Måndag 19 november
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ohederliga nej-sägare

/

Det fanns en vag förhoppning om att bandyhallsfrågan skulle försvinna från den politiska dagordningen i Bollnäs.

Annons

Det kunde vara nog efter knappt tio år.

Men oppositionen ville annorlunda. Varför prova att säga ja som omväxling, när det alltid är värt ett försök att krångla till ett tilläggsförslag. Eller hitta på nya intressenter (Bollnäs energi? Var kom den ifrån?).

Eller SJ-området! En fin liten käpphäst som alla i fullmäktigeförsamlingen vet att det är så förorenad mark att ingen ens vågar sätta spaden i jorden förrän saneringskostnaderna skenar värre än ett lån till bandyklubben.

Det är här det inte stämmer. Det går inte ihop. Att ena minuten stå och värna kärnverksamheterna och andra minuten komma med nya förslag om att bandyhallen ska utredas igen, läggas på SJ-området. Och bli otroligt mycket dyrare än det förslag som fanns att fatta beslut om.

Centern är i alla fall hederlig i sin argumentation. De är emot. Säger nej. Punkt.

SD säger ingenting, men röstade plötsligt nej. Men Bollnäspartiet? Moderaterna? De älskar bandy, de älskar Bollnäs GIF, men de vill inte låna ut några pengar till en hall. Vad kallas sådan argumentation om inte ohederlig?

Nu eller aldrig! Som en cd på repeat. Majoriteten försökte ange ödestonen. Med rätta. För vem orkar dra hallfrågan några år till i de politiska kvarnarna? Nya konsulter, nya kalkyler.

En bandyhallsdebatt i Bollnäs stadshus är ett slags diskussionsklubb mellan de försiktiga, lite självutnämnda realisterna och de andra, som vill lite mer, som inser att det inte går att förhala ett politiskt beslut hur länge som helst. Vi kan kalla dem måttfulla visionärer.

Det är inte rätt uttryck att ihålligheten imponerar. Att debattlusten aldrig tar slut, att argumenten vevas om och om igen. Att nej-sägarnas argumentation går ut på att Bollnäs GIF inte vet sitt eget bästa. Eller att man ska spara innan man köper. Va? Jag kan inte vara den enda i Bollnäs stadshus med ett bostadslån?

Att ja-sägarna om och om igen försöker förklara att skolan, äldreomsorgen och förskolan fortsatt är prioriterade områden, med eller utan bandyhall.

Fullmäktige skulle alltså besluta om kommunen ska låna ut 61 miljoner till Bollnäs GIF, så att de kan bygga en hall på Sävstaås. Och därmed förbinda sig till ett driftsbidrag på cirka fyra miljoner per år. Men höll sig debatten till frågan? Nej. Ordförande fick gång på gång avvisa tilläggsyttranden och be politikerna hålla sig till ämnet.

Förmodligen för att inte Bollnäs GIF ska bli förolämpade. Men det är inte att ta politiskt ansvar. Om en ledamot eller ett helt parti väljer att säga nej, så är det klädsamt att stå för hållningen.

Det är klart partipiskorna vevats runt lite extra mellan kommunstyrelsesammanträdet och fullmäktige. När ja-sägare stannar hemma och nej-sägarna hoppar in som ersättare. Kanske lobbyverksamheten varit ihärdigare den senaste tiden från intressenter som vill något annat.

Men nu har Bollnäs fullmäktige sagt nej till en bandyhall på Sävstaås. Och vad det betyder för bandyn, för klubben och för framtidstron vågar jag inte tänka på.

Ett nederlag för den sköra politiska majoriteten, helt klart. Men det kan de säkert leva med.

Det är värre med den uppgivenhet som lägrar sig nu.

Nog hade det varit upplyftande om ni vågat säga ja en gång.

Mer läsning