Måndag 16 juli
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hägglund: Vad less jag blir på alla gnällspikar

/

Egentligen har ingenting förändrats under åren jag bevakat bandy.
Oavsett säsong, lag eller match så gnälls det från läktaren – på precis allting.
Och jag har fortfarande lika svårt att förstå det...

Annons

Att skriva en bandykrönika för att samla ihop alla dessa saker det gnälls på inom den här härliga sporten går inte. Man får plocka ut de viktiga bitarna.

Som det här, ett citat från Vänersborgs affischnamn Christoffer Fagerström:

"Dagens bandy går ut på att spela handbollsförsvar tråkigt nog. Tittar du utifrån att vinna matchen, då gör man så. Det är inget konstigt, jag gör det alla dagar i veckan för att vinna. Men om du tittar från läktaren är det inte så jävla kul".

Nej, det kanske inte är så jävla kul hela tiden, om förväntningarna ligger kvar i någon svunnen tid där bra bandymatcher slutade 10–6.

Om du däremot lär dig hur bandy fungerar, och har lagt märke till att spelare av i dag är så pass mycket bättre, både tekniskt och på skridskorna, än vad de var för låt oss säga 20 år sedan. Då förstår du att det inte längre går att förvänta sig sju solonummer varje match som slutar med mål.

Du måste uppskatta alla dessa små ingredienser som handlar om att värdera, vända ur, variera och växla tempo. Äga.

Tyvärr så är det så många som fortfarande skriker rakt ut när spelare gör just de här sakerna. Jag fattar inte...

Hörnor har ju också varit ett ämne som fått bandypubliken att gå i taket. Jag minns ju tydligt när ett överlägset Edsbyn mötte väl packade motståndare och bara hade en väg kvar att vandra. Och på den tiden lönade det sig inte riktigt att spela handbollsförsvar, för en hörna kom sällan ensam.

Nu däremot är det bara att säcka ihop det, rida ur den där vänsterhörnan som kommer och sedan börja om med bollen. En regeländring som faktiskt gjort bandyn lite fattigare. Men under den här tiden, åren 2004-2009 på ett ungefär, var bandypubliken hes av ilska över "Hörnbyns" framfart och Jonas Edlings mästerliga fiske vid hörnflaggor runt om i Sverige.

Ett Edsbyn som för övrigt fått utstå en hel del kritik så fort de valt att spela defensivt. Den här hösten har ju exempelvis varit rätt oförskämd mot de rödblå.

Jag fattar inte...

Det handlar om att spela efter rådande omständigheter, om att vinna matcher. Och exempelvis Edsbyn spelar nog inte mer defensivt än något annat lag då de inte har boll. De spelar modern elitbandy, där varje meter på banan är så oerhört viktig, där alla små misstag som sker ute på isen kan få ödesdigra konsekvenser.

Dagens bandy avgörs med små marginaler, inte med öppna spjäll i alla väderstreck.

Jag fattar det, och jag älskar det.

 

NOTERAT

1. Premiäromgången blev precis så tät som förväntat. Kul om eventuella kulramsmatcher, för de kommer, kan gömma sig någon månad in i serielunken.

2. Trots vansinnesdådet Trollhättan så orkade nykomlingen Gripen komma till spel i premiären. Laget föll visserligen (2–6 mot Edsbyn) men visade att man inte riktigt behöver bli den slagpåse alla räknar med.

3. Full omgång inledde elitserien – sen blev det en hel veckas väntan på nästa omgång. Varför dundra i gång och sedan lägga i friläge?

Mer läsning