Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stisse Åberg: Slutspelet kaos slutade med semester för SAIK

Jag vet inte om jag ska börja där det slutade – med 4–8 i den avgörande SM-semifinalen mot Västerås SK.
Eller där det egentligen slutade, innan det skulle börja.
Med hjärnskakning, blindtarmsoperation, ny hjärnskakning och avstängning.
Sånt som också hör den moderna bandyn till. Tydligen.

Annons

Först som sist.

Rätt lag vann självklart till slut, det är därför man spelar i bäst av fem matcher. Och även om det svängde från 3–11 till 12–4, till 9–4 och tillbaka till 4–8 så var VSK först och sist i den avslutade matchen i ABB Arena.

VSK var hela tiden i ledning genom sitt tidigare hörnmål, och det fysiskt pressade SAIK fick nöja sig med att nosa lite på matchen då och då.

Jag tänker på Erik Petterssons första straffmål i slutet av den första halveken som gav 1–2, och lika mycket på Ted Haraldssons utbrott med 4–5-målet och en kvart kvar.

Där och då var det plötsligt match igen.

I tre minuter, innan SAIK tappade en boll, åkte på en straff – och så var det 4–6 och 6 547 (minus SAIK:arna) hoppade omkring på läktarna så att ABB Arena såg lite mysig ut för en gångs skull.

LÄS ÄVEN: Anders Jakobssons besvikelse efter finalmissen: "Vi får inte chansen att spela om det"

...VSK till SM-final mot Villa "Noll guld" Lidköping med Magnus Muhrén i laget. Jag beundrar självklart grymma mesta mästarna VSK – men gissa vilket lag jag håller på i lördagens final?

SAIK klev in i säsongen med en överbelastning av offensiva kvaliteter – och det lyckades man faktiskt aldrig riktigt hantera. Mål blev det framåt, men framför allt alldeles för många insläppta – och i den kategorin väger de som kallas mer nödiga än andra alldeles för tungt.

SAIK har varit sårbart. Alldeles för sårbart. Då spelar det ingen roll att man har en blivande världsmålvakt i sitt lag; Martin Falk avslutade säsongen med en toppinsats, och har totalt sett i semifinalserien vunnit sin match-i-matchen mot Andreas Bergwall på poäng.

Och när man i slutspelet fixade mycket av läckaget, så inträffade det här: Christoffer Edlund åkte på en hjärnskakning, Erik Pettersson blindtarmsopererades och Linus Forslund fick en hjärnskakning – och sedan lägger vi Daniel Mossbergs avstängning på toppen av den listan av motgångar.

Och då får vi ett berg av motgångar som till slut inte gick att övervinna.

LÄS ÄVEN: Forslund trotsade huvudvärken – då fick finalsviten sitt slut: "Vi har inte det där lilla extra"

Därför, medan ABB Arena tystnar och det är mest tyst i SAIK:s omklädningsrum, tycker jag att SAIK gjorde en slutspelsinsats som får högt betyg trots allt. Det var 22:a gången i rad som SAIK gick till SM-semifinal, och man bjöd på spänning genom fem matcher mot Hammarby och på nästan-final-känsla när man fyllde på med ytterligare fem mot Västerås SK.

Nu då?

Vad vi vet är att Christoffer Edlund har skrivit på ett nytt tvåårskontrakt, med Patrik Nilsson, Linus Pettersson, Niklas Gälman, Joakim Bergman, Abbe Bodin och Daniel Bäck har kontrakt som går ut.

Och vi vet också att även om en SM-semifinal ser snyggt ut i statistiken så är det i final SAIK vill vara.

Alltid.

Nu blev det fem SM-finaler i rad med tre guld.

Slutligen. De som har hört av sig och inte tycker om mitt resonemang i ämnet disciplinnämnd får självklart fortsätta att mejla och twittra, det är befriande bra med debatt och synpunkter.

Men framför allt förvarnar jag om att Svenska bandyförbundet under veckan kommer att presentera utvecklande ändringar i ämnet – precis som jag och många andra vill.

LÄS ÄVEN: VSK klart för final – Bergström hyllar publikrekordet: "Helt makalöst bra"

Annons
Annons