Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika efter Svenska cupen: "Ett annat upplägg som skulle vara superhäftigt"

Bandypuls krönikör Rikard Bäckman vill att formerna för Svenska cupen utreds.
"Det kanske inte är möjligt, men det hade varit häftigt att testa", skriver han i en krönika efter turneringen i Lidköping.

Annons

Först bara: Svenska cupen i Lidköping var ur alla tänkbara synvinklar en proffsigt arrangerad försäsongsturnering, med allt man kan önska i form av tillgänglighet och ordning.

När hemmaklubben Villa Lidköping spelade söndagens final mot Sandviken var det närmare 1 800 personer och tittade. Sannolikt är att det inte finns ett bättre ställe att ha en cup på än i Lidköping med landets häftigaste hall.

Det morrades lite över publiksiffran i den där finalen, att den skulle ha varit något låg. Men om vi tar och vänder det till en fråga: På vilka fler bandyorter i landet skulle en sådan här final ha lockat nästan 1 800 personer för att se hemmalaget?

Jag har ju svaret. Det finns inget sådant ställe. Inte i Sandviken, inte i Västerås, inte i Edsbyn.

Att få komma iväg så här tillsammans har ju stora fördelar för lagen (för vissa lag till och med mer än andra...!) – men baksidan är då att det sliter.

Det kanske inte är möjligt, vad vet jag. Men vore det inte superhäftigt att köra Svenska cupen i bandy enligt FA-cupens stuk i fotbollens England? Att man kör den över hela säsongen, där lag från division 1 och 2 får göra upp i de första rundorna (självklart med geografisk lottning i största möjliga mån för kostnadsbiten). Och att lagen från elitserien och allsvenskan kommer in i typ omgång 3. Tänk er ett scenario där till exempel Bollnäs vilar Berlin och Hellmyrs för att det är viktig elitseriematch samma vecka och får slita rejält för att slå Ljusdal i cupen.

Eller Edsbyn som kastar in ett gäng juniorer mot Falu BS och utmanas rejält till minut 70. Nässjö kanske skrällslår Vetlanda? Eller självaste AIK från ettan hotar ett slitet Tellus efter hårt elitseriematchande? Eller att Gripen skickar ut Vänersborg? Bara en sådan sak, liksom.

Jag tror att ett sådant upplägg dels skulle "hotta upp" bandyintresset och göra Svenska cupen till en mer statusfylld turnering. Sen, jag vet, skulle säkert de fyra lag som gick till semifinal i årets turnering göra det här också – men vägen fram skulle vara oerhört mycket häftigare än en komprimerad helg som denna när det emellanåt kan bli lite halvfart.

Det kanske inte är möjligt, vad vet jag. Men det hade varit värt att testa.

Så var det med det.

När jag ändå är i farten kan vi väl kika lite på de åtta lagen som spelade i helgen. Sammanfattningsvis kan man väl säga att många av de stora stjärnorna saknades, både i lagen och för publiken. Men å andra sidan visade några kommande stjärnor i den här sporten upp sig.

SE ÄVEN: Stort höjdpunktspaket från Svenska cupen

Här är mina spaningar:

BOLLNÄS

Ser emellanåt snuskigt säkra ut i defensiven. Därför var det lite förvånande att man helt plötsligt släppte Ted Haraldsson rakt igenom i semifinalen och sedan inte var vaket när förlängningen började mot SAIK.

Hellmyrs och Berlin? Lika som vanligt, varken bättre eller sämre. Det vill säga topp fem av alla svenska bandyspelare.

Betänkas skall ju att Patrik Nilsson inte var med och då gjorde Christian Mickelsson en fin turnering. Med stjärnförvärvet Nilsson tillbaka i det här laget... ja, då kan det bli mycket bra.

LÄS MER: Hellmyrs haltade av

EDSBYN

Här är det något på gång. Med Toumas Määttä som offensiv fartspelare och Daniel Liw (vad har hänt med Daniel Liw?!) tillbaka i gott slag igen. Anders Svensson kommer ju att stå i buren när det är viktiga matcher, det får man anta att de flesta begriper. Han är en matchvinnarmålvakt. Även Fredrik Åström är tillbaka i laget.

Ju längre tiden går desto mer kommer Edsbyn få ihop det. Här har ni säsongens outsider, det kan jag säga.

LÄS MER: Edling brände straff på övertid

Tuomas Määtä, Edsbyns finska nyförvärv.

HAMMARBY

Det här ser faktiskt inte lovande ut, Bajen. 3–10 och noll poäng är uselt facit. Kom inte dragandes med den gamla "men Hammarby spelar ju inte på stor plan på hela försäsongen". Det är visserligen en gammal beprövad sanning, men Bajen har ändå klarat av att hota på försäsongen tidigare.

Något är fel i det här laget forfarande, för på pappret är det inte alls illa. Men var höll landslagsstjärnan Adam Gilljam hus i den här cupen?

SANDVIKEN

Alan Dzhusoev. Den hökblicken, alltså. Han blir en fantastisk injektion i det här laget. Kraftfull och kanske bandyvärldens bästa defensiva spelsinne. Inte en yta han missar att täcka av, karl'n.

Här saknades också en stjärna, Daniel Mossberg. Utan honom var det lite som att stålmännen spelade med en man mindre än motståndarna i alla matcher – ändå var Sandviken bra och gick till final. Om inte Villamålvakten Jon Karlsson hade räddat femtioelva frilägen så hade SAIK tagit hand om bucklan. I min bok borde laget vara favorit till SM-guldet i vår, till 3,5 gånger fläsket.

LÄS MER: SAIK tappade guldläget efter Villas psykologiska mål

Alan Dzhusoev, SAIK.

VETLANDA

Det som sker mellan Johan Löfstedt och Jocke Andersson är så nära magi man kan komma. En av bandy-Sveriges läckraste duor.

Vetlanda inledde turneringen med att spöa VSK, vilket säger en del. Besegrade även Vänersborg, men gick inte till semifinal trots fyra poäng. Mycket kommer behöva gå smålänningarnas väg för att det ska bli semifinalspel i SM, men sjukare grejer har hänt i världshistorien...

VILLA LIDKÖPING

Johan Esplund var faktiskt lite bättre än vad man han väntat sig den här tiden på året i den här typen av turnerning. Kanske hade det att göra med hur förbaskat sugna man är på titlar i den här klubben. Martin Johansson är nu att beteckna som en given landslagsspelare för förbundskapten Svenne Olsson. Jag har inte sett alla finaler i Svenska cupen – men nog var Villas firande när man tagit emot bucklan det största i turneringens historia.

Ett litet problem finns dock att rapportera om i laget. Det är knappast någon kioskvältare, men hur ska man få till så att både Johan Esplund OCH Daniel Andersson är bra samtidigt? De gillar ju att ta samma sväng, de två Villa-stjärnorna.

Spelarrekryteringen ska man i alla fall ha cred för i Villa. Både Christoffer Norin och Axel Ekholm tog för sig rejält och båda hade stor del i att Villa gick till final och sedan vann den.

Joel Broberg? Man kan knappt bärga sig. Det superlöftet vill vi (och kommer vi) se mer av.

LÄS MER: "Förlorarklubben" vann till slut

Joel Broberg, Villas 16-åriga superlöfte.

VÄNERSBORG

Vi blev alla blåsta på att se Sergej Lomanov, världens bäste bandyspelare. En förlust för den här cupen och ett alldeles uppenbart tapp för Vänersborg. För det här såg inte särskilt bra ut. Bara Bajen var sämre än storsatsande Vänersborg i Svenska cupen.

Nikita Ivanov är tillsammans med Lomanov en spelare med stora förväntningar på sig kommande säsong. Men han gav intryck av att bara vara en "dribbelryss" och blev gång efter annan sönderläst och uppäten.

Rimligen behöver Vänersborg lite mer tid än de andra lagen för att få ihop det här. Några större slutsatser än så ska man nog inte dra i det här läget.

LÄS MER: Lomanov: "Känner mig inte hundra procent"

VÄSTERÅS SK

En efter en ramlade dom bort. Ett närmast osannolikt skadekaos för VSK där Olsson, Bucht, Nilsson och Folkesson fick kasta in handduken. Eller ja, Micke Olsson kom ju tillbaka igen, men ändå.

Trots detta tog sig VSK vidare från gruppen och trots manfallet var man ändå tunga att möta. Istället för att dra på sig tröja 19 igen och plocka ner lyror från alla håll och kanter så valde Micke Carlsson att spela en 16-årig försvarsspelare på topp i semifinalen. Ändå hotade VSK när Patrik Sjöström dunkade in ett par hörnor.

Med spelarna tillbaka och lagmaskinen på alla cylindrar – ja, då blir VSK en stor, stark och elak maskin igen. Trots att alla vet hur VSK spelar sin bandy.

LÄS MER: 16-årig back spelade anfallare när VSK åkte ur

VSK drabbades av skador – här är det Simon Folkesson som blivit liggande.

Annons
Annons