Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

"Jag tycker väldigt mycket om Sverige"

/

Falu BS Sergej Obuchov vann elitseriens skytteliga tre gånger under 00-talet och är hittills den ende utländske spelare som blivit utnämnd till Årets man i svensk bandy.
Meriter som ger honom förstaplatsen på listan över de bästa ryska spelarna i Elitserien genom tiderna.
– Tack så mycket, jättekul, säger han när Bandypuls ringer upp honom i hemmet i Kirov.

Falu BS forne skyttekung från 90- och 00-talet är fortfarande i högsta grad aktiv inom bandyn.

Den numer 41-årige anfallaren är i full gång med förberedelserna inför kommande säsong – med sin moderklubb Rodina från staden Kirov, som ligger cirka 90 mil öster om Moskva.

– Ja, vi började träna första juli och ska snart ha ett läger strax utanför stan, berättar Obuchov, som är den ryska ligaklubbens stora omslagsnamn – i en ort där bandy får stor uppmärksamhet.

– Absolut, Rodina kom tvåa i publikligan och det är stort intresse i staden. Lite lugnare nu på sommaren kanske, men under vintern pratas det mycket bandy.

Publiksiffrorna på Stadion Rodina ligger konstant mellan fyra och sex tusen åskådare trots att lagets samtliga matcher sänds i lokal-tv. Ifjol blev det dock ett snöpligt stopp i kvartsfinalen av det ryska slutspelet efter förlust i den tredje och avgörande matchen mot Baikal Energy från Irkutsk.

Den svenska bandypubliken minns honom däremot mest från den andra delen av 90-talet och det tidiga 00-talet, då han var högst bidragande till att Falu BS – efter nästan 20 år i bandyns källare – på nytt blev ett topplag.

– Det var jättefina år och jag är väldigt tacksam till alla i Falun som ställde upp för mig, både i och runt klubben och såklart spelarna.

– Vi hade en fin stämning i laget och hade roligt tillsammans, minns Obuchov.

Det var inför säsongen 1995/96 som den då blott 21 år unge "Obbe" anlände till Falu BS, och sågs som det stora framtidsnamnet inom rysk bandy.

– När jag kom till Falun hade jag bara en tanke i huvudet och det var att bli en bättre bandyspelare. Elitserien höll riktigt hög klass på den tiden med flera av de bästa ryska spelarna. Jag visste att det var rätt att spela i Sverige om jag ville nå toppnivå.

– Det första året var lite tufft privat. Jag bodde ensam och saknade familjen. Samtidigt fanns ju Valeri (Grachev) och Alexander (Tsyganov) redan där och det var till stor hjälp. När sedan min fru flyttade till Sverige så blev allt mycket lättare även vid sidan av bandyn, berättar han.

Efter Obuchovs ankomst rusade Falu BS upp till ett närmast notoriskt semifinallag medan anfallaren själv, ständigt låg i skytteligans toppskikt. Efter seger i World Cup 1998 och SM-finalen 1999, där det visserligen blev förlust mot Västerås med 2–3, så låg hans absolut bästa säsong ändå framför honom: 2000/01. En säsong som han minns med delade känslor.

– Vi förlorade semifinalen mot Västerås, efter att ha vunnit allsvenskan och kommit tvåa i elitserien och bland annat slagit Sandviken stort. Vi hade fördel av tre hemmamatcher i semifinalen, men vi förlorade tyvärr med 1–3. Det var lite tungt...det var den säsongen som det kändes att vi var som allra bäst och faktiskt hade kunnat vinna, men vi räckte inte helt till i slutet.

Samma säsong blev Sergej Obuchov trippelt historisk:

* Seger i skytteligan som förste utlänning

* Slog Jonas Claessons tidigare målrekord (63 mål)

* Blev den förste och hittills ende utländske spelare utnämnd till Årets man i Svensk bandy.

– Det är speciellt, men då tänkte jag inte så mycket på det. Då var jag bara inne i att spela bandy och jag kände faktiskt aldrig någon press från något håll. Jag gick bara ut och gjorde min grej, berättar han.

Men samtidigt som han var den store publikfavoriten hemma på Lugnet blev han alltmer sällan väl mottagen under bortamatcherna. Inte sällan haglade glåporden från läktarplats.

– Det var lite olika, och det fanns vissa ställen som var värre än andra. Sandviken var ett ställe där det ofta var mycket snack och skrik. Jag fick ofta höra saker, berättar han och fortsätter:

– Jag minns en match i Karlstad mot Boltic där några i publiken hela tiden skrek "ryssjävel" till mig. Men i den andra halvleken gjorde jag fyra mål och vi vann. Då blev det tyst.

Och ju större hans stjärnstatus blev, desto tuffare blev följaktligen också motståndarnas bevakning av den svårstoppade anfallaren.

– Efter att jag vann skytteligan första gången blev det värre och värre. Motståndarna spelade betydligt hårdare och fulare på mig och jag hade alltid ont någonstans. Det var mycket hugg och slag. Jag tackar Gud att jag inte råkade ut för någon värre skada under mina sista säsonger i Sverige, säger Obuchov, som trots att han inte bott i Sverige på över tio år fortfarande väl behärskar det svenska språket.

Och drömmen om att komma tillbaka till Sverige – den finns kvar.

– Som spelare tror jag inte, men jag tycker väldigt mycket om Sverige och skulle gärna vilja bo där igen efter bandykarriären.

Men den karriären är ännu inte över. För nu laddar 41-årige Obuchov om mot sin fjärde säsong i Rodina sedan återkomsten. Ifjol hade han sin starkaste vinter på flera år då han noterade 29 mål på 25 matcher i den ryska ligan och slutspelet.

– Det var helt klart min bästa säsong sedan jag kom tillbaka till Kirov från Moskva. Jag känner mig i bättre form än på länge, berättar den gamle skyttekungen för Bandypuls på telefon från Kirov.

Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons