Söndag 18 februari
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sundin om publikfesten på Zinken, landslaget – och Kungälv borta: "Man får väl en navkapsel i nacken"

/

Bandypuls besökte Hammarbys tisdagsträning.
Det slutade med en lång intervju med Robin Sundin.
Om annandagens publikfest på Zinken, kvällens bortamatch mot Kungälv – och den mördande konkurrensen i landslaget.
– Det är svårt att säga att man ska konkurrera ut någon av dem, säger Bajens 32-årige skridskovirtuos om sina "ytterhalvsrivaler".

Annons

Tisdag eftermiddag på Södermalm och Zinkensdamms IP. En eller ett par minusgrader i luften och lätt vind – yttre förhållanden som Hammarby inte har varit bortskämt med under hösten och vintern.

Bajen gör sin sista träning innan avresan mot Kungälv på onsdags morgon. Klockan tickar upp mot 17.00. Tränaren Magnus Brodén ropar att de som vill kan runda av. Halvtimmen innan har han glidit fram till läktaren, tittat upp och:

– Du är från Hälsingland, va? Då får du gå nu. Nä, jag bara skojar.

Några spelare beger sig till omklädningsrummet. Andra stannar på isen en stund till. Kalle Mårtensson smäller in en stenhård hörna i nättaket bakom Patrik Hedberg.

– Synd att det bara händer på träning, säger anfallaren från Ljusdal när han är klar för dagen.

Om det varit seriematch hade Robin Sundin fått assistpoängen. Det är han som står och slår in hörnorna vid flaggan närmast Zinkens huvudentré intill korsningen Krukmakargatan/Ringvägen.

32-åringen, fostrad i Örebro SK och som gör sin åttonde säsong i Hammarby, dröjer kvar på isen nästan längst av alla.

När han möter upp Bandypuls vid skridskoskydden är Zinkensdamms IP närapå öde. Det är en total motsats till den arena som på annandagen kokade när 6 128 åskådare såg Hammarby besegra Kalix med 7–5. För ett Bajen som så långt hade brottats med förhållandevis låga publiksiffror, inte minst på grund av nästan fientliga väderförhållanden, under första halvan av säsongen var det förlösande med en bandyfest.

– Det är klart att det är enormt viktigt att veta att publiken finns där och kommer ner och stöttar oss. Jag menar, 6 100... Det var smockfullt här, det var knappt så att folket fick plats, säger Robin Sundin.

Hur var det att spela?

– Klart att det ger extra energi och glädje när man ser ett sådant folkhav med bara hammarbyare som står och sjunger "Just i dag är jag stark". Annandagen är alltid speciell och vi har alltid mycket folk här hemma då, så det var inget som var överraskande för min del. När det är slutspel och runt 5 000 kan man uppleva att det är ett ännu större och massivt tryck, säger Robin Sundin.

LÄS ÄVEN: Hammarbys löfte till spelarna – trots publiktappet

Hammarbys högerhalv pratar om vikten av att laget vann matchen inför sina fans. Han hoppas att "dramat", som stod 3–2 till Kalix i paus och 4–4 så sent som i 75:e matchminuten, ska få bandy- och även fotbollssupportrarna att vallfärda också till lördagens toppmatch hemma mot Villa Lidköping.

– Jag tror att matchen vi hade på annandagen gör att folk kommer tillbaka. Det känns självklart, det är den stämningen som alla vill åt. Då får hammarbyarna den kicken under vintern också, när fotbollen inte är i gång. Det är klart att man önskar att vi kunde locka fler av de åskådarna till oss – det är samma märke ändå, bara en annan sport, men det är samma glädje som finns runt omkring.

Han fortsätter:

– Mot Villa brukar vi alltid ha mycket folk. Jag hoppas på åtminstone 3 500, det är väl nästan det vi haft som sämst mot dem när vi mötts på Zinken.

Men först väntar en tuff bortamatch mot Kungälv för Hammarby. Spelplatsen är nästan mytomspunna Skarpe Nord med Nordreälvsbron som reser sig snett ovanför arenan.

– Nu får man väl en navkapsel i nacken när man spelar i morgon (onsdag), säger Robin Sundin med ett skratt.

– Närå, det ser ut att kunna bli hyfsade förutsättningar med uppehåll och runt nollan eller någon minusgrad. Det är man inte vad vid när man åker ner dit och krigar om poängen. Kungälv är en tuff bortamatch för de flesta. Det finns potential i laget men kommer vi upp i vår nivå så ska vi ta två poäng där nere, så är det.

14 poäng – sju mål och lika många assist – på 15 matcher för dig så här långt. Hur känns formen?

– Precis som hela laget tycker jag att jag har några växlar till att lägga i. Det vet jag kommer nu efter nyår och inför uppladdningen mot slutskedet i serien och sedan slutspelet, säger Robin Sundin.

– Vi ligger trea (fyra efter SAIK:s seger mot VSK på tisdagskvällen, reds anm.) och är totalt sett inte supernöjda med vår insats. Men nu får vi träna på lite bättre is och då får man chansen att komma upp mer i skridskoåkningen och känna ett annat flow än att åka i snålblåst och regn och dra på sig mjölksyra. Det hjälper oss att träna på det som vi vill träna på.

Du har väl inte glömt att ladda ner Bandypuls app? Gör det här!

Även om skridskoåkningen är en högst central del i bandysporten så är det ingen slump att Robin Sundin pratar om just den. De som kan sin bandy vet att ytterhalven har en fart under rören som ytterst få spelare i landet matchar.

Men trots att han varit proffs i ryska Uralskij Trubnik och Volga och varit given i Hammarby under flera år har en plats i landslaget aldrig varit självklar. Till exempel har det bara blivit ett världsmästerskap för Robin Sundin – Kazan 2011. Då kallades han in efter att Per Hellmyrs tackat nej. Att ersättaren blev Robin Sundin berodde, mycket riktigt, på skridskoåkningen.

– Vi behöver ha mycket fart i spelet speciellt när vi möter ryssarna, sade dåvarande förbundskaptenen Franco Bergman till svenskbandy.se.

Det året blev det bara bronsmedalj (14–3 mot Kazakstan) för Sverige som föll med 2–3 mot Ryssland i semifinalen. Hemmanationen slog Finland med 6–1 i finalen.

Sedan säsongen 2011/2012 har det varit tyst från landslaget för Robin Sundins del. Rimligen beror det inte lite på världens kanske bästa ytterhalvor: Neftyanikproffset Erik Säfström och Bollnässtjärnan Per Hellmyrs.

– Vi har två helt fantastiskt, magiskt duktiga halvor i "Myran" och "Säva". Det är svårt att säga att man ska konkurrera ut någon av dem. "Myran" har varit fantastisk på slutet och Bollnäs har kommit i gång bra också när han, "Bella" (Daniel Berlin) och några till gjort det bra.

Samtalet vid sargkanten på Zinkens södra långsida närmar sig sitt slut. Det gör inte Robin Sundins landslagsdrömmar. Som 32-åring siktar han fortfarande dit.

– Klart man alltid vill vara med i landslaget och representera Sverige. Den som säger något annat ljuger tror jag, om man inte är veteran och färdig med det. Vissa gånger har man känt att man gjort det bra och att man varit sugen på att bli uttagen, men man får se till att prestera så bra man kan och se hur långt det räcker, säger han.

Men i dagsläget tycks inte ett samtal från förbundskapten Svenne Olsson vara det huvudsakliga målet.

– Först och främst är det viktigast att vi får ihop det ordentligt här i Bajen – att rollerna klaffar och att vi får ut max av gruppen.

SE ÄVEN: Här är alla matcher som Bandypuls tv-sänder fram till slutspelet

Annons