Måndag 15 oktober
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Axman: Villa med alla pusselbitar – Bollnäs med luckor – Mossberg med en ful tavla

Annons

Vi börjar med några nyckelscener från semifinalserien mellan Bollnäs och Villa Lidköping.

Slutminut i den andra semifinalen på Sävstaås – Anders Spinnars kliver fram och tvingar in en hörna som ger förlängning.

Slutminut i den fjärde semifinalen på Sävstaås – Bollnäs bommar sin nionde hörna och Villa går till SM-final.

Den första scenen var undantaget som bekräftade regeln att Bollnäs saknade ett viktigt vapen i slutspelet.

I grundserien var Bollnäs det mest effektiva hörnlaget med en utdelning på 16 procent.

I derbykvartarna mot Edsbyn hade den slirat till tio procent, och i semifinalserien till någon ynka procent.

I kalla siffror – ett mål på 37 hörnor.

För ett Villa Lidköping med alla bitar på plats fungerade även den delen, efter en grundserie med 12 procent i hörnstatistiken låg den i semifinalerna på närmare 25 procent.

Bollnäs hade behövt sina hörnmål för en chans att ta sig hela vägen.

Villa hade även allt annat som krävdes, inte minst en superskärpt defensiv som säkrade boxen när Bollnäs jagade lägen för en kvittering i fredagens match.

Det såg knappt ut i ledning med 3–2, men kändes mer som när ett Barcelona lugnt kontrollerar hem en kvartsfinal i Champions League.

Den här gången räckte inte hemmafördelen, den här gången kunde Bollnäs inte trolla bort luckorna, den här gången fanns inte kraften för ett kollektivt lyft.

Vad behöver Bollnäs för det där sista steget?

Mitt enkla svar blir bättre bredd och djup i truppen plus mer spetskvalitet i offensiven.

Bollnäs hade sin bästa tid under segersviten i grundserien.

Villa Lidköpings bästa tid är nu. Med en nytänd Magnus Muhrén som grädde på moset.

Det var också en skillnad.

Jag tror att ett Villa Lidköping i perfekt harmoni redan har en fördel inför SM-finalen, och det oavsett motstånd.

I den andra semifinalen fortsätter nämligen ett alltmer infekterat krig på flera fronter samtidigt.

Det faktum att Simon Jansson kunde spela i Göransson – och dessutom göra det så bra – får ses som en lycklig omständighet i sammanhanget.

Men inte som någon ursäkt för Daniel Mossbergs klubbstöt i ABB Arena.

Sandvikens vasse veteran fick ett tufft straff av disciplinnämnden – det hade han också förtjänat.

Samtidigt går det inte att döma ut ett helt galleri för en ful tavla.

Daniel Mossberg har spelat en betydande roll i svensk bandy, inte minst i landslaget, och kommer säkert att fortsätta göra flera år framöver.

Det är bara så svårt att förstå varför en profil av den kalibern inte slutar att mumla undvikande i skägget, utan tar sitt straff som en man med en försäkran att det inte ska hända igen.

Det fanns inga tveksamheter, ingen bedömning som kan svaja – det var besk och bestämd "buttending". Punkt slut.

Det blir dessutom ett ganska klent försvar att peka på andra, mer eller mindre, brutala krascher i samma semifinalserie.

Kanske det kan finnas skäl – men det är här en bedömningsfråga – att ifrågasätta straffvärdet i Jonas Nilssons tackling som tar så illa i huvudet på Linus Forslund.

Problemet är bara att förbundet är bakbundet av själva den grundläggande princip som är en förutsättning för videogranskning, och eventuellt åtgärd, i efterhand.

Nämligen den att domaren inte har uppfattat händelsen på plats, inte gjort någon bedömning.

Enligt det regelverk DN har att följa så är "domarens beslut som berör matchen slutgiltiga".

Nu kan det finnas skäl kringgå den regeln just vad gäller huvudskador, något som DN också antyder kan bli möjligt redan nästa säsong.

Men där bör nog gränsen gå.

Vore det fritt att överklaga och kräva videgranskning av alla "felaktiga" domslut, då skulle det leda till en hopplös röra och en "impotent" domarkår.

Det skulle inte vara till bandyns fördel.

Jag dristar mig däremot till att drömma om en framtid där tränarna, precis som i amerikansk fotboll, har ett begränsat antal "challenges" att aktivera under en match.

En specifik situation eller domslut utmanas, och domaren får någon minut att studera en videorepris direkt på plats.

Tekniken borde inte vara något större problem.

Och jag tror inte bandypubliken har något problem med de minuter extra som skulle krävas för mer rättvisa.

TV: Höjdpunkterna från Sävstaås

Mer läsning