Fredag 16 november
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kärleken förde duon tillbaka

Båda har känt sig färdiga och lämnat sporten. Båda har ångrat sig och vänt tillbaka. För Sandvikens Anders Jakobsson och Vetlandas Jonas Claesson handlar bandy om kärlek, människor och att betala tillbaka.

Annons

Andra halvleken resulterade i fem mål. En forcering som innebar att Sverige lämnade Ryssland bakom sig, vann med 6–1 och fick 2009 lyfta VM-pokalen samtidigt som publiken i Västerås jublade för full hals. Det var Sveriges nionde VM-guld. Det var också en titel som gjorde förbundskapten Anders Jakobsson kände att det fick vara nog. Han längtade efter ett vanligt liv, ett vanligt jobb med vanliga tider. Genom att starta ett bemanningsföretag i Sandviken fick han ut precis vad han ville av livet.

I alla fall i ett och ett halvt år. Sedan började det krypa i kroppen.

– Jag är rastlös som person, säger han.

– Vet inte om jag har svårt att bli vuxen. Jag försökte ha ett vanligt jobb men efter ett tag kändes det sådär. Det var kul i början men sedan började jag tänka: "Hur länge ska jag hålla på med det här?" Till slut bestämde jag mig för att det inte funkade.

Efter ytterligare två och ett halvt år var han tillbaka i bandyvärlden, då som assisterade i Sandviken. När Stefan "Dino" Söderholm valde att sluta efter förra säsongens finalförlust mot Västerås SK tog Jakobsson klivet upp som huvudtränare.

TT: Vad är det med bandyn som fick dig tillbaka?

– Grejen att vara i ett lag och se vad man kan få ut av spelarna. Det är kul att se människor växa och bli bra... Det är några jäkla klyschor att säga, säger han och skrattar.

Klyschor är även något som Jonas Claesson, som funderade på att sluta efter sin tid som tränare i Vetlanda och i ryska Kuzbass, drar till med när han får samma fråga.

Det är först efter ett par sekunders tystnad som 44-åringen från Sävsjö hittar svaret på varför han valde att ta över Vetlanda efter två VM-silver som förbundskapten.

– Tror många av oss känner ansvar för sporten, och vill klubbar eller förbund ha hjälp så är det jäkligt svårt att säga nej, säger han.

– Efter tiden som förbundskapten fick jag tillbaka suget att vara tränare. Jag ville vara i omklädningsrummet varje dag. Det är där det händer. Det är något som händer hela tiden och det är ett jäkla pussel, men det är där adrenalinkicken finns. Den finns inte bakom skrivbordet.

Inför säsongsstarten är duon tillbaka i hetluften på riktigt. Men Anders Jakobsson och Jonas Claesson kliver in i premiäromgången med olika målsättningar: Jakobssons Sandviken är ute efter SM-guldet, Claesson hoppas Vetlanda fortfarande är ett lag i högsta serien om tre år.

Jakobsson:

– Det är väldigt roligt att vinna. Det är en drivkraft jag har. Nu har vi enligt hela Sverige ett jätteproblem för att vi har tre jättebra anfallare. Men jag har ju hellre tre bra än tre dåliga.

Claesson:

– Vi vet att vi kommer få stryk. Vi kommer åka på en och en annan pärla. Men det är viktigt att vi vet vad vi är som klubb. Det spelar ingen roll vad vi har för spelare, för att vi ska kunna utvecklas måste vi veta vad vi är. Vi bygger det här laget på ett par års sikt.

Det finns dock en sak som de har gemensamt: Kärleken till sporten.

– Det här är så himla roligt, så enkelt är det. Att man får hålla på med det som man tycker är roligast av allt, säger Anders Jakobsson.

– Jag älskar den här sporten, säger Jonas Claesson.

Mer läsning