Fredag 19 oktober
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Varning för en alldeles för seriös och tråkig bandykrönika – en spegelbild av verkligheten

Det slog inte gnistor om SAIK.
Det var inte meningen heller.
Det blev 7–3 mot Broberg – och det var meningen.
Därför blir det här en riktigt tråkig bandykrönika – även om det inte är meningen.

Annons

LÄS ÄVEN: Två omöjliga räddningar av SAIK:s stora matchhjälte

Det var också helt nödvändigt med en SAIK-seger efter matcherna mot Bollnäs där en var hu-så-hemsk (skrivs i siffror 1–6) och den andra var 5–5 och var halvbra men kunde ha slutat med en otäck julklapp i ansiktet.

Nu ska det sägas först av allt – Bollnäs är bra just nu. Matcherna mot SAIK följdes upp med 7–3 i annandagsderbyt mot Edsbyn på bortaplan.

Men ingen kan säga annat än att SAIK är lite skakat just nu och det hjälper inte att rita lite pilar på en taktiktavla vid en genomgång – allt ramlar inte på plats på en gång.

Alla vet vad SAIK försöker göra på en bandyplan. Det blir så om man använt ett system i ett par hundra år; ett system som ofta visat sig vinnande – men också ett system där det handlar om att kunna satsa vilt när det ska satsas.

När SAIK spelar bandy i trekvartsfart för man väntar på att alla ska åka i rätt position så är man inte SAIK längre.

Då är man sårbart. Och sårade har man blivit under hösten.

Nu verkade det dock som om man hade bestämt sig. Matchen mot Broberg spelades över 90 minuter och vid inget tillfälle släppte SAIK på det fokuset, även om det ibland blev hemvändarebandy på ett sätt som inte har med publiken att göra.

Därför spelade det ingen roll att det Christoffer Edlund gjorde 1–0 redan efter sex minuter och Linus Forslund 2–0 efter en kvart.

Läs mer: Filip Skoglund om sekvensen som punkterade matchen: "Fattar inte att han räddar den"

SAIK plockade inte fram partyhattarna till nyårsafton för det, utan fortsatte metodiskt och lite tråkigt att leta vidare efter sitt spel – till slut blev det i alla fall 7–3 och en stabil seger och två viktiga poäng.

Och man köpte sig ytterligare tid att slipa vidare på det spel som ska försöka balansera upp en hyperoffensiv med en smartness i defensiven.

Mycket av det metodiska jobbet ligger i tränarna Anders Jakobssons och Thony Lindquists arbetsuppgifter.

Nu stämde SAIK-spelet, rätt bra, i 90 minuter – men tempot saknades, lite av modet, en del smarthet också.

Men några av de viktiga spelarna borrade ned huvudet och jobbade, jobbade och jobbade – det är nog det viktigaste.

Nu har SAIK elva omgångar till på sig i elitserien, innan vinna-eller-försvinna-steget tar vid i slutspelet.

Tålamod, tålamod, tålamod alltså.

Där har ni SAIK:s melodi, nu och i går och i framtiden.

Otroligt vad tråkigt det låter.

Är jag nån slags tränare, eller vadå?

Ibland blir jag rädd för mig själv.

Mer läsning