Onsdag 17 oktober
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mer jämställt i bandyn – men det är lång väg kvar: "Går det att ha samma budget för herr och dam?"

Innebandyns företrädare gav bandyns ledare på Bandyforum dam något att bita i. Går det verkligen att få lika villkor för herrar och damer? Kerstin Gustavsson var på plats i Stockholm och hon tycker att Bandyförbundet har en del att lära.

Annons

Förra helgens Bandyforum Dam på Idrottens hus i Stockholm bjöd på en överraskning för de inbjudna bandyledarna. Svenska Innebandyförbundets föreläsning visade att deras jämtställdhetsarbete stod i bjärt kontrast till inte bara bandyns utan även många andra sporters.

– För några år sedan bestämde Svenska Innebandyförbundet att dam- och herrlandslagen skulle ha lika stor budget och sen har de en långsiktig plan med jämställdhetsutbildning i alla led. Om några år ska de ha uppnått fördelningen 60-40 män och kvinnor i styrelser, valberedning och på ledarsidan, minst, säger Kerstin Gustavsson, ledare i G Villa Lidköping F17.

För henne och de flesta andra som lyssnade till den föreläsningen var det fakta som fick dem att tappa hakan, menar Kerstin Gustavsson.

– Jag kan ju bara se på vår egen förening. Tar vi på tjejsidan, nu har vi sex lag och tre kvinnor som är ledare och då kanske det är i alla fall 20 män som är ledare på tjejsidan. På pojksidan är det noll kvinnor. Så ser det ut även i styrelsen (läs: två kvinnor och sju män sitter i styrelsen) – det är otroligt lång väg dit, säger hon.

Efter forumet förra helgen uttalade sig också avgående styrelseledamoten i Bandyförbundet Ulrika Prytz om det som sades om jämställdhetsarbetet inom förbundet. Hon tror att fler kvinnor är på väg in i det mansdominerade förbundet och menar att det starka damnätverket påverkar den saken i positiv mening. Just nu är dock Stina Blombäck ensam kvinna kvar i styrelsen.

– Jag tror det måste börja högt upp (läs: i förbundet) som de gjorde i innebandyn. Det måste vara modiga människor som tar svåra beslut. Vi har jättebra manliga ledare men det är ju i hela samhället som man hela tiden måste jobba för en ökad jämställdhet för att vi ska slippa bevaka tjejernas varande så de får vara med och tävla på ungefär samma villkor, menar Kerstin Gustavsson.

Hon tror att det kommer att dröja med lika villkor men hon ser också hur saker och ting har förändrats till det bättre sedan hon själv spelade. Sedan ungefär sex år tillbaka har Villa en stadig flickverksamhet och därmed en viss tillväxt.

– Jag tror det är först nu senaste 6-7 åren som det blivit på riktigt, på allvar, att det kommit upp i styrelsen och att de tycker det är bra att göra en satsning. De vill att det ska bli en satsning (läs: på damsidan), men ändå glömmer de av sig ibland, säger Gustavsson och fortsätter:

– Att skaffa en tränare till damlaget i den situationen vi är i nu är inte så lätt - det är svårare att hitta någon som tackar ja och det kanske inte är högst på prioriteringslistan heller. Det är ju fokus på pojkar 17, J18, J20 och herrarna.

Men hon vill också berömma både den egna föreningen och distriktet för att det sker förändringar. För ett par år sedan ringde Flick- och damnätverket runt till ordförandena i alla distrikt och ställde en obekväm fråga: hur satsar ni på flicksidan? Det var en ickefråga. Men ett frö planterades i och med den frågan.

– De tog till sig det här. Jag läste nyligen en sammanställning från distriktet där man gick igenom klubbarna och där hade de även redovisat hur det såg ut på flicksidan. Då fanns tjejerna med i tänket och då blev jag väldigt glad, säger Gustavsson som menar att den förändringen gick igenom utan att hon eller någon annan hade tryckt på.

Förbundet i Västergötland har även lagt på varje klubb i distriktet att utse en flickrepresentant, oavsett om det finns flickverksamhet i föreningen eller inte. Och dessutom kommer det nästa år att finnas fem lag för flickor 10 inom distriktet Västergötland. Det har alltså skett en ökning av antalet flickor som spelar bandy, även om det är lång väg kvar.

– Villa har kanske 80-90 pojkar och bara 5 tjejer i bandyskolan och så har det varit så länge jag hållit på de här sju åren. Vi är inte framme i jämställdhetsarbetet. Annars tycker jag mycket har hänt i vår klubb.

Men hon menar också att det bör göras mer. Särskilt på ungdomssidan, för att visa att det finns bandy även för tjejer.

– Det bygger på att man ska få en tillväxt. Har man bara fem tjejer i bandyskolan måste man slå på stora trumman med marknadsföring för att få dit tjejer. Hade vi vänt på det - hade det varit fem pojkar - det hade aldrig hänt. Det kommer aldrig hända heller. Alla vet att det finns bandy för pojkar i Lidköping.

När hon själv spelade bandy fanns något som liknade ett förakt mot kvinnliga bandyspelare. De fick ingen hjälp från egna klubben eller förbundet. Där har det definitivt hänt en del.

– När vi började spela mot pojkar fick deras ledare se att våra flickor kan spela bandy. De killedarna är positiva till oss – de tycker det är roligt att möta oss. Förr, när jag själv spelade, hade vi inget stöd alls, men nu är det ingen som grymtar eller som tycker "vad gör ni här". Tvärtom är det positivt och vi kan samarbeta, träna och köra träningsmatcher. Det borde vara en självklarhet, säger Gustavsson som samtidigt som hon att saker förändras är noga med att framsteg ska berömmas.

– Det tror jag på, att man ska titta på det positiva som hänt och ge beröm. Jag gav styrelsen för distriktet beröm på ett möte och sa att de gör det jäkligt bra när det gäller att lyfta flickbandyn. Man måste komma ihåg det som görs bra också.

LÄS MER:

Efter tio år iförbundet – nu sätter Prytz punkt: "Vi får mycket skit, men mycket görs"

Mer läsning