Torsdag 15 november
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Magisk vändning och osannolik matchhjälte – här är kvartsfinalerna det sprakat om

/
  • En av många tuffa närkamper i kvartsfinalmötet mellan SAIK och Hammarby 2009.

SAIK och Hammarby har mötts i många slutspel – men bara två gånger i kvartsfinal.
SAIK har vunnit bägge.
En gång efter en magisk vändning och en gång tack vare en osannolik matchhjälte.

Annons

SAIK och Hammarby har en lång slutspelshistoria, inte minst finalmässigt där lagen mötts tre gånger (2000 och 2003 vann SAIK och 2013 vann Hammarby).

Men oftast har det spelats semifinal, sex gånger (Hammarbysegrar 2001 och 2004 och sedan fyra raka SAIK-vinster 2008, 2011, 2012 och 2015).

Bara vid två tillfällen har lagen tussats ihop redan i kvartsfinal – men båda gångerna slog det gnistor om mötena.

Senaste gången var 2009, och då spelades det bäst av tre matcher i kvartarna. SAIK vann i två raka, och lagets ledstjärna då var Daniel Mossberg som mitt i säsongen kommit tillbaka från ryska Zorkij och styrde det mesta. Han gjorde fyra mål i första matchen på Zinken där SAIK chockstartade genom att gå fram till 5–0 på 35 minuter.

Men i returen i Göransson Arena, som tagits i bruk då, var det en doldis som sköt SAIK till semifinal.

Marcus Wedin var ytterhalvsreserven som tack vare farmaravtal med Skutskär plockats in till säsongspremiären mot Västerås eftersom P-O Strand blivit skadad – och sedan blivit kvar som avlastare utan särskilt mycket speltid.

Men när Henrik Hagberg fick problem med skridskorna i slutminuterna och klev av för att slipa om inför den förmodade förlängningen klev Wedin in – och skickade upp avgörande 5–4 i bortre hörnet i 90:e minuten.

Passet kom, förstås, från Mossberg.

Fyra år tidigare, 2005, var det bäst av fem kvartsfinaler som gällde och det var tur för SAIK det.

Efter två förlängningsavgöranden stod det 2–0 i matcher till Hammarby, gamle SAIK:aren Richard Koch skickade in sitt tredje mål när han avgjorde första mötet på Jernvallen (utomhusspel, ja) på en högerhörna och när David Karlsson bankade in en vänsterhörna i 96:e minuten på Zinken trodde ingen att SAIK skulle vända detta.

Daniel Mossberg var med då också, men på den tiden spelade han ytterhalv. Patrik Nilsson åkte omkring på topp. Och på mittfältet trängdes något som bäst liknas vid ett All Star Team: Henrik Hagberg, Stefan Söderholm, Pelle Fosshaug, Magnus Muhrén och Stefan Andersson.

Men mest snackades det om knäskadade Patrik Södergren som tillbringat hela säsongen som "peppare" kring laget i omklädningsrummet men som plötsligt gjorde comeback i andra kvartsfinalen på Zinken. Det hjälpte inte just då, men kanske gav det SAIK de nödvändiga superkrafterna.

SAIK bytte målvakt efter första kvartsfinalen också, sedan Gabriel Bridholm släppt in en isare från halva planen från Stefan Erixon, och det kan också varit en faktor: Joel Othén tog över med bravur, var faktiskt på David Karlssons hörnrökare i andra kvarten – "men den gick inte att ta" konstaterade han efteråt.

Och... i tredje kvartsfinalen på Jernvallen fick en 17-åring sitt verkliga genombrott – Daniel Berlin fick chansen att spela på allvar och tog den genom att gå in och briljera som högerhalv.

SAIK vann med 5–1 och gav sig sedan ner till Stockholm för att försöka svänga tillbaka den här duellen till utgångsläget – och automatiskt skaffa sig visst övertag genom skiljematch hemma.

Det stod 2–2 och Hammarby var närmast fler mål men Othén räddade både straff och friläge och sedan fick SAIK hörna på tilläggstid. Magnus Muhrén åkte fram till Mossberg och sa att "den här skjuter jag!" och sedan klippte han in 3–2.

Pelle Fosshaug, han hånade motståndare efteråt så att Hammarbytränaren Stefan Karlsson blev förbannad.

När det var dags för den femte matchen kom publiken till Jernvallen, 4 824 såg SAIK styra kvartsfinalen i hamn via stabila 4–2. Henrik Hagberg hade, precis som 2009, en avgörande roll här också men nu gjorde han själv mål – två till och med.

Pelle Fosshaug firade blodig efteråt efter att ha fått en klubba i ansiktet (möjligen hade det något med händelserna efter kvart 4 på Zinken att göra, det är oklart).

SAIK-jublet, ackompanjerat av den på den tiden alltid närvarande sambaorkestern, hade nästan SM-guldstämning över sig.

Kanske var det därför man förlorade finalen mot Edsbyn lite senare.

2009, då åkte man dit mot Västerås i semifinalen.

Att slå ut Hammarby i en kvartsfinal har således alltid haft en tendens att få SAIK:arna att bränna krutet lite för tidigt.

Mer läsning