Fredag 16 november
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Så laddar Hellmyrs för ett femte VM-guld

/

Bandypuls träffar Bollnässtjärnan Per Hellmyrs på spelarhotellet.
Han berättar om det sociala svenska landslaget, varför de har varit så länge i Chabarovsk – och om hur det är att ta ett steg tillbaka för lagets bästa.

Annons

Målvaktsjätten Andreas Bergwall möter upp i receptionen på hotell Versal i Chabarovsk. Det reser sig upp från en i övrigt ganska grå omgivning. Det svenska VM-lagets boplats under nästan två veckors tid ligger alldeles intill stadens stora marknad.

– Han är nere i gymmet, jag skulle skicka ner dig dit, säger Andreas Bergwall.

En trappa ner ligger hotellets gym. Per Hellmyrs och Johan Östblom sitter på en varsin träningscykel. Östblom cyklar färdigt, och ersätts istället av Jonas Nilsson, han som fick åka själv till VM efter att Erik Pettersson blivit sjuk och ställt in.

Resten av landslaget har nu varit i den sydost-sibiriska staden i snart två veckor.

– Det har med tidskillnaden att göra, vi har ställt in oss helt enkelt, säger Per Hellmyrs.

Brukar det se ut så här vid VM-turneringar?

– Ja, det var lika ifjol i Irkutsk. Man vill anpassa sig så snabbt som möjligt och undviker att lägga sig de första dagarna.

– Vi har sett till att skapa rutiner, kliva upp på morgonen, käka en ordentlig frukost och ha gymtid som vi har nu, säger Per Hellmyrs.

Innan VM-turneringen startade körde laget ett träningspass om dagen.

– Det tog ju fem timmar att genomföra, från att vi åkte till vi kom tillbaka till hotellet, säger han.

Per Hellmyrs hoppar av träningscykeln och kör i stället några hopp på den lilla yta som finns i det lilla gymmet. Sedan lägger han sig på massagebritsen och får behandling av landslagets massör Jonas Augustsson.

En glasruta bakom där de trängt in massageutrustningen ligger poolen.

– Nej, jag har inte badat, men jag har känt på vattnet, säger Per Hellmyrs.

Nytt i landslaget är att spelarna bor själva på hotellrummen under de här två veckorna i Chabarovsk.

– Alla är ju olika bra på att ställa in kroppen, det är svårt att bo två och två om den ena är vaken och den andra sover, säger Per Hellmyrs.

Men trots den ensamheten menar han att just det sociala särskiljer detta års svenska bandylandslag från tidigare upplagor.

– Vi hänger ju mycket med varandra ändå, dörrarna står öppna och vi har alltid minst ett samlingsrum där kaffebryggaren står på. Det är väldigt öppet så, alla är sociala och det skapar en väldigt positiv känsla i gruppen.

Det har inte alltid varit så, alltså?

– Det har väl varit mer eller mindre. Det här året känns unikt så, landslaget är verkligen som ett klubblag. Det är så många stjärnor här, som är vana att sticka ut och göra sina egna grejer. Men ändå kan vi enas om vissa saker, det är imponerande att välja att stå tillbaka för laget.

Just den aspekten är intressant. I klubblaget Bollnäs ligger ett tungt ok på Per Hellmyrs axlar, oavsett om han spelar på mittfältet eller som högerhalv.

– Under säsongen kände jag ju att: "Oj, nu måste jag kanske göra mål här", det är upp till mig på ett annat sätt. I vardagen är det ju jag som driver mycket offensivt, men det behöver jag inte här.

Vad ska du göra då?

– Min uppgift är att stänga min kant tillsammans med högerbacken. Jag har det som nummer ett.

Är det inte svårt på sitt sätt då?

– Nej, tycker det är skönt faktiskt. Jag har få saker att fokusera på, och får göra dem bra.

32-årige Per Hellmyrs, Årets man i svensk bandy 2009, spelar nu sin nionde VM-turnering. Fyra guld och fyra silver är hans facit.

– Det vore grymt med ett femte guld, säger han samtidigt som den femton minuter långa massagen är över.

1981 vann Sverige sitt första VM-guld efter en elvaårig totaldominans av dåvarande Sovjet. Leninstadion ligger en dryg kvarts bilfärd från den två år gamla bandyhallen Erofey. Avståndet från hotell Versal till den klassiska marken i svensk idrottshistoria är ännu lite kortare. Men Per Hellmyrs har inte varit där.

– Men vi har pratat om det, att det är här som det första guldet togs. Det hade varit kul att fått åka dit och titta, säger han, och tar sedan en lite paus.

– Det vore ju kul att få bärga ett guld här, att visa att vi också kan göra det.

Klockan 16.00 lokal tid, åtta på morgonen i Sverige, smäller det. Ryssland mot Sverige i ett rivalmöte som heter duga – den enda tänkbara finalen i bandy-VM.

Två nationer som alltid gör allt för att spöa varandra – och känner varandra utan och innan.

– Vi vet hur ryssarna spelar, de vet hur vi spelar. Det är därför det blir en så otrolig kamp när vi möts, det smäller i varje situation, om det så är ute vid sargen, mitt på isen eller nere vid kortlinjen, säger Per Hellmyrs.

Vad kommer avgöra den här finalen?

– Det kan bli en fast situation, en hörna eller så, något som inte har med spelet att göra eller någon tillfällig grej liksom. Men sen är det ju klart att man kan ha vissa taktiska detaljer i en final som man inte haft i gruppen...

Vad är ni bättre på än ryssarna?

– Ja.., vad är vi bättre på, säger Per Hellmyrs och tystnar för en stund.

Men hittar orden igen:

– Rent organisatoriskt har väl Sverige alltid varit snäppet bättre, att fungera som ett lag och använda lagmaskinen. Ryssarna går mer på kraft. En spelare kan komma i 200 och utmana ett helt försvar, och funderar inte ens på att passa.

Per Hellmyrs visar upp sitt hotellrum på sjätte våningen. Hög rysk standard, får det nog beskrivas som.

– Det är helt okej, säger han, och visar sedan vägen ut ner i hissen igen.

– Vi ses väl i morgon då, säger han och knyter näven i luften innan hissdörrarna åker igen.

Mer läsning