Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

"Vem ska jag tro på, tro på, tro..."

Fokuserar på att fundera kring måndagens ödesmättade bandyhallbeslut i Bollnäs kommunfullmäktige.

Det är inte helt lätt, det blir rätt snurrigt – och på hjärnkontoret snurrar en gammal hitlåt dessutom runt och runt:

"Vem ska jag tro på, tro på, tro på när, tro på när allt är så här.

Jag hoppas ändå på ett lyckligt slut".

Välnynnad 1987, men Thomas DiLevas klassiker funkar även 17 år senare som soundtrack den heta potatis som stavas kommunalt lån till bygge av bandyhall i Bollnäs GIF:s regi.

Jag rotar bland alla långbänkar som staplats på varandra under åren, men det kan inte riktigt nå fram till pudelns kärna.

Det här en fråga som berör – och upprör. Som har blivit alltmer infekterad under åren.

Och vad som nu är ett "lyckligt slut" råder det minst sagt delade meningar om.

Jag har svårt att befria mig från tanken att det i sin tur handlar om vem man bestämmer sig för att just nu "tro på".

Det är känslor i full swing, och stundtals förklädda till sunt förnuft.

Det skramlar av skarpa vapen från båda sidor som inför ett medeltida fältslag, där tydliga fanbärare finns både bland medborgarna i kommunen och dess förtroendevalda i kommunfullmäktige.

Det finns närapå religiösa undertoner när två härer med korsriddare ställs mot varandra, båda lika övertygade om att de sitter inne med den absoluta sanningen.

Å ena Ja-sidan är det självklart att en kommun ska ha råd att även satsa på framtiden, och på något annat än "bara" kärnverksamhet.

Och att det dessutom inte handlar om medel som annars skulle gå till annan verksamhet.

Å andra Nej-sidan som poängterar det orimliga i att en kommun på ekonomiskt obestånd ska drälla miljoner på något så "onödigt" som en bandyhall. Frågan är nu om pensionärerna ens får någon mat på tisdag om det blir ett ja på måndag.

Mest problematiskt är att just det här käbblet pågår även bland de som borde vara bäst insatt i de ekonomiska mekanismer som är styrande för en kommun.

Även där råder delade meningar om pengar till bandyn är äpplen och pengar till kärnverksamheten är päron – eller om de ligger i samma skål.

Så vi tar en paus, en fruktstund, och väljer vilken sida vi helst vill tro på.

Jag säger ja – och det trots att jag i dagarna hjälper min gamla mor in på ett av kommunens vårdhem.

Jo, jag tror hon får det bra även om det blir ett kommunalt ja till bandylån med ökade driftskostnader för en framtida hall.

Hur himla konstigt vore det inte annars?

Det skulle då innebära att vissa rutinerade politiker är kallhamrade cyniker utan empati med de svaga i samhället och med en bandyboll till hjärna.

Som sagt – hur himla konstigt vore väl inte det?

Även de som inte älskar den sällsamt vackra sporten bandy kanske kan begripa vad den betyder för så många i kommunen, och som en del av vår kollektiva identitet.

Vare sig ni vill det eller inte, är det faktiskt så.

Det här valet handlar mer om vår enda sport på absolut elitnivå än om en – än så länge – inte alltför omfattande ungdomsverksamhet.

Samtidigt kan det vid kusten bli ytterligare ett litet steg mot Hallsingland, även om frågan i Söderhamn ligger på ett lite annat plan.

Där ska KF ta ställning till en eventuell projektering av en enklare bandy hall – vissa plägar kalla det "vindskydd" – i kommunens egen regi.

I den svenska bandyfamiljen finns i dag 12 fullt utbyggda bandyhallar.

Varför skulle inte nummer 13 och 14 kunna få sina hem i Bandyland Hälsingland!?

Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons