jag har väl också lyckats göra ett avtryck. Bland mina bästa minnen är att jag två gånger fått supporterpriset som Årets lirare i klubben, det är stort, säger Simon Jansson, och poängterar att det inte var något lätt beslut att lämna en välordnad tillvaro i Edsbyn.

Ett beslut som inte har någon grund i en jakt på mer pengar.

– Nä, nä, det är snarare tvärtom. Det finns ingen "monsterlön" i det här. Jag får ungefär samma lösning i Västerås som jag har haft här, säger Simon, som i Edsbyn varit bandyspelare på halvtid och säljare/marknadsförare på Helsinge Net Ovanåker AB den andra halvan.

Nu ingår ett liknande jobb i kontraktet med VSK, klubben har även lovat sörja för att sambon Sara Edströms får en bra sysselsättning.

– En del i det handlar ju också om att vi gärna vill testa att bo en större stad, inte för att det är något fel alls på Edsbyn. Men jag kan också behöva en ny miljö för, en ny utmaning, för att utvecklas vidare. Det var vad magkänslan sade mig. Och Västerås spelar ju frejdigt och bra, det är en proffsig klubb som bara vill framåt.

Vet du något om den roll som väntar i VSK?

– Jag har inte pratat så mycket med tränare Michael Carlsson ännu, men jag har en rätt klar bild av att de vill ha mig som offensiv mittfältare. Det blir ju rätt likt den jag haft i Edsbyn.

Vilka reaktioner har du fått efter beslutet att flytta?

– Mest bara positiva, det är supportrar i Farmers som skickar sms med lyckönskningar och att jag är välkommen tillbaka. Och så kan det ju bli, någon gång. Jag lämnar nu, men det finns en bit av mitt hjärta som alltid kommer att vara rött och blått.

Supporterstödet är starkt här – men vilka är dina bästa minnen från alla matcher med Edsbyn?

– Det är faktiskt två matcher på Zinkensdamm. När vi kvitterade till 1–1 i en semifinalserie efter straffar, och jag fick sätta dit en inför den publiken. En mäktig stund. Och det var även bortamatchen mot Hammarby den här säsongen. Det var första gången under min tid vi vann under ordinarie matchtid på Zinken, och som vi gjorde det.

Till sist, får din inramade autograf av Daniel Liw följa med till nya lägenheten i "gurkstan"?

– Självklart! Den förlorar inte i värde bara för att jag byter klubb, den finns alltid med mig...

Annons