Lördag 26 maj
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Börje var med när Bollnäs tog senaste SM-guldet – för 60 år sedan: "Snoddas var grym baklänges"

/
  • Börje Söderbäck studerar Ljusnan från februari 1956, och minns hur han var med och bärgade Bollnäs senaste SM-guld.
  • Börje Söderbäck med dottersonen Jesper, assisterande tränare i dagens Bollnäs GIF.
  • Jocke Hedqvist jublar efter den magiska vändningen och Edsbyns SM-guld 2004.
  • Patrik Larsson gjorde en deppig sorti efter ovädersfinalen 2010.
  • Per Hellmyrs spelade en huvudroll i finalen 2011, gjorde två mål men fick det avgörande tredje bortdömt (feklatigt) för offside.

Bollnäs GIF jagar ett efterlängtat SM-guld.
Det är nära nog exakt 60 år sedan det hände senast.
– Inte trodde jag det skulle dröja så, säger Börje Söderbäck, 84 år i dag.
Han var ung vänsterinner när Giffarna spurtade hem finalen (3–2) 1956 mot Örebro SK.

Annons

Han värvades från Ockelbo i början av 50-talet, lockad till Bollnäs med en fin kostym. Sedan dess har Börje Söderbäck varit en ständig profil i och runt bandyn i Bollnäs.

Efter tio år som spelare satt han i biljettluckan under 40 raka år, och missade alltid första halvlek. Men sedan några år får han se hemmamatcherna i sin helhet.

– Jag slutade med bandyn ganska tidigt, efter en smäll jag fick i fotbollen, säger Börje Söderbäck, i prima form och det delvis tack vare den högt älskade golfen.

Han har många minnen från de framgångsrika åren.

Börje Söderbäck var med i laget även när Bollnäs tog sitt första SM-guld 1951, då efter 3–2 mot Örebro SK i finalen inför 26 612 på Stockholms stadion.

Året därpå var mästarlaget Bollnäs tillbaka i Stockholm för att möta Hammarby, en speciell match. Det var ju då som lagkamraten Gösta "Snoddas" Nordgren fick sitt klassiska genombrott med "Flottarkärlek" i Lennart Hylands legendariska radioprogram Karusellen.

– Vi i laget hade ingen koll alls på det där. Han var bara borta när vi andra gick på revy på lördagskvällen. När vi kom hem till hotell Malmen var det värsta uppståndelsen, och flera skivbolag som ville skriva kontrakt, berättar Börje – som minns bandyliraren "Snoddas" som en vass centerhalv, då en position som kan jämföras med dagens libero.

– Han var alltid brytsäker, och helt grym på att åka baklänges. Men "Snoddas" var ingen taktiker på isen direkt, det var nog tur han hade bröderna Georg och Ulf Fredin som backar bredvid sig.

Börje lirade själv vänsterinner i dåtidens offensiva uppställning med fem i fronten. Det var innern och yttern på ömse sidor som bildade den enhet som så poetiskt kallades för "winge".

– Det var så vi spelade. Så fort bollen kom upp på mittplan fanns det bara en väg, och det var framåt. Det var inget alternativ att spela bakåt och vända hem. Men i praktiken spelade jag väl mer som en offensiv mittfältare, berättar Börje.

Med dagens mått var det också en snabb väg till en SM-final. Med endast naturis att förlita sig på handlade det om en kort säsong, som normalt startade endera på annandagen eller runt nyår.

– Det var sju matcher i serien, sedan var det dags för final. Det var omväxlande tre eller fyra hemmamatcher, och alltid med kvart över ett på söndagar som matchtid, berättar Börje, som minns att det kunde bli lite stressigt när det väl blev finalklart.

– Så var det 1956, det var knappt vi hann få våra kavajer klara och vi fick vara fler som delade på rum i Stockholm. Ingen hade hunnit boka hotell.

Även på 50-talet var det givet med bankett efter finalen, men också med en tradition att förlusta sig lite lagom lördagen före finalen.

Den här gången kopplade laget av med ett besök på Scalarevyn. I en bild i Ljusnan poserar några av spelarna med några glada och, för den tidens mått, tämligen lättklädda balettflickor.

Själva finalen – den 12 februari inför 20 969 åskådare på Stockholms stadion – gick däremot inte som en dans. Det var först i slutminuterna som Giffarna hittade segerrytmen.

– Det kändes avlägset att vi skulle vända, i underläge med 1–2 och med så lite tid kvar. Men Örebro spelade bara på resultat, och det skulle straffa sig, säger Börje.

Med fyra minuter kvar kunde Rune Svensk kvittera efter inslag från Klicken Sjöberg.

Och i slutminuten klev veteranen Martin Johansson fram som frälsare, då efter inslag från Georg Fredin.

I Ljusnan beskriver signaturen "Emson" (Gunnar Magnusson) avgörandet så här; "Martin Johansson sopade till direkt sedan bollen missats av hela försvarsmuren".

Och detta till stor glädje för alla supportrar som kommit med specialtåg till Stockholm.

– Det var inte så många som körde bil på den tiden. Och när vi kom hem på måndagen blev det stor hyllning på Tingshustorget. Jo, visst var vi lite hjältar ett tag, berättar Börje Söderbäck.

Nu hoppas den gamle guldmakaren snart nog få uppleva en ny guldyra. Inte minst då dottersonen Jesper Söderbeck ingår i lagets tränarteam.

Och trots lördagens inledande förlust är Börje Söderbäck optimist.

– Jag tror ju fortfarande att de kan klara av det. Det var lite otur också, med stolpskott och många chanser. Jag hoppas bara att Per Hellmyrs kan spela.

Mer läsning