Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Zocke: "Bandyfamiljen är alldeles för slätstruken – vi måste förstå spelreglerna"

/

Tobias "Zocke" Johnsson är tillbaka som krönikör på Bandypuls.
Här är hans comebackinlägg.

TV: Zocke tillbaka som krönikör på Bandypuls: "Jag uttrycker vad alla tycker"

Då står vi inför en ny säsong av världens snabbaste och vackraste sport. Återigen pratar vi om världens bästa liga och de stora idrottarna i svensk bandy. Och lika säkert som att Joneby kommer gnälla på domslut i vinter så kommer vi uppröras över att denna idrottsliga nationalskatt får för lite utrymme i nationell media.

Per Selin, ligachefen för Svensk Elitbandy, uttryckte det även ordagrant på årets pressträff. Bandyn är värd mer uppmärksamhet. Jag är den förste att skriva under ur ett känslomässigt perspektiv. Men rent logiskt är vi ute och cyklar. När och var i dagens samhälle får man mer än man förtjänar?

Vi måste ärligt fråga oss själva: Vill vi synas mer? Vill vi ha helsidor i kvällspressen och de markbundna TV-sändningarna? De allra flesta svarar givetvis ja på den frågan.

Men om svaret är ja måste vi även vara beredda att anpassa oss efter dagens mediabild. Det är inte 1985 då den lokala journalisten åt kokt korv med representanter från klubben och knackade ihop rader om matchbilden och situationer på isen till den tryckta tidningen. I dag vet alla på sekunden vad som händer i matcherna genom webb-TV, live och sociala medier. Kravbilden på nyheter har förändrats.

Kvällspressen skiter fullständigt i att Johan Esplund bollade över tre motståndare eller att Chrille Edlund sköt i krysset. När Pelle Fosshaug kom till Tillberga var föreningen en av landets mest medialt exponerade föreningar, som nykomling, enligt gjorda mediemätningar. Och tro mig, det var inte för att vi var så jävla bra.

Ni som har läst ända hit och har gymnasiebehörighet vet var jag vill komma.

Bandyfamiljen är fin på alla sätt och vis. Vi spelar golf ihop och klappar varandras ryggar. Men vi är ju alldeles för slätstrukna. Jag säger inte att jag gillar utvecklingen men vill vi dit, som vi säger att vi förtjänar, måste vi förstå spelreglerna. Hur det än är så är bandyn, likt all annan idrott, en form av skådespel och teater vi håller på med. Vi är där för de på läktaren, inte tvärtom. Inser vi det så förstår vi även att Jonebys gnäll, som irriterar och skapar känslor på läktaren, är viktigare än Danne Anderssons fina skridskoteknik.

Mina förhoppningar inför året är mer känslor och spelare/ledare som vågar stå upp för sina åsikter även när kameran är på. Och att dessa inte jagas av skitnödiga styrelser som följer PK-vindarna in i minsta detalj. Man behöver inte vara överens om allt, man kan vara vänner ändå.

Om alla är ärliga och står för vad man tycker är vi en bit på vägen mot var vi säger att vi vill vara. Och den eviga jakten på nya profiler är över. Är bandyn mogen det?

Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons