Lördag 26 maj
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bandytalangen kritiskt sjuk i cancer - men läget ljusnar: "Det är ett stort steg"

"Cancer? Det är uteslutet." Så sade läkaren till en 19-årige Axel Jonsson. Bara dagar senare visade det sig att han hade en oerhörd aggressiv cancer i lever och skelett.

Annons

En kylskåpsmagnet håller fast ett besiktningsprotokoll i en villa i Sandviken. Det gäller Axel Jonssons Saab. Den gick igenom utan anmärkningar, och Axel var väldigt stolt över det. Han var 18 när bilen besiktades. Nu är han 19 och borde egentligen ha tagit studenten tillsammans med sina klasskompisar i början av juni. Men då låg han inlagd på sjukhuset och svävade mellan liv och död.

Stefan Jonsson och Axel Jonsson innan Axel blev sjuk.

Det var i februari i år, under en bilresa, som han först berättade om sina smärtor. Det gjorde ont att sitta ner, sade han. Det blev inte bättre. I början av mars gjorde han sitt första besök hos hälsocentralen. Läkaren ställde diagnosen prostatit, en inflammation i prostatan, och ordinerade antibiotika och smärtstillande mediciner.

Nästa samtal med vården var på telefon en vecka senare. Han hade fortfarande ont. Han fick ett annat piller. Om smärtan inte blev bättre skulle han höra av sig för att få komma till en urolog.

Det blev inte bättre. Varje ny kontakt med vården ledde till nya journalanteckningar som fortsatte på den inslagna vägen. Ung man. Elitbandyspelare med Sandvikens AIK. I övrigt frisk. Prostatit.

Eftersom smärtlindringen inte fungerade skrev de ut fler och fler tabletter. De gjorde urinprov och röntgen. Testerna visade ingenting konstigt. Familjen stötte på för att få komma till en urolog. I början av juni fick de äntligen det.

När Axel kom till urologen var han, enligt journalen, "ordentligt handikappad, framför allt är han så pass stel i ryggen att han har svårt att röra sig". Urologen konstaterade att hans prostata var stor som en apelsin. Den ska vara som en kastanj. Urologen tyckte att symptomen på prostatit var mycket uttalade och skrev ut mer antibiotika och smärtstillande.

Axels pappa Stefan Jonsson stödde honom på sin arm, för Axel kunde inte stå upp själv. Han hade gått ner mycket i vikt. Han var grön i ansiktet och hade kväljningar. "Titta på honom", sade hans pappa till urologen. "Han är ju sjuk! Måste man inte utesluta det värsta?"

Han befarade att det kunde vara cancer. "Cancer?" sade urologen. "Det är uteslutet".

Efter det blev Axel bara sämre. De försökte komma in på sjukhuset igen, men det enda råd de fick var att åka in själva till akuten. Axel var vid det laget inte mer än ett paket. Att sitta på akuten och vänta i timmar på att få en tid var helt otänkbart, berättar Stefan.

Fem dagar efter besöket hos urologen väcktes Stefan. Axel brukade gå på toaletten ett par gånger varje natt, men nu kunde han inte längre det. Nu låg han bara och skrek. De ringde in och den här gången skickades en ambulans till villan. Nu gjordes också tester för cancer.

Journalen dagen därpå: "Inlades pga oklar prostatit. CT har dock visat utbredda mjukdelsförändringar och skelettförändringar, tecken på metastaserad sjukdom."Det var inte prostatacancer Axel Jonsson hade. Däremot en oerhört aggressiv cancer av ovanligare art: Rhabdomyosarkom. Den hade spritt sig i skelett och mjukdelar, i rygg och nacke, i lever och lungor.

Den senaste månaden har Axel vårdats på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Hans föräldrar, som båda kommer från Edsbyn, är hos honom i skift. De befinner sig i en mardröm, men det ser lite ljusare ut. Nu väntar den tredje kuren av cellgiftsbehandlingen.

– Men föst vill läkarna göra en bedömning över hur han har svarat på medicinen. Det är kritiskt – men ändå ganska stabilt. Vi har kommit så långt att vi har fått upp honom i rullstol och kan komma ut med honom. Det är ett stort steg. Han har varit i princip varit sängliggande i en månads tid, säger Stefan Jonsson.

Mer läsning