Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Zocke: "Bara Edsbyn–Bollnäs är jämförbart"

/

Ett av de mest missbrukade orden i svenska språket är det från engelskan inlånade ordet derby.
Vi har länsderby, E4-derby och fan-och-hans-moster-derby.
Begynnelsen till ordet är kort och gott en match mellan två lag från samma stad.
Inom svensk elitseriebandy kan Västerås uppvisa något så ovanligt som ett äkta derby.

I kväll smäller det igen mellan två lag i olika delar av serien med en lite komplex historia mellan sig. Tillberga som fyller 85 år på söndag har alltid varit lillebror från förorten. Så var det i cirka 70 år. När man i början på 2000-talet framförde önskemål om hopslagning togs man emot som en blöt hund av den dåvarande grönvita styrelsen. Jag ska inte säga att det är helheten, men det var delvis grunden för en egen satsning mot toppen. Vi mot dom har alltid pyrt på sina håll i föreningen. Det minskade inte direkt efter att Tillberga gjorde resan hela vägen till högsta serien– och när man åkte ut ringde samma grönvita ordförande som förkastat Tillberga och hopslagningen och frågade om det inte var dags nu.

Ur ett lillebrorsperspektiv har Tillberga slagits med Goliat. Oavsett om det har gällt arenan eller frågor med kommunen. Naturligtvis har Tillberga även agerat som en trilsk mindre bror och jävlats så fort läge funnits. Samtidigt har Tillberga levt mycket på de spelare VSK fått fram men inte kunnat ta hand om. På så sätt har många spelare anslutit med ett driv att motbevisa beslutet att de blivit ratade. Än i dag glöder den viljan hos många.

I dag finns ett stort och gott samarbete mellan föreningarna vid sidan av, men på isen är det krig så fort domaren blåser i pipan. Prestigen finns från pojklag upp till a-lagen. Det är det som gör dessa matcher så speciella. Jag tycker endast Edsbyn–Bollnäs är jämförbar. Det är sällan man ser fysiskt, småfult spel, gruff och röda kort inom bandyn. I matcherna mellan Västeråslagen är det standard. I senaste mötet hade VSK 80 (!) utvisningsminuter. Det är 20 procent av årets totala skörd. Rivaliteten mellan spelarna är enorm trots, eller kanske just därför, att många är kompisar vid sidan av.

Trots att det skiljer mil mellan lagen kvalitetsmässigt har det aldrig speglats i slutresultaten. Ett av mina starkaste minnen var det första annandagsderbyt mellan lagen. 5 700 Västeråsare hittade till ABB Arena för en batalj utan dess like. En övertänd Anders Bruun bentacklade sin namne Wetterqvist efter 15 minuter så hans ben landade på E18 i västlig riktning. Bruun fick syna det röda och VSK gick till slut segrande ur striden med 4–0 efter att Tillberga lyckats med bedriften att bränna tre straffar på en glödhet Kjörling.

Och vem minns inte trettondagsderbyt för några år sedan då en viss Pelle Fosshaug fick en billig utvisning. Han satte sig i utvisningsbåset, kastade på sig TV4:s headset och delade ut en salva till domarna som hade fått Kapten Haddock att rodna. Följden blev givetvis anmälan till disciplinnämnden som tvingades fria efter att Tillberga hittat ett kryphål i den grundlagsstiftade yttrandefriheten. Kalabalik var bara förnamnet.

Givetvis står föreningarna inte bakom ett ojuste beteende på isen, men det är så otroligt befriande att se dessa känslor som jag tycker saknas inom svensk bandy. Just det hårda, fysiska spelet är vi i Sverige generellt dåliga på. Något som speglar sig när domarna håller en högre internationell nivå. Vill vi skapa en intressantare produkt tror jag vi måste släppa tyglarna mer och inte vara så mjäkiga. Kroppskontakt är tillåtet inom bandy, låt spelarna utnyttja det.

I kväll är VSK skyhöga favoriter. Men spelarna vet att det krävs blod, svett och blåmärken för att hämta poäng. Det är det som gör ett äkta derby.

Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons