Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Ingen enskild spelare har betytt mer för sitt lag

+
Läs senare
/
  • 1. Sergej Obuchov, den ende utländske spelaren som har utnämnts till
  • 2. Trollkarlen och spelgeniet Mikhail Sveshnikov, då det begav sig i LBK-tröjan.
  • 3. Valerij Grachev, den närmast komplette bandyspelaren.
  • 4. Den solide liberon Pavel Franz var en pålitlig näst sista utpost i Vänersborg.
  • 7. Rinat Shamsutov, här i Västeråströjan, återvänder i höst till svensk bandy – då i Tillbergatröjan.
  • 8. Mittfältsmotorn Nikolaj Jarovitj insatser i Edsbyn placerar honom på en åttonde plats.
  • 10. Hårdskjutande Igor Gapanovich, här i edsbytröjan, tar plats på topp 10-listan.

Sovjetunionens fall 1991 påverkade inte bara den inhemska bandyn. Under de efterföljande åren fick dåvarande allsvenskan uppleva en invasion av ryska toppnamn som satte färg på den högsta bandyserien. Bland de många spelare som sökte sig till svenska klubbar var de flesta av dem redan välkända toppnamn inom bandyn – andra skulle komma att bli det.
Bandypuls Johan Adeström listar de tio främsta ryska profilerna genom tiderna utifrån deras avtryck i svensk bandy.

1. Sergej Obuchov

Klubb i Sverige: Falu BS (1995/96-2001/02 och 2003/04)

Moderklubb: Rodina, Kirov

Den kraftfulle anfallaren från Kirov var flaggskeppet när Falu BS i slutet av 90-talet åter etablerade sig som ett topplag, med seger i World Cup 1998 och SM-final 1999 som de givna höjdpunkterna. Säsongen 2000/01 slog han Jonas Claessons tidigare målrekord (63 mål) och belönades som förste och hittills ende utlänning med titeln Årets man i svensk bandy. Obuchov vann elitseriens skytteliga vid tre tillfällen och nätade över 400 gånger under sina åtta säsonger i elitserien.

Ingen enskild spelare har betytt mer för sitt lag i svensk bandy. Då han 2002/03 under en säsong lämnade Falun för nysatsande Vodnik, fick dalaklubben kvala sig kvar i elitserien. När han säsongen efter på nytt återvände spelade Falun åter slutspel och "Obbe" vann sin tredje skytteligaseger – då med 47 mål i elitserien.

Obuchovs skytteligatitlar och utnämning till årets man i svensk bandy är utslagsgivande och lägger honom som nummer ett på listan.

Läs också: Sergej Obuchov - "Ryssjäveln" som skrev historia

---------------------------------

2. Mikhail Sveshnikov

Klubbar i Sverige: Ljusdals BK (1994/95-2001/02), Sandvikens AIK (2010/11)

Moderklubb: Sputnik, Karpinsk

De trånga ytornas mästare. Den vesselsnabbe Ljusdalsmittfältaren som i hög fart – med närmast radiostyrd kontroll – tycktes kunna dribbla bort ett helt lag i trång hotellkorridor. Det fanns dock en titel som "Misha" saknade: SM-guldet. Inför säsongen 2010/11 återvände han därför till Sverige och Sandviken där han även kunde bärga den efterlängtade titeln. Men det var under sina år i Ljusdal han blommade ut till den världsspelare han senare blev, både på landslagsnivå och i klubblagen Vodnik och Dynamo Moskva.

Även om han var skillnaden till att göra Ljusdal till ett etablerat slutspelslag under den senare delen av 90-talet, har han upplevt sina största ögonblick och triumfer under sin tid i Dynamo Moskva och med det ryska landslaget, vilket gör att han inte når ända högst upp på listan.

---------------------------------

3. Valerij Gratjev

Klubbar i Sverige: Falu BS (1993/94-1999/2000), IFK Vänersborg (2000/01-2002/03 och 2005/06)

Moderklubb: Zorkij, Krasnogorsk

Det sovjetiska bandylandslagets allra siste målskytt (i VM-finalen 1991 mot Sverige) levde medialt lite i kölvattnet av målsprutan Obuchov under sin tid i Falu BS under slutet av 90-talet. Men den geniale mittfältsstrategen var den som dominerade mittfältet och ständigt från alla vinklar hittade sin landsman. Om listan gällt "intelligenta" bandyspelare så hade Gratjev varit etta. En komplett spelare: Blicken för spelet, skridskoåkningen, tekniken, tajmingen och även målfarligheten när det krävdes.

Under sin sejour i Vänersborg, där han blev en stor publikfavorit, var han starkt bidragande till att göra laget till ett notoriskt slutspelslag under början av 00-talet, med en SM-semifinal 2003 som är klubbens hittills största framgång i slutspelsammanhang.

---------------------------------

4. Pavel Franz

Klubbar i Sverige: Nässjö IF (1993/94), IFK Vänersborg (1994/95-2002/03 och 2010/11)

Moderklubb: Stroitel, Syktyvkar

I stort sett alla ryska storstjärnor i elitserien var offensivt lagda – utom en: Pavel Franz. Den lille till växten, men fysiskt stenhårde och följsamme försvararen, som under sin tid i Vänersborg oftast huserade som libero titulerades av en uppsjö bandyexperter som "världens bäste försvarare" under början av 00-talet. Med en uppoffrande spelstil låg hans felprocent alltid nära noll.

Efter en säsong i Nässjö förblev han IFK Vänersborg trogen i nio säsonger, där han defensivt var nyckeln till SM-semifinalplatsen 2003.

-------------------------------

5. Konstantin Zaletaev

Klubb i Sverige: Kalix/Nyborg (1993/94-2002/03)

Moderklubb: AMNGR, Murmansk

Ansågs av många i Ryssland som en av världens bäste spelare redan innan sin ankomst till Sverige och Kalix. Den yvige och storväxte mittfältaren från Murmansk var nästintill omöjlig att stoppa när han fick ytor att åka på.

Var en av de stora skillnaderna till att Kalix/Nyborg höll sig på rätt sida kvalstrecken och även knep en slutspelsplats under den senare delen av 90-talet.

Avled 2007 i Moskva.

------------------------------

6. Sergej Lomanov d.ä.

Klubb i Sverige: IK Sirius (1989/90-1994/95)

Moderklubb: Jenisej, Krasnoyarsk

Sergej Lomanov den äldre kom till Sverige och dåvarande allsvenskan med de mest stjärnfyllda åren bakom sig. Med epitetet "världens bäste bandyspelare" hängande över axlarna i nästan ett decennium kom han som 32-åring till Sirius 1989 – då ett "mittenlag" som var i färd med att repa sig från en kort sejour i division 1 några säsonger tidigare.

Även om karriärskurvan hade tyngden på dalskidan när han anslöt till Uppsalalaget, blev han inte oväntat snabbt en av de absolut starkast lysande profilerna i allsvenskan. Sällan hade den svenska bandypubliken sett en spelare med en sådan fart under grillorna. Efter hans ankomst etablerade sig Sirius som ett slutspelslag och säsongen 1993/94 var den då 36-årige Lomanov nära att leda sitt Sirius till SM-final hemma på Studenternas. I vägen stod dock Vetlanda i SM-semifinalen.

---------------------------------

7. Rinat Shamsutov

Klubbar i Sverige: IFK Kungälv (1993/94 och 1994/95), Katrineholms SK (1995/96-1996-97 och 1998/99-2001/02), Sandvikens AIK (1997/98), Västerås SK (2002/03-2003/04), Tillberga bandy (2015/16-)

Moderklubb: Uralskij Trubnik, Pervorualsk

Sin högsta nivå uppnådde han först senare i karriären då han återvände till Ryssland och Dynamo Moskva. Men omedelbart vid sin ankomst till Kungälv 1993 började den då gallerprydde snabbskrinnaren att ösa in mål. Det fortsatte han med under sin tid i Katrineholm och Västerås. Det var egentligen bara under säsongen i Sandviken han inte helt fick till det på den nivå den svenska bandypubliken vant sig att se honom på.

Återvänder i höst till Sverige för att förstärka Tillberga i elitserien. Kanske klättrar han ytterligare på listan då?

---------------------------------

8. Nikolai Jarovitj

Klubb i Sverige: Edsbyns IF (1994/95-1997/98 och 2001/02-2003/04)

Moderklubb: AMNGR, Murmansk

Den förste ryske spelaren att bli svensk mästare i bandy (2004). Fungerade som motor på Edsbyns mittfält tillsammans med Magnus "Kuben" Ohlsson under mitten av 90- och början 2000-talet och var starkt bidragande till Edsbyns SM-guld 2004. En titel som avslutade hans framgångsrika karriär inom svensk bandy.

----------------------------------

9. Maxim Poteshkin

Klubb i Sverige: Ljusdals BK

Moderklubb: Dynamo Moskva

I Sverige var det många som aldrig förstod den stjärnstatus han hade som bandyspelare i Ryssland. Med 13 säsonger i Ljusdal kvalar han in som en av de absolut stora legenderna i hälsingeklubben. En stark tvåvägsspelare som var ett vasst vapen både defensivt som ytterhalv och offensivt som mittfältare.

En av dem som stannade kvar och bosatte sig i Sverige efter karriärens slut.

----------------------------------

10. Igor Gapanovich

Klubbar i Sverige: Nässjö IF (1993/94-1995/96), IFK Vänersborg (1996/97), Edsbyns IF (1997/98), Ljusdals BK (2002/03-2003/2004)

Moderklubb: Vodnik, Archangelsk

Mittfältaren med det fruktade skottet: På frislag, hörnor och vinkelskott från både höger och vänster hittade "Gappa" målet. Trots att han flyttade runt i fyra olika klubbar var han en ständigt pålitlig målskytt. Redan under sin första säsong i Nässjö slutade han fyra i dåvarande allsvenskans skytteliga med 37 fullträffar. Vände inför säsongen 1998/99 hem till Vodnik där han både blev rysk mästare och världsmästare på sin hemmaplan i Archangelsk.

Återvände till Ljusdal 2002 där han alltjämt var lagets främste målskytt innan han avslutade karriären säsongen efter.

--------------------

Bubblare:

Vitaly Anufrienko, IK Sirius (1991/92-1994/95)

Precis som Sergej Lomanov anlände han till Sirius mot slutet av karriären. Även om den sovjetiske och ryske landslagsmannen självklart höll hög elitserieklass så räcker det inte hela vägen in på listan.

Andrej Pashkin, IFK Vänersborg (1988/89-1990/91), Tranås BoIS (1991/92)

Pionjären! Den förste från dåvarande Sovjetunionen att spela allsvensk bandy när han anlände till Vänersborg inför säsongen 1988/89. Det historiska kontraktet mellan Pashkin och Vänersborg undertecknades på det sovjetiska sportministeriet i Moskva sommaren 1988.

Alexander Tsyganov, Falu BS (1991/92-1996/97)

"Tsygge" tillhör det absolut ädlaste sällskapet av sovjetiska/ryska bandyspelare i historien, men kom till allsvenskan för sent i karriären för att nå de riktiga höjderna i Falu BS eller på den här listan.

Vjacheslav Arkhipkin, Karlsborgs BK (1993/94-1997/98 och 2005/06-2007/08), Brobergs IF (2001/02-2002/03)

Det var i första hand i Karlsborg mellan åren 1996-1998 som "Slava" öste in mål. Låg under några säsonger i det absoluta toppskiktet av elitseriens skytteliga.

Leonid Charov, Tranås BoIS

En outsider och kanske lite doldis för många bandyentusiaster smyger sig in bland bubblarna. Charov var Tranås mest pålitlige målfabrikant och profil under åren det begav sig högsta serien i början av 90-talet.

Annons
Annons