Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

SAIK:s Sofia Rådman spelar sin 16:e säsong: "En del tycker jag är dum i huvudet som håller på"

+
Läs senare
/
  • SAIK:s lagkapten Sofia Rådman gör sin 16:e säsong som spelare i klubben, och är revanschsugen efter fjolårets fiasko då SAIK blev utslaget i kvartsfinal.

SAIK:s damlag gjorde sin sämsta säsong på mycket länge.
Men sluta? Inte lagkaptenen Sofia Rådman, som nu går in på sitt 16:e år som SAIK-spelare.
– Det finns dom som tycker jag är dum i huvudet som håller på, säger hon inför seriepremiären mot Nässjö.

SAIK åkte ut i kvarten i SM-slutspelet i våras. I KVARTEN! SAIK! Ja, ni hör själva hur det låter.

Sofia Rådman flyttade till Sandviken från Grängesberg 1999 för att gå på bandygymnasiet, och har blivit kvar sen dess. Hon kliar sig lite i pannan, och försöker komma ihåg när det gick lika dåligt för SAIK:s damlag senast.

– En gång, i början av 2000-talet. Vi förlorade en match mot Göta minns jag, på en is som var som sandpapper och vi var sjukt dåliga och missade semifinal på grund av det. Men jag tror knappt att jag varit med och förlorat så mycket på de senaste åtta åren som vi gjorde i fjol.

Förklaringen till det? Tja, målskytten Evelina Johansson flyttade till Skirö, som slog ut SAIK just i kvartsfinalspelet, och Johanna Pettersson lade slutligen skridskorna i bagen för gott.

Tunga tapp, men Sofia Rådman tror att det handlade om något mer än så. Om en slags mättnad, om att man blev för bekväma. Paradoxalt nog var det kanske just ett fiasko som behövdes för att få tillbaka suget och drivet i laget igen.

Tränaren Thomas Linder har hoppat över till herrjuniorerna, och nu är det trion Johan Sandh, Jonas Brändholm och Sofia Rådmans sambo Patrik Allansson-Roos som leder laget. Evelina Johansson är tillbaka från Skirö, men axelskadad efter ett landslagsläger och ingen vet när hon kan spela igen.

Det är ett revanschsuget SAIK, och en revanschsugen Sofia Rådman. Hur kommer det sig att hon, som nu är 32, spelar år efter år, när det är så ovanligt med spelare över 30 år i dambandyn? Emma Kronberg i Kareby är 33, Mikaela Hasselgren i AIK likaså, och det stora undantaget: Ulrika Fröberg i Västerås, 45 (!).

– Det är för många som slutar för tidigt, och det tror jag beror på att de inte brinner för det så som jag gör. Det här är bara min teori, men tjejer har nog en större benägenhet att tycka andra saker är viktigare än bandyn när de går ut gymnasiet. Utbildning är självklart viktigare, men jag satt till exempel och pendlade från Sundsvall när jag pluggade för att få det att funka. Det är det jag menar, man måste inte sluta.

– Men jag vet inget annat än det här, det är det enda liv jag levt och kärleken till sporten är så stark. Många har svårt att förstå det, jag har nära kollegor på jobbet som tycker jag är dum i huvudet som håller på och tränar flera gånger i veckan och spelar match på helgerna när jag inte får nånting för det. De ser hur jag pusslar med schemat och jäktar till och från träningar, men för mig är det vardag.

Sofia Rådman utbildade sig först till journalist, men tröttnade snabbt på vikariesvängen, och bytte bana helt. Sedan fem år tillbaka jobbar hon som polis.

– Skiftjobbet passar mig bra, och det funkar med bandyn. Men eftersom jag jobbar varannan helg och spelar match den andra har jag i stort sett inga lediga helger alls under säsong.

Hur länge tror du att du håller på?

– Ja du, jag hade i stort sett bestämt mig för att sluta efter guldet 2013 för det var ett stort mål för mig att få lyfta bucklan som kapten. Det hade varit en fin slutpunkt, men det var ju så himla roligt så jag vill uppleva det igen.

Annons
Annons