Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

19:e säsongen med a-laget – trotjänare Dammbro minns den första: "Då vågade man inte öppna käften"

/
  • Robert Dammbro har varit Broberg trogen – nu är mittfältaren inne på sin nittonde säsong med a-laget.
  • Hemkär och med ett starkt klubbhjärta – två ingredienser som har hållit Robert Dammbro kvar i Söderhamn.
  • Robert Dammbro under hemmamatchen mot Sirius den här säsongen.
  • Under World cup i Sandviken i höstas.
  • Robert Dammbro tillsammans med Filip Skoglund.
  • Dammbro jublar efter att ha gjort mål mot Gais i december 2013.
  • Dammbro gör mål mot Kalix i matchen på Hällåsen förra säsongen.
  • I match mot Vetlanda säsongen 2013/14.
  • Besvikelse efter förlustmatchen med 5–2 i den andra kvartsfinalsmatchen mot Hammarby på Zinkensdamm 2013.
  • Robert Dammbro i Brobergströjan 2005.
  • AllsveMot Hammarby 2004. I bakgrunden syns Hammarbys Stefan Erixon.

Under 19 säsonger med a-laget har Robert Dammbro nästan blivit synonymt med Broberg.
I en stor intervju med Bandypuls berättar klubbikonen om varför han aldrig har lämnat Söderhamn, om varför han aldrig skulle kunna spela i Ryssland och hur det är att bära pappa Dans och farbror Stigs bandyarv vidare.
– Jag är glad och stolt över åren som jag har gjort i Broberg, säger han.

Annons

Robert Dammbro tar emot i villan i centrala Söderhamn, hemmet som han tillsammans med familjen övertog från sin svärfar. Det var några år – och renoveringsprojekt – sedan. Nu är det mesta i det välrenoverade 50-talshuset nytt och bytt.

Det är uppenbarligen här han trivs bäst – i födelsestaden med närhet till både familj och vänner.

Få spelare i Brobergs trupp är lika starkt förknippade med klubben som Robert Dammbro. Han är en evig trotjänare i ett gulsvart kollektiv. Den 35-årige mittfältaren är inne på sin 19:e säsong med a-laget.

– Jag tror att det är jag och Nygren (Jonas) i dagens trupp som har varit här längst. Vi är båda inne på vår nittonde a-lagssäsong. Fryklund (Magnus) skuggar väl där bakom. Vi har ju kontrakt över nästa säsong båda två, så det blir väl 20 då, säger Dammbro och tar en klunk ur kaffekoppen som står på köksbordet.

Trots flera möjligheter att lämna Söderhamn för större klubbar, så har han varit Broberg trogen.

– Man är för hemmakär, så är det ju. Man måste göra något val där, under de första åren i Broberg spelade vi i division 1. Men sen fick vi fram en bra kull, med Adam Gilljam, Robin Redin och några till, Då kändes det kul att vara kvar här och bygga vidare.

För anbud från andra klubbar har inte saknats?

– Jag har haft anbud, men det är inte så att man har suttit med en bunt varje år. Men för mig har det aldrig varit aktuellt att sticka någonstans. Jag har varit nöjd med jobb, familj och kompisarna man har här hemma. Och den tryggheten som finns. Det har varit viktigare för mig än att gå till en annan klubb och kanske varit med och slagits lite högre upp.

Än är karriären inte över, men det står klart att han kommer att avsluta den i klubben närmast hjärtat. Att han aldrig har provat bandyvingarna utanför Söderhamn känner han heller ingen som helst ånger över.

– Jag är otroligt stolt över att kunna säga att man är en av dom som har gjort flest säsonger i Broberg och har varit med om att ha tagit upp Broberg och gjort det till ett stabilt lag i elitserien. Det räcker för mig.

*********

Anbud från svenska klubbar har alltså inte saknats, men hur är det med bud och lockrop från ryska klubbar med rejäla ekonomiska muskler?

Nej, det har det inte funnits några, konstaterar Dammbro snabbt. Men även om intresset från öst hade funnits, så hade det inte varit aktuellt. En specifik rädsla hade satt stopp för ett sådant äventyr.

– Det skulle jag aldrig kunna åka på, för jag gillar inte att flyga. Det är just det där att sätta sig i ett plan och inte ha någon kontroll alls. Det skakar till, varför skakar det till? Det är faktiskt ingen rolig känsla.

På senare år har han till och med valt att inte resa tillsammans med lagkamraterna i Broberg de gånger som laget har valt att flyga till bortamatcherna mot Kalix.

I stället har han satt sig i en bil och kuskat upp längs en många gånger snöstormig E4.

– Jag flög faktiskt ett år, i början när Kalix hade gått upp igen. Men då blir det så att man flyger upp och spelar match samma dag. Och då har jag knappt skakat klart när matchen börjar.

Genom åren har han ändå trotsat flygrädslan för att kunna åka på semesterresor. Och till sommaren är det faktiskt dags igen.

– Ja, då ska jag och Magnus Fryklund ge oss ut med våra familjer, så nu måste jag ju sätta mig på det där jävla planet ändå.

**********

Efternamnet Dammbro är inget nytt för den bandyfrälsta söderhamnaren, eller andra intresserade för den delen. Precis som flera andra spelare i Broberg rinner det genuint bandyblod i Robert Dammbros ådror. Både pappa Dan och farbror Stig representerade Söderhamnsklubben på sin tid.

Då var Broberg en starkare och mer framgångsrik bandyförening än vad den är i dag.

– Dom vann väl lite mer på sin tid än vad en annan har gjort. Det får man höra några gånger. Jag har hört det så många gånger att man orkar fan inte höra det något mer. Det är klassikern, det var bättre förr, säger Robert Dammbro och fortsätter.

– Och visst, det får man väl erkänna, att rent vinstmässigt med medaljer så ligger dom en bra bit före. Men som jag sade tidigare så är jag stolt och glad över åren som jag har gjort i Broberg. För mig har det varit viktigt att göra Broberg till ett stabilt lag i elitserien.

Hur är det att föra familjens stora bandytradition vidare?

– Jag vet inte, ska jag vara ärlig så är det ingenting som jag tänker på. Det är bara någonting som är, det är väl samma som för Wasberg (Dennis) och Fryklund till exempel. Jag tror inte att dom heller tänker så mycket på att deras farsor har spelat i Broberg. Det har bara blivit så.

Med två tunga bandyprofiler i familjen är det lätt att tro att han började trixa med bandyklubba och boll redan som liten grabb. Men det dröjde faktiskt till en bra bit in på tonåren innan Robert Dammbro bytte rinken mot bandyplanen.

– Jag började ju med hockey, spelade tills jag var 14-15 år. Där någonstans började jag spela bandy. Det har jag ju aldrig ångrat, det känns som att jag hittade rätt i bandyn. Jag hade garanterat blivit ihjältacklad om jag fortsatt med hockeyn. Jag är inte stor nu, men då var man som en pinne, säger han och skrattar.

Såg du mycket bandy när du var yngre, följde du med din pappa?

– Jo, jag följde väl med farsan, det kommer jag ihåg lite smågrejer från. Han slutade i Broberg ganska tidigt, när han var 30 år eller så. Sen fanns det ju andra lag som många varvade ner i då, Stugsund till exempel. Då var jag ju med där också och kikade lite. Annars var det mycket hockey.

********

Robert Dammbro reser sig upp och plockar fram en påse med bullar. Han själv äter ingen bulle den här eftermiddagen, men sötsaker är ändå någonting som han älskar. Fast då kanske mer i godisform.

– Jag är för svag för godis. Jag äter sjuka mängder godis, det kan jag inte ljuga bort. Det är inte så att jag trycker i mig två kilo varje dag. Men en dag i veckan blir det en stor påse, och på långa bortaresor stannar man gärna till och köper en Plopp.

Under sina år i Broberg har han sett många spelare komma och gå, dels från klubbens egna led och dels importerade talanger från allsvenskan eller andra elitserielag. Några av dessa sticker ut lite extra.

– Adam Gilljam såg man direkt att det var något speciellt med, det visar sig ju nu att det var så också. Han har blivit fantastiskt bra. Ted Bergström gick till Motala när han fick dåligt med speltid i Broberg. Han kom tillbaka, blev VM-spelare, gick till Västerås och är i dag en av deras bästa spelare.

Själv minns Robert Dammbro inte den exakta känslan när han själv skulle debutera i a-laget. Men han kommer däremot ihåg att det var en helt annan tid för en ung talang att etablera sig bland seniorerna.

– Nu pratar alla och tar för sig. Förut kom man in i a-laget och fick sin plats där man skulle sitta. Sen fick man jobba sig upp och hoppa lite närmare alla andra. Man fick klättra sig uppåt, i dag är acceptansen till unga spelare lite annorlunda. Man ska fort in och ta för sig, prata och så där, säger Robert Dammbro och fortsätter.

– Då vågade man inte öppna käften, även fast man hade något att säga. Nu får alla säga sitt, förr fanns det kanske två till tre spelare som bestämde det mesta. Idag är det mer lagmässigt.

Vilka spelare var det som styrde i Broberg då?

– När jag kom in var ju Lasse Hedqvist där uppe, och där skulle han ju vara också. Det var den man såg upp till, man var själv forward på den tiden. Ska man nämna någon så var det väl Lasse, han var kapten också.

********

Robert Dammbro blickar ut genom köksfönstret. Vi är några dagar in på VM-uppehållet och den bistra vintern har förbytts till vad som känns som en blåsig och regnig höstdag.

Dammbro fyller 36 år i maj. Han kommer att spela ut kontraktet som gäller även nästa säsong och efter det hade han mycket väl kunnat lägga skridskorna på hyllan. Men ett visst politiskt beslut i Söderhamn ser ut att kunna förlänga den aktiva karriären.

– Man ser väl ljuset i slutet av tunneln, även fast man inte vill göra det. Men sen blir det hall då.

Och det stärker motivationen att fortsätta?

– Ja, det tror jag att det gör. Att träna på is är fortfarande det roligaste som finns. Barmark är det värsta jag vet, dom månaderna får man verkligen pina sig igenom. Men bara man får snöra på sig skridskorna så brinner det till. Men blir det ingen hall, det är väl inte helt klart, så har jag svårt att se att man orkar lägga ner samma tid.

Ser du någon annan framtid inom bandyn och Broberg, efter den aktiva karriären?

– Jag försöker lägga fram det till Svenne (Olsson, förbundskapten och fortfarande aktiv inom Broberg), att man kanske skulle kunna träna. Men nej, om man läser av honom så tycker väl han att man ska lägga tiden på annat, säger Robert Dammbro och fortsätter.

– Och det kan jag väl hålla med om, jag är faktiskt inget tränarämne.

Varför inte?

– Det är något speciellt det där. Jag har inget problem att stå i centrum och prata inför folk. Det är nog mer kanske bandykunnandet och allt sånt. Vissa har det, vissa har det inte. Det blir väl Nygren som tar den banan kan jag tänka mig, Fryklund också kanske. Om du frågar mig så tror jag att det är dom som är störst tränarämnen i dagens trupp. Jag kanske får vara med på lagledarsidan på ett hörn, materialare på sin höjd då, haha.

********

Årets säsong har inte varit en av de bättre för Broberg på senare år. Laget ligger under slutspelsstrecket och kommer att få det svårt att nå en placering bland topp åtta. Även om Robert Dammbro inte på något sätt har gett upp hoppet om kvartsfinalsspel på Hällåsen även i år.

Brobergs utsatta läge i tabellen har på sina håll föranlett en diskussion om huruvida Fredrik Rexin är rätt man att leda Broberg. Rexin tog som bekant över som huvudtränare efter Svenne Olsson inför den här säsongen.

– Jag har haft en och annan tränare i Broberg under åren, sen kan man inte sticka under stol med att Svenne är en fantastiskt bra tränare, kanske en av Sveriges bästa. Men samtidigt blir man irriterad när man läser på sociala medier, om hur folk säger att Fredrik borde avgå. Då får man ändå känslan att... Fan, det är ju inte hans fel det här, säger Dammbro och fortsätter.

– Man har bara lust att skriva någonting tillbaka, men det går inte det heller. Man får respektera folks reaktion på en förlust eller en vinst. Dom betalar ändå för att se oss spela. Men när man börjar ropa avgå och sparka tränaren, då känner man att, vad fan. Det är så många matcher där vi går utanför matchplanen, och det är vi spelare som gör det.

********

Innan vi skiljs åt, och Robert Dammbro ger sig iväg för att hämta barnen på dagis, så återkommer vi till ett tidigare ämne. Nämligen klubbens trotjänartrio – Dammbro, Fryklund och Nygren. Och hur viktigt det är för Broberg att ha dessa kvar som konstanter, i tider då andra spelare kanske mer ser Broberg som en mellanlandning för utveckling i väntan på större mål.

– Det är viktigt tror jag, när Broberg är en förening som plockar in lite kort från allsvenskan som får komma hit och utvecklas i lugn och ro. Vi har väl blivit lite av en ryggrad. Robin Redin har också varit med ganska många år nu, säger Robert Dammbro och avslutar därefter med vad som nästan är en liten hyllning till klubben i hans hjärta.

– Men det är inte bara tre spelare som gör det, det är hela Broberg. Man blir som en familj, inte bara vi inom laget. Utan även funktionärer och alla andra som på något sätt är involverade. Söderhamn är inte en jättestor stad att bo i och man kommer tätt inpå varandra. Därför tror jag också att många trivs här.

Mer läsning