Måndag 15 oktober
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Axman: Kalla mig bandyns Don Quijote – men jag saknar Dexdraget

/
  • Cupfinal på IP i Ljusdal 1978. Drygt 5000 åskådare såg Broberg sänka Ljusdal med 4–1.

Med knarrig envishet sadlar jag min gamla käpphäst så fort vi närmar oss en ny världscup.
Likt riddaren av "den sorgliga skepnaden" – Don Quijote i Cervantes klassiska pikareskroman – är jag redo dra min lans till försvar för bandyns ursprungliga ideal.

Annons

Jag kan förstå om en del (hej, Stisse!) står på knä och dunkar pannan i sargen redan nu. Men en del saker var helt enkelt, för att citera Hasse Andersson , "bättre förr".

Och då syftar varken jag eller Edsbyns backhalva på själva kärnan i det ädla spelet eller de praktiska förutsättningarna – därvidlag kan det knappast bli bättre än i mäktiga Göransson arena.

Men... samtidigt blir det ju en cup bland andra cuper, om än med tydligare guldkant.

Och som en sorts robust romantiker (som Don Quijote och Björn Swartswe, vill jag tro) ser jag en fara i att rycka upp bandyns rotsystem och plantera om det i en modern mylla.

Kanske riskerar en del av sportens själ att långsamt vissna i den processen. Kan verkligen klassiska SM-finalen blomstra på Tele2 Arena som den gjorde under många år på Studenternas?

LÄS ÄVEN: Nya ryska stjärnlaget vill skapa bandyguld av oljepengar

Och med en dåres envishet hävdar jag därför att världscupen har "rövats bort" från sitt riktiga – och enda – hem på IP i Ljusdal.

Inte för att det egentligen är något fel på det ambitiösa arrangemanget i Göransson Arena, men det saknar bara så många av de kvaliteter och kryddor som gjorde "Dex-upplevelsen" unik för bandyn och i sportvärlden.

Där en bandymatch kunde vara så mycket mer än "bara" 60 effektiva minuter med garanterad sportslig rättvisa.

Det var en ganska så underbar vision där Björn Swartswes "galna" idé faktiskt funkade – att skrota den för några få flyttade matcher under 35 år var i grunden kortsynt, bekvämt och korkat.

I synnerhet som aggregaten på IP är betydligt mer kapabla i dag, typ rustade att bygga is en normal svensk midsommar.

Och att i dag ens viska om fredagens sena möte mellan Hammarby och Bajkal Energy som "nattmatchen", det skulle närmast vara ett hån mot den klassiker som under många år förvandlade hälsingenatten till en yster derbykarneval i lilla Ljusdal.

Som 1982 när 8 096 åskådare (!) såg Bollnäs och Ljusdal kryssa till 3–3. Eller i fjol, när över tretusen kom till IP för en repris med nostalgigaranti.

Sådär - nu är det färdigfäktat. Och väderkvarnarna står ju likväl kvar i Sandviken, några år till åtminstone.

För övrigt är jag såklart, precis som alla andra frälsta, mycket nyfiken på vad helgens generalmönstring ger för resultat.

LÄS ÄVEN: Så ska SAIK vinna World cup

Inte minst vad gäller Bollnäs GIF, som lurat i vassen likt en storgädda (som delat ut några kraftfulla bett) – och som nu ska upp till bevis i Göransson Arena.

Med adderad spetskvalitet kan Giffarna bygga vidare på sin nya kollektiva karaktär som spelförande lag, fredagens gruppmöte med de lika heta som hungriga mästarna i favoritlaget Västerås blir en spännande test.

Och det finns många fler.

Som på torsdagen när ett gediget Edsbyn i cupens andra match ställs mot Sandviken med sin blytunga offensiva spets men mer sårbara flanker sedan Erik Säfström dragit till öst och Niklas Gälman åkt på skada.

Fler funderingar; Kan Villa växla upp, hittar Broberg turbon, har Vänersborg kraft att utmana de bästa och går det att stoppa ett yngre och vitaliserat Dynamo Moskva?

Och så vidare, och vidare...

Det är förvisso ett festligt frosseri som väntar i fyra dagar – om än inte fullt så svängigt som på IP i Ljusdal...

Mer läsning