Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Möt ryske legendaren som växte upp i området där VM spelas

/
  • Maxim Potechkin blev kvar i Ljusdal efter avslutad bandykarriär.
  • Maxim Potechkin tillsammans med Sören Ericsson – de båda tränade Ljusdal.
  • Maxim Potechkin växte upp i Dimitrovgrad, grannstad till VM:s huvudort Uljanovsk.

Maxim Potechkin spelade över 100 landskamper, var med och tog tre VM-guld och lirade även 13 säsonger i Ljusdal.
Och blev sedan kvar på hälsingeorten när karriären var över.
Kontakt med bandyn fick han för första gången i det ryska distrikt som bandy-VM 2016 spelas.
– Jag har dålig koll på vilka som är spelare och tränare nu, men jag kommer att titta i alla fall, säger Maxim Potechkin – utan att utse någon favorit av bandyvärldens två giganter.

Annons

Lördag förmiddag på Idrottsparken i Ljusdal. Nattens kraftiga storm i Hälsingland har avtagit något och Ljusdals BK bjuder på morgonmatch på den klassiska arenan – nystartade Järvsö Bandy möter ett hopplock av före detta profiler från LBK, "LBK Legends".

I ett sådant sällskap är Maxin Potechkin självskriven som en av de allra största i klubbens historia. Ryssen som kom till Ljusdal 1992 och spelade 13 säsonger.

Men Maxim Potechkin gör inte klubbikoner som Stefan "Lillis" Jonsson, Tord Amré, Sebastian Jonsson, Lännart Nilzon, Stefan Blom, Stefan Grubb och Håkan Forsgren sällskap på isen den här dagen.

51-åringen har gäckats av en förkylning och gör det bästa i att se mötet, som ett hundratal ljusdalingar tittar på, från sidan.

– Det är roligt, dom kan fortfarande, är Maxims omdöme (med ett stort leende) när vi får en pratstund i pausen på matchen som spelas i två gånger 30 minuter.

Hade du varit med om du inte varit sjuk?

– Ja, ja, klart jag hade.

Maxim Potechkin föddes i miljonstaden Tjeljabinsk vid Uralbergen, men flyttade med sin familj när han bara var ett par år gammal till Dimitrovgrad i Uljanovsk Oblast.

Det var där han fick sin tidiga bandyfostran. Men han har aldrig spelat för distriktets stora bandyklubb Volga från Uljanovsk.

Maxim Potechkin flyttade till Rysslands mäktiga huvudstad Moskva när han fortfarande var i tonåren.

– Efter skolan så fick jag ett bud om att spela i Moskva, jag flyttade direkt när jag var 17 år, säger han.

Under tiden i Dynamo Moskva blev han även rysk landslagsman som 20-åring. Under de följande tio åren spelade han över 100 landskamper, fem VM-turneringar då VM på den tiden spelades vartannat år – och vann tre VM-guld.

– Två i Ryssland, i Moskva och Archangelsk, och ett i Finland, minns han tillbaka, samtidigt som han försöker titta ut på uppvisningsmatchen som pågår utanför Ljusdals BK:s kansli.

Hur stor var du i Ryssland?

– Alltså, vem, jag? Nej, jag var inte stor, för sporten är inte stor. Inte nummer ett i alla fall, det är som här, kanske. Men inom bandy i alla fall, jag vet inte, men man spelade ju i landslaget i alla fall…

Maxim Potechkin var i alla fall en stöttespelare i det ryska landslaget under lång tid, men kaptensbindeln fick han inte ta på sig.

– Det var väl Grachev (Valerij) som var det, och Plavunov (Vladimir). Det var olika från olika generationer, säger Maxim Potechkin.

När Maxim Potechkin kom till Ljusdal var han inte den första ryssen i klubbens historia – Sergej Zimin var där redan när han kom. Maxim Potechkin gjorde 13 säsonger i klubben, och fick bland annat vara med om att spela semifinal ett år och åka ur i kvartsfinal i flera.

Sina två sista säsonger avslutade han med att vara spelande tränare. Men när han väl lämnade bandyn så gjorde han det på riktigt.

Vad hände?

– Efter bandyn? Jag vet inte, man är nöjd.

Var det så?

– Ja.

Kommer du inte komma tillbaka till bandyn?

– Det vet man aldrig, men jag tror inte det. Inte nu i alla fall.

Staden där Maxim Potechkin tillbringade drygt 15 år, Dimitrovgrad, höll han länge kontakten med då hans mor bodde kvar där.

– Vi åkte dit varje år när mamma bodde där, varje sommar och ibland också på jullovet. Men nu är hon i Sibirien, i Krasnojarsk, där min storasyster tar hand om henne.

– Men nu i somras var jag dit, samma återträff som här, men utan bandy eller fotboll. Vi träffades bara så här. Vissa killar hade jag inte sett på 30 år, säger Maxim Potechkin.

När karriären i Ljusdal var på väg att avrundas utbildade han sig till lärare och blev kvar på den lilla hälsingeorten.

– Jag vet inte, men alltså, man tappade alla kontakter i Ryssland liksom. Återvända? Nej, det var dåliga tider och så. Allt stämde här så att säga, efter bandyn blev det jobb här på skolan. Jag är lärare i idrott och hälsa, det är jättekul och jag trivs jättemycket, säger Maxim Potechkin, som har löjtnantsgrad i den ryska militären.

Men det är en sanning med någorlunda modifikation: Vägen till att kunna leva med sin idrott fullt ut gick via polisens organisation Dynamo.

– På den tiden var det (Dynamo) inre polis så att säga. Dom hade täta förbindelser, liksom. Rent ekonomiskt gjorde många så, man var i det militära för att få pengar därifrån, säger Maxim Potechkin, som bara haft på sig uniform för syns skull.

– Jag fick låna den övre delen för att ta ett foto så jag skulle få ID-kort och dokument, säger han, som även genomförde den beryktade ryska värnplikten fast minst sagt i en lightversion.

– Två år, ja. Men alltså, hur gjorde man då? Man spelade ju. Vissa höga tider samlade de oss en vecka eller tio dagar, det var inte mycket. Kanske var vi i tjänst en månad på två år, lite drygt kanske. Det var inget farligt, säger löjtnant Maxim Potechkin.

– Det var två stjärnor här, säger han och pekar på sin axel.

– Sen fanns det hög löjtnant, de hade två stjärnor och en kapten hade fyra.

När han lämnade sitt hemland var det inga problem. I mitten av 1980-talet började arbetet med den ryska perestrojkan.

– Efter Gorbatjov blev det mildare, säger Maxim Potechkin.

Vad hade hänt om du försökt lämnat tidigare?

– Under Sovjet-tiden hade man nog hamnat i fängelse.

Huvuddelen av bandy-VM kommer att spelas i Uljanovsk, huvudstad i Uljanovsk Oblast. Men Maxim Potechkins uppväxtstad kommer även att föräras med ett besök av världsmästerskapet.

– Dom ska spela en match där faktiskt, en kvartsfinal, säger han.

Uljanovsk, vad minns du därifrån?

– Inte mycket, men Dimotrovgrad är roligt, en liten stad så att säga.

Som Ljusdal, typ?

– Haha, nej. Men på Rysslands skala är det en liten stad, det bor väl drygt 100 000 där. Uljanovsk har väl en halv miljon, kanske. Men jag är osäker, jag ska inte ljuga.

Maxim Potechkin följer inte bandysporten slaviskt längre. Det är mer besök på Idrottsparken i Ljusdal när han har tid och lust.

– Det är roligt att komma hit och titta, sedan läser jag en del på nätet och så.

Men kommer du att följa VM?

– Ja, det kommer jag, jag kommer väl att kolla på matcherna på tv i alla fall. Men jag har rätt dålig koll på vilka spelare det är och vilka som är tränare.

Några kontakter har han dock kvar i sporten. Maxim Potechkin nämner den förre Kalixspelaren Sergej Glukhov, som nu bor i Uppsala. Och Micha Svechnikov, såklart, precis som Maxim Potechkin en världsstjärna när det begav sig och som han spelade med i Ljusdal.

Tror du att Micha spelar i Ljusdal igen en dag?

– Ja, det tror jag, nu är det kanske dags. Men man ska liksom… man ska sluta i tid. Inte försöka hacka på liksom.

Inte pressa ur det sista?

– Nej, det tror jag inte. Men det finns ju olika exemplar på spelare, säger Maxim Potechkin, som själv var 40 när han slutade men som säkerligen hade kunnat fortsätta ett par år till om det hade behövts.

Ryssland har tagit tre VM-guld på raken, i Vänersborg, Irkutsk och Chabarovsk.

Blir det fjärde raka nu?

Maxim Potechkin duckar lite för frågan:

– Det är fifty-fifty, tror jag.

Han har efter sitt avslut sett bandy i allmänhet, och kanske Ryssland i synnerhet, förändras.

– Förut spelade man ju rakt, framåt, framåt. Nu vänder man mycket mer. När det nya kom var det nästan lite överdrivet, det är min åsikt. Det kände som att man spelade utan mål och bara drev fram och tillbaka. Man glömde att man måste göra mål någon gång också… Men nu är det mera lagom.

Ryssarna har tagit en del från Sverige också?

– Ja, de tog en del. Annars funkar det inte.

LBK-legends betvingar till slut Järvsö Bandy med 5–4 efter en målrik andra halvlek. Men eftermiddagens allsvenska match mellan Ljusdal och Borlänge skippar Maxim Potechkin.

– Jag brukar se de flesta av Ljusdals hemmamatcher. Men inte i dag, då ska jag vara hemma inomhus. Men ikväll är det fest i Parken, det ska bli kul, säger Maxim Potechkin – från Dimitrovgrad och en av sportens största.

Annons
Annons