Lördag 23 juni
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Million: Ett värdigt World cup – men ingen fest

/

Bandypuls redaktör Christoffer Million ser tillbaka på World cup-helgen.

Annons

Det är sjukt egentligen. Det var väl bara nyss som Årets man 2015, Johan Esplund, och Västerås SK stod tillsammans med Kareby IS och firade SM-guld på Bandygalans scen den 14 mars?

Nu har höstens sista cup spelats och till seriepremiär har vi bara en dryg vecka. World cup satte punkt för en försäsong som för spelarnas del pågått sedan i april. Det var en värdig avslutning på den allvarsväntan som egentligen funnits med sedan Janne Rintala punkterade SM-finalen mot SAIK med sitt 6–4-mål i andra tilläggsminuten.

Men någon publik superfest i Göransson Arena blev det aldrig även om totalsiffran på 12 000 besökare är godkänd. Missta mig inte för någon som står på barrikaderna och ropar om "Dex" viftande med flagga med Björn Swartswe-motiv, men det var ganska få timmar med riktigt mycket folk – och de stunderna lyckades inte kompensera för de längre perioder med i princip tomma läktare och där varje protest mot domslut ekade i hela hallen.

SAIK-fansen gjorde vad de kunde, men saknade konkurrens. VSK:s klackikon Patrik Willerfors tog i från magen och fick av egen kraft Göranssons tak att lyfta, men bakom sig hade han inte många grönvita. Ytterligare några svenska och ryska falanger av mindre sort viftade med flaggor, men så jättemycket mer var det faktiskt inte.

Däremot bjöds det på ett antal fantastiska matcher och det är ju det som är så bra med bandy inomhus. Jag tänker inte minst på Hammarbys vansinniga upphämtning från 0–5 till 5–5 och straffseger mot Jenisej, som senare skulle ta hem cuptiteln med samma siffror som innan raset mot Bajen började. Ryska mästarlaget trotsade all sorts logik och nollade det SAIK som förfogar över den mest fruktade anfallsuppsättningen som svensk bandy någonsin (?) skådat.

SE ÄVEN: World cup-studion: "Tror inte folk förstår hur viktigt det är"

Några snabba intryck från helgen:

Bollnäs är ett väldigt stabilt lag som "äger" de flesta matcherna de spelar, men som fortfarande inte kan utnyttja det till fullo för att det helt enkelt saknas en del framåt.

Skadedrabbade Broberg och Edsbyn förtjänar hyllningar. Ett tag var jag rädd att Fredrik Rexin och Thomas Liw skulle behöva ringa in en korpulent Bandypuls-redaktör med Graf-rör från medeltiden. Starkt att hota SAIK respektive Jenisej i kvartsfinalerna trots förutsättningarna.

Hammarby vacklar som vanligt när det är tidigt på säsongen, men det är lika självklart som att det spelas Kenta på Zinken på vintrarna.

Sandviken kan uppenbarligen lämna en match mållöst, men å andra sidan – när 2x30 byts mot 2x45 har de ytterligare en halvtimme på att mala ner sitt motstånd. Jag ska inte säga att de skilda matchtiderna är som att byta futsal mot fotboll, men nästan. Daniel Bäck, mannen i det tysta, ser för övrigt väldigt fin ut som ytterhalv med sin passningsklubba.

LÄS MER: Illerhag: Glöm finalen, SAIK – minns semin mot VSK

Har man Johan Esplund, Daniel Andersson och David Karlsson i offensiven är det på gränsen till oacceptabelt att bara göra fyra mål på 180 minuter bandy. Villa funderar efter en helg som både laget och supportrarna förväntade sig mer av?

Vänersborg ryckte upp sig efter debaclet i Svenska cupen, men har fortfarande långt till toppform – och att den kolossala lagmaskinen Västerås SK inte tog sin fjärde raka titel var väl kanske sunt rent av.

Till sist: Vad hände under invigningsceremonin? Fick trollkarlen köra solo när Stefan och Krister missade tåget?

Mer läsning