Tisdag 24 april
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Oksanen: "Sverige är mitt hem"

/

Han kom till Bollnäs som oprövad 24-åring – och slutade som en av klubbens största profiler i modern tid.
15 år efter flytten till Sverige satsar Timo Oksanen vidare som assisterande tränare.
Drömmen är att en dag bli huvudtränare i klubben i staden som blivit hans hem.
– Som Bollnäsbo är det naturligt att det är målet man har, säger den finske målvaktsprofilen.

Annons

Efter säsongen 2013/2014 valde Timo Oksanen att lägga målvaktshandskarna på hyllan. Då hade han varit Bollnäs trogen sedan sommaren 2000, sånär som på en avstickare som proffs i ryska Uralskij Trubnik säsongen 2007/2008.

Men bandyhistorien om 39-årige Timo Oksanen hade kunnat vara en helt annan. Att han värvades till Bollnäs från moderklubben Narukerä i finska Björneborg var till stor del en slump.

Det började i februari 2000 när den då 23-årige målvakten, som debuterat i landslaget året innan, fick beskedet att han inte var aktuell för Government cup i Ryssland samma månad. Men när förstemålvakten Pasi Inoranta, som stod i Hammarby säsongen 1996/1997, blev sjuk kallades Timo Oksanen in som backup till Pasi Hiekkanen.

– Jag skulle ha stått över, men så fick jag konstigt nog stå fyra av sex matcher, säger han.

De finska Bollnässpelarna Tommy Österberg och Vesa Vuokila ingick i Finlands trupp och fick i uppdrag från klubben att hålla utkik efter en målvakt.

Timo Oksanen gjorde avtryck och i mars tog Bollnäs kontakt. Kort senare reste han över till Sverige, men mycket hängde löst inför mötet. Bara några dagar innan hade Bollnäs träffat Pasi Hiekkanen – som senare skulle hamna i Broberg.

– Bollnäs hade bokat in mig helgen efter att Pasi varit där. Efteråt har jag fått höra att om Pasi bestämt sig den helgen hade det kanske inte blivit något med mig. Då hade jag inte ens åkt över. Så det var väldigt många "om, om, om", säger han.

Hur var det att komma till Bollnäs som 24-åring?

– Spännande. Man kände sig som en nybörjare. Jag visste att jag behövde prestera och var lite osäker. Det var en stor grej som finsk att komma till Sverige och spela bandy.

Inför förra säsongen blev Timo Oksanen assisterande tränare i Bollnäs. Men uppdraget varade bara från augusti till november. Sedan skadade sig förstemålvakten Niklas Prytz och Patrik Aihonen fick ta plats mellan stolparna. Det kastade Timo Oksanen tillbaka in i en aktiv karriär som andramålvakt.

– Jag kan säga så här: Jag blev väldigt sugen på att spela igen, men jag insåg fort att min återhämtning var för dålig efter att ha missat träningen på sommaren. Jag kände mig väldigt dåligt tränad. Jag kunde inte komma tillbaka till den nivå jag hade varit på, säger Timo Oksanen.

– Det var kul och det är inget jag ångrar, men det känns som att kroppen har gjort sitt på den fronten. Jag har redan börjat kalla mig själv för föredetting.

Efter en tvåårig tränarutbildning, där bara examinationsarbetet återstår, är han nu redo att satsa på ledarrollen fullt ut. Som assisterande tränare till Jocke Forslund blir han också ansvarig för målvaktsträningen – även under försäsongen.

– Men det är i samråd med Magnus Keller (fystränaren). Jag har väl gjort planeringen, men vill inte ha någon prestige. Allt ska göras i samråd för att uppnå bästa resultat, säger Timo Oksanen, som trots allt lärde sig mycket under förra årets korta tid som ledare.

– Som målvakt har jag alltid sett bandyn ur "matchtavla-perspektivet". Att lära sig analysera matcher från sidan är en helt annan grej.

När Timo Oksanen blickar tillbaka på sina år mellan stolparna ser han en karriär som varit allt annat än spikrak. Ljumskproblemen, som höll honom borta från spel från mars 2008 till februari 2010, är den stora baksidan. Höjdpunkten är VM-guldet med Finland 2004, då ett av hans patenterade utkast nådde Sami Laakonen som sänkte Sverige efter förlängning i finalen.

Men för Timo Oksanen, som flyttade till Sverige för att vinna, finns det en match som grämer honom än i dag: SM-finalen mot Sandviken 2011 – när Bollnäs föll med 5–6 efter förlängning efter att ha fått ett mål bortdömt under uppmärksammade former.

– Det är fortfarande jobbigt att tänka på. Med Mikkos Lukkarilas stolpträff, offsidemålet och det avgörande målet med skottet som ändrade riktning. Men nu har jag möjlighet att vinna SM-guld som ledare. Det känns inspirerande.

Vad är framtidsdrömmen?

– Det är så klart att kunna få ett huvudansvar för ett elitserielag någon gång. Men jag vill inte påskynda processen. Jag blev inte den spelare som jag var över en natt och jag lär inte bli en bra tränare så fort heller. Jag har inte bråttom.

Är det en dröm att bli det i Bollnäs?

– Som Bollnäsbo är det naturligt att det är målet man har. Jag har ingen ambition att lämna Bollnäs. Jag har haft det bra här under alla år och har det fortfarande.

Du har bott här sedan år 2000. Finns det planer på att flytta hem till Finland så småningom?

– Mina barns hem är Sverige och utifrån det är Sverige också mitt hem. Sedan om jag vill tillbaka till Finland någon gång... Det kommer i alla fall inte hända inom de närmaste tio åren.

Mer läsning