Söndag 23 september
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett nytt hjärta var ett måste för att rädda sonen – nu berättar Andreas Bergwall om familjens mardrömsvinter

När stjärnmålvakten missat matcher och träningar har VSK-fansen börjat undra.
Nu berättar Andreas Bergwall om en känslomässig tid där familjen kastats mellan hopp och förtvivlan när yngste sonen behövt ett nytt hjärta.
– Världen bara ramlade ihop, säger han till Bandypuls.

Annons

VM-finalen har precis avgjorts i Chabarovsk och SM-slutspelet kryper allt närmare. En intervju med världsmålvakten Andreas Bergwall är därför inget ovanligt så här års. Men när Bandypuls möter VSK-målvakten på ett kafé i Västerås blir de vanliga frågorna om VM, morgondagens match mot Bollnäs, placeringen i tabellen och en eventuell hemmaplansfördel i slutspelet helt oviktiga.

VSK-fansen har inte kunnat undgå att märka att Andreas Bergwall missat en del matcher den här säsongen. Från klubbens håll har förklaringen varit "familjeskäl" och spekulationerna har varit många kring varför världens bäste målvakt inte funnits på isen.

Det har varit en lång höst och vinter för familjen Bergwall och i intervjun med Bandypuls väljer Andreas Bergwall att berätta om sitt livs tuffaste prövning över en kopp kaffe.

Familjen Bergwall har känt till yngste sonens hjärtsjukdom sedan han var liten men det var först i höstas det blev akut på allvar.

SE OCKSÅ: Bergwall prisad och rörd till tårar i Bandypuls livesändning: "Har svårt att hitta ord"

Allt började egentligen redan för nio år sedan, när yngste sonen Oscar föddes. Redan efter fyra dagar fick familjen veta att han hade ett medfött hjärtfel.

– Vi fick veta att han inte hade någon vägg mellan kamrarna och att han bara hade en hjärtklaff istället för två. Planen var då att han skulle behöva tre operationer och sedan skulle det vara bra. Vi fick höra att om han inte skulle opereras skulle han inte bli mer än fem år, säger Andreas Bergwall.

De första två operationerna genomfördes och i maj förra året fick familjen höra att det snart vad dags för den tredje. Men det drog ut på tiden, sommaren kom och gick och familjen väntade fortfarande.

– När vi fick höra i maj att det snart var dags började ju både vi och även Oscar att försöka förbereda oss men sedan hände ingenting. Psykiskt var det väldigt jobbigt för hela familjen att gå och vänta, säger Andreas Bergwall.

Till slut fick de en tid i augusti. Familjen tog ledigt från både jobb och bandy och förberedde sig för att åka ner till Göteborg för operationen – men med bara dagar kvar blev den än en gång uppskjuten ytterligare en månad och familjens fötter slogs undan.

I slutet av september genomfördes sedan operationen som skulle rädda Oscar. Den elva timmar långa operationen var framgångsrik och familjen Bergwall började våga hoppas på en lättare framtid.

– Vi åkte hem från Göteborg efter tre veckor och då mådde han bra. Alla värden var bra. Jag var hemma med honom några veckor till och sedan började han i skolan. I slutet av november fick han börja vara med på idrotten och skulle precis få börja åka skridskor igen. Vi trodde att allt var bra.

Då kom bakslaget. I början av december blev Oscar sämre, började hosta och blev trött. När han knappt längre orkade gå åkte familjen in till sjukhuset där det konstaterades att nioåringen fått hjärtsvikt.

– Hans värden var jättehöga men vi fick lite mediciner och vi fick åka hem igen. Väl hemma såg vi att han fortsatte att bli sämre och jag tänkte att det här inte kändes riktigt bra, säger Andreas Bergwall.

Hans misstankar bekräftades när familjen några dagar senare fick besök av VSK-legendaren och brandmannen Ted Andersson som av en slump hade med sig en syremättnadsmätare från brandkåren i bilen. Ett snabbt test på Oscar visade att han låg på 78 procents syremättnad, att jämföra med de 95 procent han haft när han opererades.

Familjen åkte tillbaka till sjukhuset igen och fick genast beskedet om att Oscar skulle flygas akut till Göteborg. Västerås flygplats var egentligen stängd men öppnades tillfälligt för att familjen Bergwall skulle kunna flygas iväg.

Väl i Göteborg visade testresultaten på mycket dåliga värden för nioåringen och familjen fick beskedet som fick världen att rasa.

– Vi misstänkte att det var riktigt dåligt för när läkaren ringde oss efter testerna sa han inte att det hade gått bra utan han bad oss bara att komma dit. Sedan när vi kom ner dit sa läkaren till oss att de inte visste om de skulle kunna väcka upp honom från respiratorn. Och då ramlade världen ihop och vi kände inte att vi visste någonting längre, säger Bergwall, tar en klunk av sitt kaffe och blir sedan tyst en stund vid minnet.

LÄS OCKSÅ: Färre VM-spelare än konkurenterna – då ser Carlsson uppsidan för VSK: "Ska träna ner oss"

Han har svårt att bedöma hur lång tid det tog innan de fick besöka Oscar på intensivvårdsavdelningen men när de kom dit hade läkarna trots allt lyckats koppla bort pojken från respiratorn. Men det fanns fortfarande ingen förklaring till varför hjärtat blivit sämre.

Mediciner sattes in för att hålla igång det svaga hjärtat och samtidigt meddelade personalen att de ville sätta upp Oscar i donationskö för att få ett nytt hjärta, något som bara två till tre svenska barn får varje år.

– De ville göra det i fall att medicinen inte skulle fungera. De sa att genomsnittstiden för att få ett hjärta låg på fyra månader så vi tyckte att det var en bra grej men hoppades självklart fortfarande att det skulle räcka med medicinerna.

Jul och nyår kom och gick och Oscars tillstånd gick upp och ner. Han var trött och orkeslös men hade sina egna sätt att försöka skapa julstämning.

– Han hade ju en droppställning han fick ha hela tiden. Den gav han ett namn, den fick heta "Granqvist" efter fotbollsspelaren, och han julpyntade den med godis och julgranskulor, säger Andreas Bergwall och ler.

Andreas Bergwall har trots den tuffa hösten och vintern bara missat tre matcher med VSK.

Tack vare att familjen tagit mycket bilder under vägen har de bra koll på datum och klockslag i en lång process som annars kantats av förvirring och ovisshet. Men ett datum som alltid kommer att finnas i familjen Bergwalls minne, med eller utan foton, är den 2 januari. Dagen när de fick beskedet att det fanns ett nytt hjärta till Oscar.

– Vi satt i Oscars rum på sjukhuset när donationssköterskan kom in och berättade det. Det finns ett hjärta, det finns en donator.

Vad tänkte du då?

– Jag vet inte. Jag vet att jag tittade på Oscar som satt och spelade Xbox och han satt också bara och tittade på henne helt tyst innan han fortsatte spela. Sköterskan sa då att de ville operera redan morgonen efter och då snurrade det till ordentligt i skallen. Så jag fick ringa min fru Marie som befann sig i Västerås och säga att "Oscar kommer att få ett nytt hjärta imorgon". Det samtalet glömmer hon aldrig.

Efter beskedet om det nya hjärtat uppstod något som Andreas Bergwall liknar vid feststämning inne på Oscars sjukhusrum, något som han själv tyckte var konstigt.

– Det här med transplantationen skapade ju jättemycket funderingar hos oss medan det samtidigt kom in läkare och sjuksköterskor och gratulerade oss och det hade jag inte väntat mig. Alla var så glada medan jag kände att "vänta nu, vi ska byta hjärta på min grabb och här kommer ni och är jätteglada". För mig var ju detta otroligt traumatiskt, medan de firade. Såhär i efterhand känns det väldigt konstigt att det blev så.

Han berättar att även Oscar påverkades starkt av beskedet och för första gången var den lille pojken riktigt ledsen.

– Jag frågade vad han tänkte och då blev han ledsen. Då sa han att han inte tyckte att han hade fått tid att förbereda sig. Och det enda svaret jag kunde ge var att "det går inte". Det tog totalt 13 dagar från att han sattes upp på listan tills dess att han fick ett nytt hjärta och det är ju sinnessjukt fort. Annars har han inte alls funderat så mycket kring det här men jag tänker att det kommer nog en reaktion en dag, det måste nog göra det, säger Andreas Bergwall, och låter blicken svepa över gästerna i det allt mer högljudda kafét mitt i Västerås.

LÄS MER: Så ser kontraktsläget ut i VSK

Tankarna inom familjen är givetvis många, inte minst kring varifrån hjärtat faktiskt kommer.

– Vi har frågat Oscar mycket om vad han tänker kring det. Vi vet ju inte och det är ju av respekt för den andra familjen som har haft en tragisk händelse åt andra hållet. Tyvärr har det ju hänt någonting med en annan människa för att Oscar ska få ett hjärta. Vi är otroligt tacksamma men vi vet ju att det är så och det kan vara väldigt jobbigt att tänka på det. Men för vår del blir man ju oerhört ödmjuk inför en sådan grej.

Klockan 7.30 den 3 januari i år var det dags för operation. Det får maximalt ta fyra timmar från det att hjärtat tas från donatorn tills dess att det sätts in i en ny patient. I första hand letar läkarna efter ett hjärta inom Sverige men tidsgränsen gör att hjärtat kan ha kommit så långt bortifrån som norra Italien.

– Som förälder kommer man aldrig att klara av den situationen på ett bra sätt, när du ska lämna ifrån dig ditt barn på operationsbordet. Det har blivit några gånger för oss nu men det blir inte lättare. Bara han ska sövas för att undersökas så är det jobbigt men när du vet att det är en sådan här grej är det oerhört jobbigt. Jag vill inte ens tänka på det för då kommer känslan tillbaka, säger Andreas Bergwall och för första gången under intervjun brister rösten och han blir blank i ögonen.

Operationen tar 14 timmar och familjen, där även mamma Marie fått skjuts ner till Göteborg av en vän, väntar oroligt och otåligt på Ronald McDonald hus innan de inte står ut längre utan går ner till sjukhuset. Väl där möter de snabbt en kvinna de känner igen, narkossköterskan från operationen, och de får beskedet de väntat och hoppats på.

Operationen hade gått bra.

– Då brast ju allting för oss.

Tyvärr har det ju hänt någonting med en annan människa för att Oscar ska få ett hjärta. Vi är otroligt tacksamma men vi vet ju att det är så och det kan vara väldigt jobbigt att tänka på det.

På grund av risken för infektioner fick Oscar sedan ligga kvar länge på sjukhuset men för lite mer än en vecka sedan fick familjen för första gången bo tillsammans allihop i Ronald McDonald-huset i Göteborg. Oscar medicineras för att inte stöta bort det nya hjärtat och kommer att behöva ta sin medicin livet ut. När han väl får komma hem till Västerås är vägen fortfarande lång.

– Han kommer ju inte att gå i skolan någonting den här terminen utan det blir hemmaskola och någon av oss måste ju vara hemma med honom till och med augusti för det är ju fortfarande så infektionskänsligt.

Finns det någon prognos för när han kan komma hem?

– Jag vågar knappt säga det men ja. Vi har gjort två biopsier hittills som visat att han inte stöter bort det nya hjärtat och vi har en ny nu i veckan. Om den är bra får vi komma hem under den här veckan men det är knappt att vi vågar hoppas på det. Men han mår jättebra nu. Alla värden är bra och han har inga tendenser alls på avstötning. De signalerna finns inte, säger Andreas Bergwall.

Armbanden med budskapen

Hur mår du själv i allt det här?

– Jaa du, jag vet inte. Under resans gång har man inte mått särskilt bra, inte någon gång. Det är väl först nu man börjar må bättre själv. Men det är lite som jag var inne på att, vad händer sedan? När man är hemma och har landat lite i allt? Kommer det en reaktion då eller går man vidare? Jag vet inte, jag har helt tappat begreppet med tid och rum. Jag kan sitta och inte göra någonting men blir helt slut. Hjärnan lever sitt eget liv. Gör jag något på dagarna går det bra, om jag tränar eller åker och gör något med storebror. Men när kvällen kommer och du ska sova börjar det mata på igen med tankar och det har satt sina spår i mig.

Han berättar att hela processen fått honom att fundera mycket på donationer och säger att familjen har omkring 50 vänner som valt att anmäla sig dit nu på grund av familjens situation.

– Jag tycker egentligen att det känns fel att man ska behöva anmäla sig dit. Det borde vara så att vill du inte så får du ta bort dig, att du annars automatiskt är med. För den dagen du hamnar där som familj att du måste fatta det beslutet mår du nog inte så bra så då är det nog lätt att du säger nej för att allt känns så jobbigt ändå.

Hur har ni påverkats som familj av det här?

– Det handlar ju mycket om Simon då, storebror. Han har fått slita på mycket ensam och hamnar mycket i skymundan. Han behöver ju vara i Västerås för skolan och sådär och det är klart att det är tufft. Vi har fantastiska vänner och han har fått bo hos en lagkompis familj nu sedan jullovet och jag kan inte nog beskriva hur tacksamma vi är för det eller för hur våra arbetsplatser och även VSK har bemött oss i det här. Jag vet inte hur vi hade klarat oss utan det stödet. Sedan har ju vårt familjeliv blivit sådär. Vi har suttit på sjukhusrum men bara sovit enstaka nätter ihop sedan detta började. Tack och lov har vi också fått hjälp med mat och sådana saker av Maries familj som bor mycket närmare Göteborg än min familj gör. Men det som framför allt håller ihop allting är att Oscar är så otroligt positiv själv. Det har han varit hela vägen.

Idag vet vi ju att vi aldrig hade åkt hem tillsammans med honom om han inte hade fått ett nytt hjärta. Så illa var det.

Mitt under allt detta har Andreas Bergwall även spelat med VSK och med tanke på omständigheterna kan det tyckas vara anmärkningsvärt att han bara missat tre matcher under den här perioden.

– Det var en enda gång, kring en match, som jag funderade på vad det är jag håller på med. Det var matchen mot Hammarby här hemma 5 januari, två dagar efter transplantationen. Då frågade jag mig om jag är dum i huvudet som sätter mig i bilen två dagar efter att min son fått ett nytt hjärta för att åka hem och spela bandy. Samtidigt har jag känt, varje gång jag åkt iväg, att det är jobbigt att lämna men samtidigt ger det mig en chans att andas lite och det ger mig energi att träffa grabbarna i laget och fundera på något annat. Även om jag funderar på det här med Oscar även under matcherna, det har jag gjort varje match. Och särskilt i varje hemmamatch har det varit jobbigt att åka ut på isen.

Varför då?

– För att Oscar står alltid på samma ställe hyllan och nu har han inte gjort det. Jag står ju där och kan se rätt upp på den platsen och det har varit enormt jobbigt.

Hur har du ens orkat tänka på bandy mitt uppe i det här? Hur har tankarna gått?

– Några matcher valde jag bort direkt när vi satt och tittade på schemat och även om jag bara missat tre matcher så har jag missat desto fler träningar. Jag tror att jag varit med på fyra eller fem träningar sedan 16 december så det är klart att det ibland har känts konstigt att gå ut på isen vid matcher, det är inte lika stabilt som det är annars även om det gått ganska bra ändå. Det har varit svårt samtidigt som jag är glad att jag haft möjligheten att göra det. När klubben har ställt upp på mig som den gjort och de vill att jag ska spela om jag vill själv så har jag känt att jag vill det.

För att uppdatera lagkamraterna har de en Facebookgrupp där Andreas Bergwall berättar löpande kring situationen med Oscar och upplever att han fått fullt stöd och förståelse men menar att han själv skulle förstå om någon i laget kände att han inte längre platsar.

– Jag har sagt till Carlsson (Michael, tränare) att om någon säger någonting om det så får de gärna berätta det för mig. Tycker de att jag borde vara nere och träna mer så får de gärna säga det till mig istället för att vara griniga. Jag har också sagt att om de inte tycker att jag håller tillräckligt hög nivå när jag spelar matcher så vill jag att de säger det, jag förstår i så fall. Men jag har hittills bara upplevt stor förståelse från dem.

Den här säsongen har Andreas Bergwall bytt till en röd tröja på isen, allt för att följa sonens önskemål.

Hur ser du på de sista matcherna och slutspelet? Går det att planera någonting alls?

– Det är svårt såklart. Nu har jag i alla fall tränat på gym i två veckor och gjort något ispass i Frillesås. Och att jag har börjat köra på gymmet mer nu är egentligen med tanke på slutspelet, för att väcka kroppen så den inte går sönder av matcher varannan dag. Så jag har börjat förbereda mig men om vi nu kommer hem här i veckan så kommer det att handla om att trappa upp träningen. Vi behöver vinna de matcherna som är kvar och tanken är att jag ska med upp till Bollnäs redan på onsdag.

När Andreas Bergwall ser tillbaka på den tuffa perioden som varit är det framför allt ett ord som kommer upp gång på gång.

– Tacksamhet. Idag är man ju otroligt tacksam för det här hjärtat vi fått för idag vet vi ju att vi aldrig hade åkt hem tillsammans med honom om han inte hade fått ett nytt hjärta. Så illa var det och det är otroligt tufft att veta det samtidigt som man är så otroligt tacksam för att vi bor i Sverige med den vården vi har här.

MISSA INTE:

► Tränarnas svar på tal – på 14 obekväma påståenden

Så ser det ut i bandy-Sverige – tabeller och resultat från elitserien, allsvenskan och division 1

Bandypuls stora spelarenkät: "Har en tendens att se ut som hej-kom-och-hjälp-mig"

Mer läsning